Jag förstår inte.....

Har fått nattsömnen totalförstörd för nu är det terror på hög nivå........ Jag orkar verkligen inte mer nu. Förstår inte menngen med det här. Jag brukar tro att varje händelse i livet har en mening men jag kaninte riktigt begripa meningen med att jag ska bryta ihop. För det är vad som håller på att hända. Och jag är livrädd för vad som kommer att hända när det sker. Jag FÅR inte bryta ihop. Måste vara stark för barnen..... Jag menar när deras pappa inte är det måste ju iaf jag vara det...... Innan idag var det jobbigt men det kändes ändå som ett steg i rätt riktning. Han har fått lägenhet och flyttar om en vecka, jag har sagt upp den här lägenheten och jag har äntligen fått honom att skriva under skilsmässopapperna.....Men sen...sen började han ringa, smsa och han ger verkligen inte upp....Jag vet att jag kan strunta i att svara och behöver inte ens läsa alla sms men då finns ju risken att han kommer hit. Så jag svarade till slut och nu sitter jag här i mörkret med tårarna strömmande på kinderna och ångesten är på plats...... Jag förstår inte var han vill komma med det här. Det enda han gör är ju att han förstör för barnen. Att han är arg på mig och vill mig ont kan jag förstå och till och med acceptera men varför vill han inte inse att han även gör barnen illa när han gör så här..... Varför kan han inte förstå att de behöver lugn och ro? Nej, jag förstår ingenting och snart ger jag upp...... För jag orkar inte mer. Vill bort. Långt bort där ingen kan nå mig. Där jag kan få lugn och ro i själen. Där jag kan få andas. Där jag kan må bra. Men jag är fast. Fast i en mardröm som aldrig tycks ta slut. Och jag hatar varenda sekund av den.

Hjälp...........

Jag har brakat fullständigt. Kan inte gå ner till mamma och pappa och visa mig sån här och jag har stängt av mobilen. Vill inte vara själv, men kan inte förmå mig till att ringa till någon. En egendomlig känsla det där att vilja ha någon här hos mig så innerligt men jag orkar inte ringa efter någon....... Jag vet inte vad det är som händer med mig.... Vet bara att jag mår fruktansvärt dåligt, har ohyggligt ont i kroppen, får ingen luft och tårarna vill inte sluta rinna. Så snälla hjälp mig........ För jag fixar det inte själv..........

Längtar bort.....

I morse när jag slog upp ögonen ville jag verkligen inte gå upp. Hela jag skrek låt mig vara. Men jag gick upp och jag gick till jobbet. Men inte ens jobbet, som jag egentligen älskar, känns särskilt lockande längre. Vill inte dit, vill inte vara där. Har funderat och börjat kolla möjligheten att flytta. Flytta långt bort härifrån. Känns inte som jag kan komma vidare här. Och jag trivs inte vidare bra här längre hellre. Känner bara.....ja ingenting just nu mer än en stor enorm tomhet och ensamhet. Vill inte leva mitt liv så här. Men sen är det ju det med barnen.... Får jag dem att flytta med? För utan dem klarar jag inte mig.... Tror inte det så jag är väl fast i denna skithålan och får väl leva mitt patetiska skitliv i ensamhet. Även om jag egentligen inte vill. Men det är ju som vanligt. Jag får ju ändå aldrig som jag vill.
Jag saknar mina barn så mycket just nu så det gör ont och ännu ondare gör det eftersom jag vet att de ALDRIG hör av sig till mig när de är hos honom...för då blir deras pappa ledsen.... Men deras mamma är också ledsen men jag säger inget. Jag låtsas som om allt är bra och gråter när jag är ensam istället. För jag vill att de ska få må så bra som det nu går. Men det gör så himla ont ända in i själen att inte ha dem hos mig, att inte kunna prata med dem, krama dem och pussa på dem när jag vill! Fan vad jag hatar att må så här, har precis tryckt i mig enorma mängder smågodis för att försöka döva ångesten. Det gick inte så bra, den blev värre och jag HATAR mig själv för att jag är så jävla svag. Men jag är ledsen och jag mår inte bra! Förlåt..........

Sunday bloody sunday.......

Jävla skitdag idag. Ångesten håller på att äta upp mig för tillfället och det gör ont att överhuvudtaget andas..... Borde känna mig glad. Har haft en trevlig helg med underbara människor. I fredags var det bubbelbad på hälsooasen tillsammans med Petra och Claire och sen fondue (stavas det så?) hemma hos Petra och igår bjöd Petra och Patrik med mig på Local Heroes på Yllan i Kristianstad. Jättetrevliga händelser men ändå sitter klumpen där i magen som gör att jag inte kan slappna av och som gör att jag ständigt är nära till gråt....
Snart ska jag iväg och träna tillsammans med Petra och Therese, kanske Patrik också ska följa med. Är så glad att jag har dem. De är bara så underbara människor som tar mig som jag är och jag hade nog inte klarat mig utan dem. Hoppas de vet hur oerhört tacksam jag är för att de alltid finns där och ställer upp!Ska bli skönt att träna. Hoppas på att kunna springa ifrån ångesten där på löpbandet..... Jag vill verkligen inte må så här mer. Jag behöver hjälp. Önskar någon bara kunde ta hand om mig och ta bort den där klumpen. Den äter upp mig inifrån och jag orkar inte längre. I mitt huvud är det ett virrvarr av tankar och jag kan liksom inte strukturera upp dem och få ordning. Jag har fullständigt tappat kontrollen och jag fixar inte det! Jag orkar inte ta tag i någonting och ändå på något sätt måste jag göra det nu. För det går inte att leva så här mycket längre......

Räknar får......

Ännu en sån där natt när det är helt omöjligt att somna.... Fattar det inte. Är så trött så det snurrar i huvudet på mig ändå går det inte att somna... Den onda gnagande klumpen i magen och det irriterande trycket över bröstet gör det omöjligt. Och så de förbannade hemska mörka tankarna.... De kommer hela, hela tiden. Bort! Vill inte! Låt mig vara ifred!!!!!! Jag vill SOVA! Undrar hur länge kroppen klarar sig utan att få sova ut ordentligt egentligen? Måste få bukt med mina sömnproblem snart. Börjar känna mig som en levande zombie.... Inte ens smink hjälper längre då även mina elever har börjat kommentera mina mörka påsar under ögonen.... Tar väl en runda till med hunden och ser om det hjälper.... Natti!

Nej se det snöar!

Inga superbra bilder, men här är bevisen. Första snön 2010-10-20!

Det har snöat! Och det är inte ens november ännu.... Helsjukt... Men samtidigt gillar jag det. Världen bäddas liksom in i bomull och blir så mycket vackrare.......Världen kan behöva bli vackrare, finns så mycket fult i den just nu. Dessvärre blir det väl bara slask av den här men nog är det vackert när den allra första snön lägger sig på marken som ett vitt oskyldigt täcke.

Kedjebrev......

Fick ett sånt där kedjebrev idag som jag skulle skicka vidare till TOLV kvinnor.... Jag hade fyra att skicka det till. Jisses vad patetiskt. FYRA tjejer som jag kände var värda det som stod i meddelandet..... Ja, där finns väl på sin höjd ett par till som skulle förtjäna det men deras mail har jag inte..... Inser att jag verkligen är väldigt ensam.....

Jag får liksom ingen ordning på mitt liv.........

Tycker att tiden går alltför fort samtidigt som jag känner att jag inte kommer nånvart..... Förstår inte vad det är som händer egentligen men på något sätt snurrar allt runtomkring mig i ljusets hastighet men jag har fastnat och står still..... Ser livet susa förbi men jag har glömts kvar.... Har så många måsten och så mycket jag ska göra men får inget gjort. Nu har helgen gått och alla de där samtalen, alla de där sakerna som skulle läggas ut på tradera, allt som skulle skrivas, alla de där skåpen som skulle rensats och allt annat som stod på min att göra lista är fortfarande kvar på listan..... I morgon är det måndag och jag vet att jag inte kommer att göra något av sakerna då heller. Orkar inte liksom....  Fan! Jag fixar det inte...... Fixar inte att vara, känna, leva så här....... Jag hatar det! Just nu går det mestadels neråt och allt känns bara mörkt.... Gud, jag hoppas att botten snart är nådd för när jag väl träffat den kan det ju bara gå uppåt igen väl? Behöver se ljus, behöver känna hopp, behöver vara glad! Snälla, låt mig snart komma dit......

Sammanfattning av de fjorton! senaste sms:en till min mobil.........................

"Du är en ond, misslyckad egoist som ALDRIG kommer kunna hitta någon som älskar dig som jag gör...... "

Nähä, nej men då klarar jag mig bra själv tack.
Jisses....Jag undrar om han någonsin kommer att ge upp. Människan har uppenbara problem. Undrar ibland om jag missat nåt för uppenbarligen ser han mig som sin ägodel och jag ska bara foga mig efter vad han tycker. Han uttrycker sig verkligen som jag vore en sak. Jag fattar det inte! När hände detta! En människa jag levt med i NITTON år har blivit fullständigt knäpp och uppför sig tvärtemot ALLT jag och därmed vårt förhållande brukade stå för. Dvs, jämlikhet och respekt för varandra.

Men visst, kanske är jag en ond misslyckad egoist som aldrig mer blir älskad men då får jag väl vara ensam då. Det har jag trots allt ändå varit i snart tre år ändå.... Men det gör ont, så in i helvetes ont. För varje ord skär in i min själ och som vanligt sitter jag här och bölar som ett litet barn. Det värsta av allt är att samtidigt som jag VET att detta är fel, så fel som det bara kan bli så tror jag till slut på orden. För om man får höra en lögn tillräckligt många gånger blir det till slut en sanning......

Har haft en bra kväll ju=)!!!!!!

Idag har jag klippt mig. Blev väldans nöjd faktiskt! Lite Rihannastuk på håret just nu. Hoppas det blir lika bra när jag själv fixar till det fast det är väl ingen risk... Men ska göra så gott jag kan.

Nu är jag hemma efter en väldigt trevlig kväll ute med mina gamla kollegor. Var så himla kul att träffa dem! Vi har varit på Infinity och käkat och det var riktigt gott men oj vad mätt jag blev. Ska fråga om man kan beställa en halv portion nästa gång......  Men skoj har jag haft och det var extra kul att träffa Andreas och Jenny som jag inte sett på evigheter! Funderar ibland på varför det blir så. Det är två människor som är bland de snällaste och mysigaste jag träffat och ändå dröjer det så länge mellan varven! Fast nu har vi bestämt att det inte ska gå lika länge till nästa gång. Nu är det sängen som kallar! Sweet dreams!

Jag har ett hål i mitt hjärta.....

Jag är vilsen, ensam och övergiven. Jag är otrygg, rädd och ledsen för jag vet inte riktigt vad som väntar mig resten av livet. Jag känner mig fullständigt misslyckad. Jag har kraschlandat fullständigt och jag kan liksom inte komma på rätt spår igen. Jag äter inte, jag sover inte, jag orkar knappt ens prata med någon längre..... Varenda dag är hemsk, och jag kämpar varenda minut för att inte bara bryta ihop. Men på något sätt lyckas jag ta mig igenom dem hyfsat bra. Men kvällarna och nätterna är fruktansvärda! Då kommer alla tankar. Det är inga fina tankar och jag skäms över dem. Jag är en vidrig människa.......
Jag hatar att vara ensam. Det är då jag börjar tänka. Jag vill ha någon hos mig. Någon som tröstar min gråt när jag gråter, någon som tar bort alla hemska tankar. Någon som bara finns där för mig.

Nu i helgen när jag var på Gotland sa min ena brorsdotter till mig, att du fixar det här. Du är stark det säger alla och det har vi alltid sagt.... Men om jag inte är det då? Tänk om jag inte vill vara stark då? Om jag vill lägga mig ner här på golvet och gråta och skita i allt, är det okej? Jag är trött på att vara stark. Jag vill inte mer! Varje morgon när det är dax att stiga upp vill jag inte. Varje dag när jag ska gå till jobbet vill jag inte. Varje eftermiddag som jag ska gå hem vill jag inte. Varje kväll när jag ska gå och lägga mig vill jag inte. Jag vill helt enkelt inte existera längre...... Skulle jag kunna skulle jag försvinna. Men det gör jag inte för jag vet att jag måste existera. Jag måste ju finnas.....

En intensiv miniweekend på Gotland i bilder

Vi gör stan under lördagen=)! 

Födelsedagsbarnet!!!!!!!

Jag och Louise......

Ovan Åsa och Louise
Nedan Åsa och Samuel

Här inne ska kvällens partaj hållas!

Hemma med lite fynd, bla ett skärp och ett halsband!

Kvällens outfit!

Tja....Gjorde mitt bästa för att bli en partypingla....

Fördrink hos storebror!

Tomas och Kicki!

Söta festtjejer!

Vi ser ju glada ut iaf=D!

Dagen efter.......

Något trött på hemresan........


Och till sist lite vyer ute på havet!



Visby hamn.



Vi lämnar Gotland =(.



En öde ö skulle man varit på tänkte jag när vi åkte förbi den här.



Solen tittar fram vid min ö!



Gotland, here I come!

Sitter och väntar på syster som snart hämtar upp mig, Samuel och Louise för en weekend till underbara Gotland!!!!! Ska bli så skönt att komma iväg lite. Tråkigt bara att Hampus valde att stanna hemma men men han får följa med en annan gång. I morgon ska vi fira Jenny som fyller trettio och hoppas det kan bli kul. Behöver ha kul! Men jag hoppas också på att hinna promenera vid havet och finna kraft och energi av luften och miljön. Jag behöver det verkligen..... Ser helt enkelt fram emot en undrbar helg tillsammans med mina syskon och två tredjedelar av mina barn.

Ha en bra helg alla!

AAAAAAARGGGGGGHHHHHHH!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Vill inte mer.... Allt är bara så jäkla.... AAAAARGGGGHHHHHH!!!!!!!!!! Jag vill inte, orkar inte, tänker inte!!!!!!!! Är så trött på alla som ska tala om för mig hur jag ska tycka, tänka, känna och bete mig!!!!!! Dra åt.....!!!!! Jag vill inte lyssna fatta det. Jag vill vara ifred!!!! Vill jag gråta så gråter jag, vill jag skrika så skriker jag, vill jag strunta i alla måsten gör jag det! Hör ni det!!!!!!!!!

Torsdagstankar.....

Är så trött på mig själv att jag kan spy! Jag vet att jag har en handfull riktiga vänner som bryr sig om mig en hel massa ändå känner jag mig så ensam och bortglömd. Varför? Har aldrig haft så sjukt mycket bekräftelsebehov som nu och jag hatar det!!!!!!!!! Jag brukar väl fullkomligt skita i vad andra tycker om mig och nu helt plötsligt fiskar jag efter komlimanger och uppmuntrande ord. Min hjärna skäller ständigt på mig: "Sluta Helena. Skärp dig!!!! Du ska väl för guds skull inte bli en sån där människa som så många andra som bara är ute efter att bli omtyckt. Det är ju ändå bara yta! Skit i om du inte pallar sminka dig en dag, skit i om du skulle råka gå till affären i mysbyxor. Kan inte folk ta dig som du är så kan det ju va!!!!!!" Jag vet att min hjärna har rätt. Jag retar mig vanligtvis på sådana människor som springer runt och försöker vara alla till lags för att bli omtyckta. De inte bara retar mig, de stör mig något fruktansvärt. Men just nu skriker mitt hjärta efter bekräftelse. Vill bara vara omtyckt.

Men egentligen vill jag ju bara vara omtyckt av dem som tar mig som jag är. Även med mina fel och brister.  Inte av de som använder sig av mig som någon form av dörrmatta. De som använder sig av mig för att själva hamna i bättre ljus. De som använder sig av mig för att de vet att jag ställer upp för att sedan bara strunta i mig. För tyvärr finns de de som gör det. De flesta har dock börjat försvinna nu när jag behövt dem, men vissa börjar komma krypande tillbaka och tror att jag bara ska ta emot dem med öppna armar. Det värsta av allt är att jag är så korkad att jag släpper in dem igen. Önskar jag kunde bli stark och säga ifrån. Att nej, det är slut på att trampa på mig. Jag behöver inte "kompisar" som inte drar sig för att hugga mig i ryggen. "Vänner" som låtsas att de bryr sig för att sedan sitta och skvallra om och skratta åt mig när jag inte är där.

Blä..... min bok är slut=(

Fortfarande ingen positivitet i närheten...... Behöver ha kul!!!!!!!! Snälla! Kan någon se till att få iväg mig på något kul? Känns som om livet håller på att rinna bort från mig.......

Om ni inte har några förslag på kuligheter så ge mig något bra boktips för jag behöver en alternativ värld att gå in i och jag har läst ut min nu. På tal om böcker så ska jag i morgon ska få se vem som får nobelpriset i litteratur! Själv hoppas jag på Joyce Carol Oats. Vilket förvisso beror på att jag faktiskt läst några av hennes böcker. Fast troligtvis går det inte till henne av just den anledningen. Eftersom hennes böcker går hem hos mig är hon väl inte tillräckligt bra enligt förståsigpåarna i svenska akademien. Vi får väl se i morgon vem det blir. kanske det kan bli någon intressant prick vars verk man faktiskt kan läsa. Jag hoppas!

Nu ska jag gå och lägga mig och lyssa på Phantom of the opera för femtielfte gången idag. Dramatisk och mäktig musik som gör att huden knottrar sig! Shit vad jag önskar jag kunde sjunga så!!!!!

Natti alla vänner! Säger det igen, Tack för att ni finns! Utan er är jag ingenting!

En sån där dag då jag bara vill skrika........

Mår konstigt... Jag har ont i magen, ont i huvudet och ont i kroppen. Jag kan inte sitta still men har ändå ingen som helst ork..... Får panik av att bara sitta men när jag försöker göra något går det inte. Ligger på soffan nu, borde gå och duscha och borde gå in på AV-media för att hämta filmer innan de stänger men jag kan inte.... Det blir liksom tvärstopp. Vet inte riktigt hur jag ska beskriva känslan... Känns som panik.... Måste göra något men kan inte.... Vet inte vad som händer med mig.... Vill bara skrika! Skrika ut allt det onda där inne i magen. Skrika ut den där känslan av att vara misslyckad, dålig och hemsk. För det är ungefår så jag känner mig just nu..... Skrika ut all trötthet, uppgivenhet och hopplöshet. För det är vad jag är just nu. Skulle behöva ta time-out från livet ett slag. Vore bra om man kunde det. Liksom trycka på en pausknapp eller kanske rent av kunna spola tillbaka och radera vissa saker..... Någon sa till mig, du det blir bättre! Där finns en ljusning på andra sidan när du tagit dig igenom det här. Jag längtar tills jag ens kan se den ljusningen.... För just nu är det bara svart, svart, svart, svart mörker......

Oj vad klockan går!

Nu har jag suttit och lekt med designerverktyget här på bloggen så att jag knappt orkar göra ett inlägg.... Men jisses vad skoj det är att sitta och leka! Får tiden att gå och min hjärna funderar över andra saker än min verklighet! Har suttir ett par timmar nu och det känns som fem minuter! Har hittat en verklighetsflykt! Ska nog läsa en programmeringskurs för detta var ju skoj!!!!!

Idag har jag varit hemma med Hampe som är sjuk. Är lite långtråkigt att sitta här hemma bara men jag har hunnit med en hel del idag! Tyvärr lär jag få vara hemma i morgon med. Saknar jobbet faktiskt, där känner jag att jag gör nytta och framförallt har jag lite vuxet folk att prata med ibland.

Nej, nu ska jag leka lite till!
Natti alla!

Huvud- och ögonvärk från helvetet.....

I morse när jag kom till jobbet hände något. Det sa pang i mitt huvud och nu sitter huvudvärken som en smäck..... Eller rättare sagt som en sten. För så känns det inne i mitt huvud. Det är sån huvudvärk som gör att du blir ljud- och ljuskänslig och blir superirriterad för varje ljud. Så mina barn och min hund har inte det lätt ikväll...... Dessutom har jag kopiöst ont i mina ögon..... Det svider och skaver och det känns som om de är snustorra inuti. Kan vara att jag stirrat på en datorskärm för mycket idag.... Har varit på föreläsning nu i eftermiddag och det var en powerpointföreläsning. Förvisso en mycket intressant och bra sådan men mina ögon och mitt huvud fixar det inte. Hoppas därför på att mina barn vill gå och lägga sig tidigt ikväll..... För det vill jag. Jag behöver mörker.

Skogspromenad och bullbak!!!!!

 


Jag och min älskade Hampus!

 



Då var det söndagkväll igen och helgen har gått så ofantligt fort! Ändå har jag knappt gjort ett endaste dugg! Är bara trött, trött, trött, trött..... Funderar på om man kan dö av trötthet. För i så fall är jag nog snart i riskzonen.... Är så in i nordens trött på precis allt så hade där funnits ett hål jag kunde krypa ner i hade jag gjort det.



Idag tog jag dock mig själv i kragen och körde ut till hovdala och gick i skogen där med Gandhi och Hampus! Hampus ville inte alls till en början men nog ser det allt ut som om även han njöt av promenaden! Vi såg många svampar men inga ätbara och Hampus tyckte det var synd att vi inte hade en svampbok med oss eftersom hans mamma verkligen suger i svampkunskap!



Men Gandhi fick motion och vi fick lite energi så sen åkte vi hem och bakade kanelbullar inför morgondagen! Även min älskade syster kom hit och hon gjorde middag åt oss! Pasta med någon pastasås! Mumsigt värre=)! Under bullbaket kom också Louise hem och hälsade på och hon tyckte tydligen att jag behövde att göra varpå hon fyllde tvättkorgen med tvätt som jag ska tvätta åt henne....





Det gäller att ha tungan rätt i mun när man bakar!!!

 

Finfina bullar blev det!

            

Söta storasyster tar hand om mig=)!



Och jag tar hand om Flisans tvätt.....