Tjejdag i Turning Torso

Skulle gjort detta inlägget redan förrgår men då jag inte var hemma förrän vid ett på natten så sparade jag det till nu istället. I torsdags hade nämligen jag, Petra, Jenny och Åsa bestämt att ha en tjejeftermiddag i Malmö. Vi hade bokat in oss på The Studio i Turning Torso för att fotas.

Spända av förväntning tog vi tåget ner till Malmö. Och jo vi hade en rolig dag men jisses vilken tid det tog..... Besöket som enligt uppgift skulle ta tre - fyra timmar tog SEX timmar. Det var stundom något drygt. Men själva fotosessionen var riktigt rolig! Jag och kameror kommer ju dock inte riktigt överrens. Jag står hellre bakom den än framför den.  När det var dags för mig att plåtas märkte fotografen att jag var nervös och han gjorde sitt bästa för att få mig att slappna av. Jag kände mig dock inte riktigt bekväm med situationen att stå i fokus så av femtio bilder tog jag inte mer än två med mig hem. Dessa visar jag här och ingen annanstans:



Gillar svartvita bilder bättre än de i färg faktiskt. Detta var den bild som helt enkelt beskriver mig bäst.



 

Men det var en rolig erfarenhet och jag var sjukt nöjd med sminkningen av mina ögon! Hon som makeade mig använde sig av blå ögonskugga och det är något jag själv aldrig skulle våga prova men det var grymt snyggt faktiskt!



Tycker själva bilden är rätt cool faktiskt. Trots att jag faktiskt varken gillar att vara med eller se mig själv på bild så gillar jag faktiskt denna. Lite sådär lagom kaxig.



It´s all about the money!

Så! Nu tror jag att jag är nöjd med de utbildningar och kurser jag sökt till hösten. Inser att jag nog är något osäker på vad jag egentligen vill med mitt liv men nu har jag sökt in till specialpedagog i 1:a hand, Magisterprogram i beteendevetenskap i 2:a hand och Socionomprogrammet i 3:e hand. Sen har jag sökt kurser i webbdesign och grafisk design mest för att jag tycker det är skoj. Så nu är det bara att hålla tummarna på att jag kommer in någonstans och att jag hittar något sätt att finansiera mina studier.... Har pratat med csn och de kan eventuellt bevilja ett år med studielån till mig om jag skriver ett personligt brev om varför just jag ska få ett extra år med lån.....

Det är ju iaf en liten möjlighet men samtliga ovan nämnda utbildningar är på mer än ett år så det räcker ju inte riktigt. Därför tänker jag nu leta fonder från vilka jag kanske kan söka stipendier för att läsa, så om någon som läser detta vet några sådana mottager jag tacksamt tips! För nu är jag sjukt taggad på att läsa! Jag vill, jag vill, jag vill få gå i skolan igen! Men som sagt allt hänger på de där förbaskade pengarna....

Ensamheten, ensamheten. Vad är det du egentligen vill säga?

Har haft en riktigt rolig vecka fylld av sällskap, prat och fnitter. Trots detta känner jag mig ensam. Ensam och ....tom. Jag känner mig tom och integlad. Jag är liksom inte ledsen men så långt ifrån lycklig man kan komma ungefär. I söndags kände jag mig glad. Åh vad jag önskar att jag kunde få tillbaka den känslan. Den var alldeles underbar! Jag blev nästan euforisk. Men ack den glädje som får vara länge. På måndagen var den där trötta, tomma meningslöshetsklumpen i magen tillbaka. Jag vet att jag har människor runt mig, som finns där för mig, men ändå är jag ensam, ensam, ensam, ensam. Senast häromdagen räknade jag upp för Jenny dem jag vet som finns för mig. Det blev faktiskt ett tiotal men ändå känner jag mig så himla ensam. Varför? Denna hopplösa ensamhet tar kål på mig, Men som jag tidigare sagt så har väl detta ett syfte för mig. Annars skulle jag inte utsättas för det. Jag MÅSTE tro så för annars skulle jag inte stå ut.

Confused =S!

Står inför ett livsval faktiskt och jag tycker det är skitjobbigt! Vid 36 års ålder ska man ha livet utstakat! Men inte jag nte..... Fick tidigare i veckan beskedet att jag inte kommer att ha något jobb till hösten.... Något jag bekymrat mig för ganska mycket den senaste tiden men nu blev det plötsligt verkligt! Fick dock reda på det på ett så jäkla dumt sätt så jag blev så himla ledsen och bara kände att jag skiter i det redan nu! Men det kan jag ju inte.... Jag måste helt enkelt bita ihop och härda ut resten av terminen. Och det tänker jag göra, och jag tänker göra ett så bra jobb som möjligt, men gnistan togs ifrån mig helt.

Nu har jag nog börjat förlika mig med tanken på att jag ska sluta på skolan, och samtidigt så kan det nog vara lika bra. Maken till mer skvallrig, och intrigig (vet inte hur jag ska formulera det ordet) arbetsplats har sällan skådats! Personalen är många gånger värre än eleverna och DET är riktigt pinsamt. Det som bekymrar mig mest just nu är vad jag ska ta mig till i höst. Jag har ju satt mig själv i en så korkad situation så det finns inte! Jag har som sagt levt ihop med en människa som under tre års tid inte arbetade överhuvudtaget. Detta gjorde att vår ekonomi fullständigt kördes i botten trots att jag jobbade dubbelt. För att han åtminstonde skulle få sjukpenning baserad på a-kassenivå, betalades hans fack- och akasseavgift in ordentligt varje månad. Själv valde jag att gå ur facket såväl som akassan för att få lite pengar över. Jag hade ju ändå jobb..... Är dock med igen MEN får inte börja stämpla förrän i november, så summan av kardemumman blir att jag inte kommer ha någon inkomst what so ever förrän i tidigast december (om ens då med tanke på byråkratin) Och ja, det var förbaskat korkat, och ja, jag får skylla mig själv men det är det stora orosmolnet på min himmel just nu och här i min blogg beklagar jag mig över precis vad jag vill! Men jag tänker lösa det genom att jobba häcken av mig i sommar så jag kan lägga undan pengar till hösten. Så jag har en plan....

Men nu försöker jag fundera ut vad jag egentligen vill göra med mitt liv. Funderar och funderar och funderar men oavsett hur mycket jag funderar så kommer jag inte fram till något vettigt. Har kollat i alla utbildningar och kurser som finns inom en tiomilaradie och där finns mycket jag är intresserad av och många kurser jag skulle kunna tänka mig. MEN jag måste vara rimlig! Hur länge kan jag läsa? Hur mycket orkar jag läsa? Har jag RÅD att läsa? Förvisso kan det ju spela kvitta eftersom jag ändå får spara ihop pengar för att klara hösten och då kan jag ju lika gärna fördriva tiden med något vettigt.... Men då är det ändå bara en termin. Och vad vill jag göra med resten av mitt liv egentligen? Vill jag fortsätta jobba som lärare eller vill jag prova på något annat? Gud! Jag blir tokig för nu måste jag snart bestämma mig!!!!! Vad vill jag? Vad klarar jag? Vad passar jag som? Många frågor och jag måste finna svaren snart..........

Jaha..... Well får väl helt enkelt ta nya tag, börja om på noll och hoppas att kanske, kanske, kanske kommer det att lösa sig.

Orkar inte ens vara ledsen längre. Känner att det gör ju inte saken ett endaste dugg bättre. Snarare tvärtom.Så nu är det slutdeppat och sluttjurat för OM jag överhuvudtaget ska lyckas ordna upp den jäkla röra som jag sitter i så får jag se till att ta tag i det nu. Är bara så trött på att ständigt gå runt och behöva oroa mig. Att inte kunna sätta mig ner och slappna av och tänka, jag mår bra nu.  Grejen är den att jag på grund av all denna oro är så trött och spänd i kroppen att jag knappt orkar fokusera på det jag måste göra. Mitt huvud består just nu bara av ett enda virrvarr av tankar och jag lyckas liksom inte strukturera upp dem så att jag får ordning och kan beta av min mentala att göra lista. Jag skulle behöva åka bort, "försvinna" ett tag för att få ordning på mig själv. Först därefter kanske jag skulle kunna få ordning på mitt liv. För just nu håller det på att slås i spillror om jag inte lyckas hitta en lösning. Men jag SKA klara det och efteråt hoppas jag att jag kommer ut som en bättre och starkare människa. Fick höra något väldigt klokt idag faktiskt. Att då en dörr stängs så öppnas en annan. Tyvärr fokuserar vi människor så mycket på den stängda dörren så att vi inte ser den som öppnats. Jag tänker inte missa min "nya" dörr! Jag SKA hitta den och gå in genom den.