Fail!

Första dagen och har inte dokumenterat ett skit! Skärpning Helena, SKÄRPNING!  Nåväl har väl ändå varit ganska duktig idag.... Har inte ätit en massa fast det beror nog mest på att det varot en lååååååång dag på jobbet i dag som innefattat stenkastning spottloskor och brottningsmatch. Puh!
Och sist men inte minst ett föräldramöte vilket i och för sig var trevligt. Lite sent dock. (slutade halv nio) Käkade dock äppelpaj med vaniljsås på föräldramötet men endast en liten bit! Och något var jag ju tvungen att få i mig denna dag.

För övrigt håller jag på att frysa ihjäl här hemma eftersom pannan gått sönder och han som fixar den är på semester. Kul! Skitkul! Not. Så onsdagen den 18 september kan jag sammanfatta med ett enda ord. FAIL!

God natt!

Nu gäller det!

I morgon börjar mitt nya liv..... Jo jag vet, har sagt det förr men from i morgon SKA jag börja äta vettigt! Och jag SKA bli bättre på att dokumentera när jag rör på mif, vad jag stoppar i mig etc! Så wish me luck! För nu MÅSTE jag ner i vikt! Mår helt enkelt uberdåligt av mig själv! Nu blir det sova så jag orkar ta tag i mitt nya liv i morgon :)! Natti världen!

Orka!

Jag hatar hösten. Så är det. Visst kan jag se mycket som är vackert och mysigt med denna årstid men vad tusan. Mitt sinne går direkt i moll och jag blir sur, tvär och deppig. Fräser mest åt allt och alla. Dessutom blir jag totalt orkeslös och skulle helst vilja ligga kvar i min säng med täcket över huvudet. Jag gillar inte den sidan alls hos mig själv. Dessutom blir det kallt. Inte mysigt kallt som på vintern när man bara kan ta på sig underställ och termobyxor, utan äckligt ruggigt kallt som går genom märg och ben.  Jag hatar hösten. HATAR!

Smärta!

Har ont. Har så jäkla ont så jag knappt vet var jag ska ta vägen! Min rygg har uppenbarligen bestämt sig för att kollapsa helt. Det känns som om någon knycklat ihop ryggraden och jag kan fasen inte få rätt på den.

Jag vet jag borde söka för det för den har jäklats länge nu. Men jag vet fan inte vad jag ska säga. För jag har ont i precis hela ryggen! Inget specifikt ställe utan den värker och knakar i princip överallt. Och tänk om de tycker jag är gnällig! Eller ännu värre! Tänk om där faktiskt är något fel på den! 

Ja, jag är nog världens sämsta på att be om hjälp. Rädd för att vara gnällig. Rädd för att vara svag. Det är jobbigt att vara sådan. För jag vet vad jag borde göra men jag gör det inte. Istället går jag runt och låtsas att det är inte värre än jag fixar det

Men det gör jag ju egentligen inte. Jag lider. Och jo jag beklagar mig en del till min omgivning. Men jag sköter mitt jobb och gör det jag ska trots att jag egentligen känner för att lägga mig i en hög och bara sluta fungera! Och det har jag ju delvis nästan gjort! Jag orkar knappt ens promenera med Gandhi längre!

Nej Helena! Detta funkar inte längre! Nu tar du och pallrar dig till doktorn så att de kollar upp din rygg. För det är ingen värdig tillvaro när smärtan begränsar dig i vad du kan göra!