Hemlös

Shit vad trött jag är nu! Har inte skrivit sen i torsdags och jag kan säga att jag har haft fullt upp sen dess. Mina dagsinlägg kommer senare för just nu känns det bara som att jag inte har tid helt enkelt. Har dessutom ingenstans att ta vägen känns det som, så att jag kan slappna av och få lugnet att skriva. Ikväll är jag dock hos Petra och Patrik och det är så skönt att bara kunna slappna av! Tänker dock priorotera att uppdatera er om hur min värld ser ut just nu.

Har äntligen flyttat ut ur lägenheten på Österåsgatan. Detta gjordes igår med hjälp av Patrik, Petra, Åsa, Lasse, Jenny, Pappa, Johan, Henrik, Tina, Ingrid och Bertil och jag är er alla EVIGT tacksam för det! Ni är bäst! Förlåt mitt något usla humör, blir något disträ när ingentig blir som väntat, Jag ska bjuda er på värsta brakmiddagen så fort jag kommit på plats!

Själva utflytten gick bra men när vi anländer till det nya stället har människan överhuvudtaget inte flyttat på några saker. Hon var heller inte klar med städning och annat så JAG fick helt sonika bära ut deras sopor. Det ensa rummet som var tomt var vardagsrummet, resten skulle de ta idag. Följden blev att vi fick trycka in ALLT mitt bohag i vardagsrummet så det är kaos på hög nivå där uppe. Jag säger till dem att förrådet nere vid min gamla lägenhet är tomt så där kan ni ju sätta in grejor. De kör dit en sisådär fyra lådor sen såg vi inte dem mer.

Idag var det så dax för besiktning av min gamla lägenhet, den gick igenom med bravur=)!, sen skulle hon få nycklarna så de kunde ta sina grejor i min lägenhet. Detta var klockan 13.00. Halv fyra dök de upp för att hämta grejor i min lägenhet. MEN de hade INGET släp med sig och saktfärdigare människor får man leta efter! Börjar fundera på om de går konstant på valium eller något! När killen skulle gå ner med grejor till bilen tar han TVÅ lösa saker och bär ner. I den takten är jag glad om jag kan komma i ordning under sportlovet. SUCK!

Men men jag ska inte klaga. Jag har äntligen min lägenhet. Det står mitt namn, Sjöstedt, på dörren=)! Får väl dock säga till om att Nilsson också sätts upp. Barnen heter ju trots allt det och även jag faktiskt men jag heter Sjöstedt oxå. Det är jobbigt att ha en lägenhet men inte kunna bo i den! Jag ville ju ha mitt eget hem ju! Jag är dock glad att jag har Petra där jag blivit inneboende just nu. Tro inget annat! Underbara människa som öppnar sitt hem för mig. Men still, jag vill ha mitt eget place. Jag betalar ju för det. Och jag vill kunna ha mina grejor. Och jag saknar min hund som fått bo hos mamma och pappa nu.  Så nu hoppas jag att jag iaf ska kunna sätta sängen på plats i morgon så jag kan sova där!

God natt!

Dag 24 – En första

Heh! Kom direkt att tänka på min allra första egna bil! En volvo 244 av årsmodell 1975, alltså lika gammal som jag! Var så lycklig när jag köpte den. Handmålad röd så att man såg penseldragen och rallyratt! Det var verkligen världens fulaste bil men jag älskade den och den var min! Dessutom var det den mest pålitliga bil jag någonsin haft! Den startade i ALLA väder och strulade aldrig med mig. Kan nästan sakna den lite! Har tyvärr inget kort på den på datorn som jag kan lägga ut! Ska minsann se om jag kan scanna in en bild vid ett senare tillfälle, för detta vrålåk bör ses=)!

Flyttkaos och onsdagsmys.

Lägenheten ser fortfarande ut som ett katastrofområde och jag har smått panik. Dagen började i katastrof, eller rättare sagt katastrofen, dvs mitt urusla humör, började redan igår kväll. Vi rensade som sagt förrådet igår och det som skulle slängas bestämde jag med min pappa att vi skulle köra till tippen, tillsammans med ett stort skåp som stod i köket tidigare, idag när jag kunde komma loss tidigt från jobbet. I går kväll ringer han dock för att säga att han var tvungen att köra Cilla till doktorn istället och kunde med andra ord inte hjälpa mig. Jag blev arg, ledsen och frustrerad. Kände mig så fruktansvärt övergiven, bortvald och hjälplös. Arg som jag var gick jag bärsärk på skåpet så jag fick ner det till småbitar så idag tog jag helt sonika och bar ut alla grejor i bilen och körde till tippen själv! Följden har dock blivit att min rygg knappast blivit bättre utan snarare sämre så frågan är om den håller tills på söndag. Från och med nu är det dock lika bra att tänka att jag ska ordna allt själv och den hjälp jag får blir bonus istället så slipper jag bli besviken fler gånger när folk väljer bort mig. För tro mig det är inte första gången det händer och antagligen inte den sista heller.

Nästa grej som ställer till allt för mig var att hon som jag ska byta lägenhet med absolut inte kan börja flytta innan lunch på söndag. Så nu får jag hoppas att alla snälla människor som lovat att hjälpa mig har tid att ägna sin söndag eftermiddag/kväll åt lilla mig.

När jag sen väl kommer till jobbet så ska mina elever börja tjura och jag orkar inte med det just nu! Blir på ohyggligt dåligt humör av sånt och då blir de ännu värre så jag känner att jag inte gör något speciellt bra jobb för tillfället. Men med tiden blev det dock bättre och arbetsdagen förflöt tämligen bra annars.

När jag väl kommit hem från tippen hämtade jag Louise som kom hit idag för att äta middag. Här i familjen Sjöstedt/Nilsson/Bengtsson har vi nämligen from idag infört mysonsdag! Den går ut på att Samuel efter eget förslag står för matlagningen efter recept som han själv valt ut. Idag vankades det kantarelldoftande fläskfilé i panna vilket var helt underbart gott! Han kan den grabben<3! Därefter satt vi bara och pratade, mös och umgicks och den här dagen som började helt katastrofalt slutade hur underbart som helst! Älskar mina barn så otroligt mycket och jag är så glad för dessa guldstunder! De behövs!

Mästerkocken visar upp sin supersmarriga rätt!

Dag 23 – Det här får mig att må bättre

När allt känns skit och livet går enbart i gråskala så finns där ändå lite ljuspunkter som gör att man känner hopp och att man helt enkelt orkar fortsätta. Ska försöka få ner dem på pränt. Det är inte lätt för det finns så otroligt många små saker som kan betyda massor just de dagar då man känner sig nere. Några av dem är självklara och andra är kanske sånt som inte syns men märks.Här kommer en del som i alla fall får mig att må bättre. Kan dock inte rangordna dem så jag sätter bara punkter framför.

• Mina barn! Mina älskade underbara barn, både biologiska och min bonusdotter! I synnerhet när vi har sådana mysdagar som idag!
• Mina vänner! Jag älskar er, mest bara så ni vet! Hade inte klarat en dag utan er! You mean the world to me!
• Gandhi!
• Ett sms, ett mail eller ett telefonsamtal. Trevliga sådana då givetvis.
• Spontanbesök av någon man gillar!
• En kram!
• Uppmuntrande ord.
• Komplimanger.
• Att få höra att man duger!
• Höra mina barn säga: Jag älskar dig mamma!
• Hjälp.

Är så trött att jag tror jag håller på att gå i sönder.

Kan man bli så trött att man gör det? Jag vet inte men min kropp känns som den håller på att gå i sönder och mitt huvud värker och snurrar konstant nu. Håller på att städa och feja och packa givetvis, Men det går trögt! Dels för att min rygg känns som den håller på att gå av och nu när jag klättrar för att komma upp ovanpå garderober och annat blir jag så yr att det känns som hela världen snurrar runt och dels är jag nu så trött att jag måste pausa var femte minut typ! Det som gör att jag trots allt fortsätter är tidsperspektivet. Nu är det bara fyra dagar kvar, har alltså inte tid att lyssna på kroppens signaler om att det är dags att ta det lugnt! Men sen om fyra, eller ja fem dagar för jag måste väl räkna söndagen med, då ska jag äntligen få koppla av. Håll tummarna att jag håller tills dess!

Idag har vi ÄNTLIGEN rensat förrådet. Jisses vad grejor där var! Och trots att Nisse tagit sin skit och att vi slängt kopiösa mängder är där hyfsat mycket kvar! Bara i leksaksväg var där nog tio kartonger! Blocket nästa! Sen har jag hamstrat lite kartonger och fått in köksdörren som måste skruvas upp och hatthyllan som tillhör lägenheten så att jag kan ta med min egen. Sen var jag tvungen att göra middag till barnen, den blev klar halv nio! Skärpning Helena! Detta funkar inte måste strukturera upp arbetet lite bättre så att det blir lite smidigare. Sen har jag packat en sisådär fyra fem lådor och nu håller jag på att skrubba klart i sovrummet. Innan jag går och lägger mig har jag nämligen tänkt bli klar där inne så att jag kan stapla en massa kartonger där för just nu håller jag på att få panik på all oordning här hemma. Här är kartonger och grejor precis överallt och det får mig att må dåligt! Dessutom är här så skitigt att det börjar nog bli en hälsorisk att vistas här hemma! Så min plan är att jag ska bli klar med packningen i morgon och på torsdag tar jag itu med städningen. Nu ska jag återgå till mitt sovrum och hoppas jag orkar det jag föresatt mig att jag ska göra. Sen hoppas jag det blir lite sömn också. God natt på er alla fina vänner där ute!

Dag 22 - Det här ångrar jag

Jaha... Dags för nästa inlägg två dagar försent men jag har fullt upp om man säger som så. Och eftersom jag fortfarande är rätt stressad få jag helt enkelt tåla att jag inte kommer bli klar med mina dagsinlägg förrän i början av februari.  Men här kommer inlägg nummer 22, Nu är det meningen att jag ska skriva om vad jag ångrar. Jag ångrar en hel massa saker.  Jag ångrar att jag flyttade hemifrån så tidigt som jag gjorde. Att jag dessutom flyttade rakt in till Nisse var ju inte heller helt genomtänkt. Jag ångrar att jag hoppade av skolan. Jag ångrar att jag aldrig var ute och reste. Jag ångrar att jag inte flyttade ifrån denna hopplösa håla som endast består av lögner och skitsnack. Jag ångrar att jag inte tog ut skilsmässa långt tidigare än vad jag gjorde, Jag ångrar... Ja som sagt jag ångrar en hel massa saker och vissa saker tänker jag inte nämna här. Ganska dumt egentligen för samtidigt är det ju just dessa sakerna som gör mig till mig. Det är dessa sakerna som gör att jag har mina älskade barn. Det är dessa sakerna som gör att jag har de underbara vänner som jag har kvar idag så egentligen är det ju ganska bra att jag gjort som jag gjort även om där finns saker man skulle vilja ändra på. Men det går ju faktiskt inte så det är ju bara att inse att det som gjorts är gjort och från och med nu blickar jag framåt för att skapa mig den framtid som jag vill ha utifrån de erfarenheter jag har nu efter alla mina misstag, För som man säger, det är ju av misstagen man lär sig!

BLÄ!

Är trött, ledsen och känner bara blä.... Men vill inte, orkar inte skriva om det så jag gör som strutsen och stoppar huvudet i sanden istället.  Orkar inte göra mina fjantiga dagsinlägg idag heller om någon skulle få för sig att undra över det. Kommer förhoppningsvis i morgon istället. Over and out!

Dag 21 - Mina rädslor

Mina rädslor. Det har jag en hel del.
Jag är sjukt rädd för ormar. Klarar inte ens av att se dem på bild och skulle jag se en i verkligheten får jag fullständig panik! Jag tycker även spindlar är läskiga men får jag välja mellan en spindel och en orm skulle jag kunna kela med spindeln!

Jag är också oerhört rädd för döden. Skulle nog kúnna kalla denna rädsla för ångest. Ibland kan jag få för mig att om jag somnar kommer jag aldrig mer att vakna och då kan jag tvinga mig själv att vara vaken bara därför. För jag vill verkligen inte dö. Weird! Jag vet men jag ÄR konstig!
Jag är också rädd att någon av mina nära och kära ska dö. När jag var liten och delade rum med syster yster kunde jag skriva en lapp till henne att hon var tvungen att väcka mig när hon kom hem för att jag skulle se så hon levde. Nu när jag är vuxen kan jag inte somna förrän jag har kollat så att barnen och hunden andas.... Kollar jag det inte kan jag inte somna på grund av det så då går jag upp igen.
Jag är väldigt rädd för vapen. Gillar dem inte alls och jag blir oerhört illa till mods om jag ser ett. Antar att det har med min egen rädsla för döden att göra.

Jag är rädd för att vara ensam. Ensamhet KAN vara skönt men påtvingad ensamhet är hemskt och jag är rädd, oerhört rädd att jag kommer bli ensam.

Men den största rädslan jag har är nog mig själv...... Tänker så många konstiga tankar att jag blir rädd ibland.

Det var nog allt som konstiga Helena kunde komma på

Dag 20 - Det här får mig att gråta

Det hade varit lättare att skriva om vad kag inte gråter av.... Jag är världens lipsill. Jag gråter för i princip allt. Jag gråter när jag ser andra som far illa. Jag gråter när jag är arg! Jag gråter när jag är lycklig. Jag gråter när jag blir behandlad illa. Jag gråter när jag är ensam. Jag grät senast idag när jag insåg vilken misslyckad människa jag egentligen är. Jag gråter när jag saknar mina barn. Jag gråter när mina barn kommer hit och jag ser dem och jag tänker på vilka underbara människor de är. Jag gråter när jag ser sorgliga filmer. Jag gråter när jag der på nyheterna och allt elände som finns i världen. Jag gråter mest hela tiden faktiskt!

Dag 19 - Vad bjuder jag på för mat

Ja det är väldigt olika! Beror lite på hur många som kommer, vad för tillfälle och så. Jag gillar att bjuda på¨mat och det brukar bli allt från kött med potatisgratäng till tacos eller pasta. Jag gör också världens godaste smörgåstårta enligt mig själv så det blir det ibland när det är tillfällen då varm mat kan vara knökigt!

Dag 18 - Mina dåliga sidor

Hujeda mig! Det blir till att rannsaka mig själv här tror jag. Fast jättesvårt att hitta dåliga sidor har jag inte tyvärr.....

Det första jag tar upp är mitt otroligt dåliga morgonhumör! Prata helst inte med mig överhuvudtaget den första timmen jag är vaken så går det bra. Kan tyvärr vara riktigt sur och bitsk under den tiden. Egentligen kan jag nog ta upp mitt explosiva humör överhuvudtaget. Som väl är har jag med tiden lärt mig att lägga band på mig själv men fortfarande kan jag explodera för minsta lilla grej om det är fel dag. Och när jag blir arg blir jag ARG! Till mitt försvar kan jag dock säga att anfallen går över kvickt och jag är bra på att förlåta och är absolut inte långsint. Har helt enkelt kort stubin men det går över snabbt.

Är också EXTREMT dålig förlorare. Jag hatar verkligen att förlora, är det tävling vill jag vinna till varje pris och jag skulle nog kunna gå över lik för att vinna. Fast ska jag vinna ska jag vinna rättvist för jag skulle aldrig kunna fuska.

Jag är en ganska slarvig människa. Har lätt för att få oordning på alla saker och papper och varje månad innebär att jag får leta lite i alla lådor och skåp för att hitta räkningar och dylikt. Nu har jag emellertid ordnat mig en pärm till allt sånt och när mitt nya liv börjar om lite mer än en vecka ska jag bli en sån där äckligt strukturerad människa som har järnkoll på allt och bokför alla inkomster och utgifter=)! 

Är sjukt glömsk när det kommer till saker jag ska göra. Ska jag komma ihåg möten och dylikt måste jag ha det uppskrivet annars förtränger jag det blixtsnabbt.

Är dålig på att prata om problem. När jag mår dåligt för att någon sagt eller gjort något är det sällan jag vågar gå till botten av problemet och reda ut det med personen i fråga. Går hellre runt och tiger och lider. Följden blir att jag blir än mer ledsen.... Fast å andra sidan har jag ju nu iochmed bloggen fått en kanal där jag kan skriva av mig. Fast det löser dock inte sådant som handlar om personliga relationer.

Har extremt lätt för att gråta. Kan förvisso vara både bra och dåligt. Men jag börjar JÄMT lipa och jag avskyr att visa mig svag.

Pratar för mycket. Har en tendens, i synnerhet när jag är nervös, att prata otroligt mycket vilket gör att folk kan uppleva mig som jobbig.

Är högljudd. Får ofta kommentarer om det. Till mitt försvar kan jag bara säga, jag har fyra syskon! Ville man bli sedd gällde det att låta mest! Försöker dock att dämpa mig numera.För även detta gör ju att jag kan upplevas som jobbig.

Måste väl erkänna att jag är ganska bortskämd. Får jag inte som jag vill tjurar jag tills jag får det. Har väl blivit något bättre med åren men kan fortfarande tjura till mig saker. I synnerhet från pappa.......

Nej nu tänker jag inte skriva om fler dåliga sidor=(.... Blir ju ledsen här ju..... Längtar tills jag ska skriva om mina bra sidor ist.

Dag 17 - Mina drömmar

Mina drömmar... Detta kommer att ta en stund.  Min dröm var i allafall definitvt INTE att bli ensamstående tvåbarnsmamma vid 35-års ålder med ett psykotiskt ex som förföljer mig.....

Jag har så många drömmar och några av dem är just bara drömmar men vissa hoppas jag verkligen att jag ska kunna förverkliga en dag. Ska försöka ta upp de som jag tror någon gång kan förverkligas.

Jag skulle vilja utbilda mig vidare, Jag vill bli något som gör någon nytta liksom. Bli NÅGON! Dessvärre känner jag att tiden börjar bli knapp för hur det än är så blir jag äldre.... Men tankarna finns och jag tänker definitivt kolla upp möjligheterna inför hösten.

Jag har alltid brunnit för utsatta barn och ungdomar och skulle kunna tänka mig att jobba vidare med det. Antingen här på hemmaplan men mest av allt skulle jag vilja åka till Asien och arbeta med barn och ungdomar där! Där finns så många utsatta barn som tvingas arbeta för slavlöner och inte har någon som helst möjlighet att få gå i skolan och lära sig läsa och skriva vilket gör att de är dömda till ett liv i fattigdom i all evighet med någon hemsk kapitalist som suger ut allt de kan av dem. Det är en dröm jag haft länge och jag hoppas att jag någon gång när mina egna barn blivit äldre kan åka dit och göra vad jag kan för att få stopp på detta barnarbete. Så länge försöker jag hjälpa till så gott jag kan här hemifrån genom att handla så mycket som möjligt som är rättvisemärkt. Funderar också på att skaffa ett fadderbarn men måste komma igång själv här hemma först.

För min egen skull har jag drömmar om att kanske så småningom träffa någon. Någon speciell som förstår mig och älskar mig för den jag är. Jag vill finna min själsfrände helt enkelt.... Jag vill slippa vara ensam. Ha någon jag kan prata med och någon som pratar med mig! Någon som ger mig feedback och som peppar mig. Någon som kramar om mig när jag kommer hem, någon som bara finns där helt enkelt och ger mig den närhet som jag faktiskt behöver. Jag är ju bara människa för guds skull! Gud vad jag hoppas att det händer!

Jag drömmer också om att kanske så småningom köpa mig ett litet ställe där jag och barnen kan bo. Skulle kunna tänka mig att bo någostans utanför stan. I skogen eller på landet. Hade Slättsjö varit moderniserat hade jag faktiskt kollat upp med pappa och faster om jag fått hyra det. Där tror jag faktiskt att jag skulle trivas! Lugn och ro men ändå inte alltför långt till stan. Fast då hade jag iofs varit tvungen att ha bil men det hade jag ju fått ordna! Jag drömmer också om att kunna ut och resa! Det vill jag! Är inte så berest och där finns så mycket jag skulle vilja se och visa mina barn! Sånt som jag läst en massa om men aldrig fått uppleva i verkligheten.

Dag 16 - 10 saker du inte vet om mig

Oj! Detta blir svårt... Finns det hela 10 saker som folk inte vet om mig. Nåja ska göra mitt bästa och förhoppningsvis är där något nytt för alla...

1. När jag vägde som mest var jag ynka tre kilo från tresiffrigt..... Äckligt!
2. Har på två år gått ner 35 kilo.
3. Ser mig själv fortfarande som överviktig.
4. Är egentligen en väldigt blyg flicka. Att jag pratar så mycket som jag gör är för att jag är nervös....
5. Har bara legat med en enda kille. Trodde ni minsann inte! (nu skäms jag för jag skrev det men ska hemligheter avslöjas så ska det)
6. Har jättefula ben vilket är anledning till att jag ALLTID har leggings eller strumpbyxor, även på sommaren.
7. Har svårt att ta beröm. Gillar det inte eftersom jag genast tror att människan som säger det inte menar det.
8. Har svårt att prata om känslor. Skriver mycket hellre!
9. Tycker inte om att ringa såna där viktiga telefonsamtal som tex till myndigheter etc. Känner mig alltis så underlägsen.Men jag börjar bli bättre på det!
10. Hade 2,0 på högskoleprovet när jag skrev det år 2000 så tyvärr gälls inte det resultatet längre. Och jag valde att läsa till LÄRARE! Pucko!

Kräksjuk och stressad.....

Igår när jag gick och la mig kände jag att det körde så där lagom i magen. Inget ovanligt, gör det alltid nästan och tänkte att det är det där förbannade kaffet..... Somnade och vaknade efter två timmar att jag hade riktigt ont i magen. Låg och vände och vred mig och försökte somna om. Till slut var det klippt och jag fick springa upp och kräkas! Jag HATAR att kräkas..... Det värsta är att jag faktiskt inte vet om det är som jag är sjuk eller om det är tröttheten som börjar ta ut sin rätt. För ska jag vara ärlig har jag inte sovit speciellt många timmar den senaste tiden. Men sen har jag kräkts en hel del idag med men det kan också vara tröttheten och stressen. Måste se himla roligt ut när jag lullar omkring och packar med en spann brevid mig..... För grejen är den att jag kan inte ge mig tid till att vila. Jag har alldeles för mycket att göra.... Det är vid sådana här tillfällen det suger riktigt mycket att vara själv.... Jag ska ju bli omhändertagen när jag är sjuk =(....... Men det är bara att bita ihop och vara duktig! Ska dock vara hemma i morgon med för hur det än är så känns det inte legitimt att gå till jobbet om det är kräksjuka. Hatar att vara hemma från jobbet också. Betyder mindre pengar och jag har inte råd med det här. Fick brev från underbara försäkringskassan idag. Har fortfarande inte fått ersättning från OKTOBER månad. Börjar tröttna rätt rejält på dem nu...... Fast nu är det ju inte dem som betalar ut min sjukersättning men var ändå tvungen att gnälla lite. Nej nu ska jag ta mig ork att packa lite till.

Dag 15 - Den här veckan

Den här veckan... den här veckan har varit helt skruvad. Jag har haft barnen vilket har känts bra men har gått runt med det där dåliga samvetet över att jag inte hunnit med dem som jag borde. Har så mycket att göra och så lite tid så det är lite tufft just nu..... Början av veckan var dessutom väldigt dramatisk då han ringde och stimmade mitt i natten.... Jag är orolig för Hampus. Han uppvisar symptom på panikångest liksom jag själv och jag vill verkligen inte att han ska gå igenom det helvete jag själv gör. Men symptomen är atarka så han vaknar om nätterna för att han inte kan andas och det är en hemsk känsla när man som mamma inte kan göra något. Jag har tagit kontakt med BUP själv nu och jag hoppas verkligen att något händer för så här kan det inte fortsätta. Jag har dessutom pratat med Mikael om Nisses beteende. Känner mig hemsk men samtidigt MÅSTE detta få ett slut.Så nu hoppas jag på att jag ska få den hjälp jag behöver. Resten av veckan har varit lugn på Nisse-fronten men annars har det varit fullt upp med den stundande flytten! Jag packar och packar och packar men det tycks aldrig ta slut! Gud vad jag längtar till det är över!I övrigt händer inte mycket i mitt liv men snart så börjar min nya era och då!......

Dag 14 - Favoritsaker

Känner att jag inte riktigt hinner med mitt bloggande just nu. Blir mestadels korta inlägg nu, men jag skriver lite iaf=)! Om två veckor, när jag är på plats i mitt nya liv! Då ska jag minsann bli bättre på det här. Framtills dess får ni helt enkelt nöja er med det som skrivs!

Idag ska jag skriva om mina favoritprylar. Nu är det ju så att jag egentligen skäms över att vara lite av en materialist men även jag har några saker som jag helt enkelt inte klarar mig utan. Nummer ett utan konkurrens är definitivt min mobiltelefon! Jisses vad handikappad jag känner mig utan den! Andra favvoprylar är datorn, förvisso inte min egen eftersom jag lånar jobbets, men även den är något jag måste ha.... Det är det första jag ska investera i när jag flyttat! En tredje sak är böcker! Dessa utgör ett oändligt sällskap när man är ensam. De kan få en att uppleva en helt annan värld när allt känns pestigt. Dessa är min verklighetsflykt helt enkelt! Något jag behövt så desperat och behöver fortfarande.

Dag 13 - Min favoritplats

Har svårt att välja mellan två platser faktiskt... Den ena är gotland. Älskar den ön! Den är vacker, rogivande och alldeles underbar! Tyvärr kan jag inte åka dit så ofta så om jag ska ta en speciell plats för mig här på hemmaplan blir det slättsjö! Slättsjö ligger mitt ute i skogen ca fem kilometer från Röke. Där har pappa och faster kvar sitt gamla föräldrahem som är ett rött hus med vita knutar! Jag älskar det stället. Dit kan jag åka bara för att lyssna på tystnaden. Eller för att promenera i den vackra bokskogen och bara lyssna på vinden som susar i träden, fåglarna som kvittrar och andra djur som befinner sig i skog och mark. Det enda som är synd är att där inte finns någon riktig toalett och dusch! Hade där bara varit det hade jag nog utnyttjat det betydligt mer! Men att åka dit för en dag är helt okej och ibland är det vad som behövs för att ladda batterierna. Tyvärr har jag inga foton på dessa underbara platser just nu men det kommer senare! Lovar=)!

Dag 12 - Mitt hem

Mitt hem. Just nu känns det inte som om jag har ett hem.... Ska ju flytta om två veckor och min nuvarande lägenhet ser ut som en krigszon med kartonger precis överallt! Hatar det! Önskar jag kunde få resa bort och sen när jag kommer tillbaka så är allt fixat... Fast å andra sidan har jag inte känt mig hemma här på evigheter! Längtar mig fördärvad efter att flytta. Det känns som om mycket kommer att bli bättre och lättare då. Jag får mitt eget hem. Så just nu är det ingen idé att skriva om mitt hem. Men om ca två veckor ska ni få en låååång redogörelse!

Dag 11 – Det här hade jag på mig i dag

Jaha. Då var det dax att redogöra för vilken outfit jag haft på mig idag. Typiskt när jag hade en bad day och inte ens orkade bry mig om vad jag slängde på mig i morse... Orkade typ bara kravla mig i något för att sedan ta mig till jobbet och hoppas på att dagen snabbt var slut... Men men, det jag hade på mig var gråa jeans, mörkgrå kofta, svart top och mina pärlörhänge som jag köpte åt mig själv i julklapp.

Så här såg jag ut idag.

Usch! När jag se mig själv på bilden ser jag hur trött jag ser ut. Det är jag också men trodde någonstans att jag kanske kunde dölja det för min omgivning........

Dag 10 – Mina syskon

Mina sykon ja! En hel drös är dem och jag älskar dem allihop=)!

Min äldsta bror heter Tomas och han fyller 50! år i år.  Han och hans familj bor på gotland nu så jag träffar honom inte så ofta som jag skulle vilja. När jag var liten tog han ofta hand om mig och jag fick som fyraåring hänga i stans flipperhallar med honom=)! När jag var i sjuårsåldern träffade han Kicki som han fortfarande är tillsammans med och efter några år beslutade sig de för att flytta till Gotland. Tomas hade väl alltid velat tillbaka dit då han var 13 år när mamma och pappa och mina äldre syskon flyttade ner hit till skåne. Nu bor det som sagt där på Seriges underbaraste ö och jag hoppas att jag så småningom ska få råd att åka dit oftare. Tomas och jag har en bra relation trots åldersskillnaden och om inte annat så har jag mina underbara brorsbarn, Jenny, Jessica och Jens som jag älskar att hänga med när jag är på ön. Den äldsta Jenny är ju inte mer än fem år yngre än mig och vi brukar kunna ha riktigt roligt ihop=)!

Nästa storebror är Ola och han har precis fyllt 40. Även han bor på tok för långt ifrån mig, närmare bestämt i Stockholm. Fast honom träffar jag oftare eftersom han åker ner hit ganska regelbundet. Även till honom önskar jag dock att jag kunde ta mig till lite oftare. Ola är den som fått mig att börja springa! Han var tidigare en storrökande, innesittande och fullständigt otränad kille som helt plötsligt fimpade började ut och röra på sig och nu springer han maratonlopp på mer eller mindre löpande band =)!  Så då tänkte jag att kan han kan jag;)! Ola är också den som nog mest är förebild för Samuel då de har sitt stora fotbollsintresse gemensamt, och när han kan tar han med Samuel på fotbollsmatcher runtom. Under hela U21-em här i Sverige bodde de mer eller mindre i Malmö för att inte missa några matcher, och nu i sommar åker de till Moldavien för att se på EM.kval. Dessvärre är min bror dock AIK:are men man kan ju inte begära mer av en stockholmare;)!

Sen kommer min syster Åsa. Min älskade, fina, underbara storasyster! Hon fyller 39 år i år och hon bor tack och lov bara i Hästveda. Hon är inte bara min storasyster utan också min bästa vän och jag vet inte hur jag skulle klara mig utan henne. Det finns ingen som ställer upp på mig så mycket som hon gör och jag älskar henne av hela mitt hjärta! Och det finns inget bättre än att komma ut till henne och hennes underbara kids Anton och Amanda, och ja även Lasse är för det mesta underbar;)!

Sist och minst är min lillebror Henrik. Han är 27 år så det är rejäl spridning på mina syskon;)! Han och hans fru Cilla bor än så länge här i stan med sin underbart söta dotter Willja. När som helst väntas det dock tillökning och de är på väg att flytta till Kristianstad eftersom Cilla kommer därifrån. Inte så långt iaf=)! Träffar inte dem så ofta som jag borde dock, vilket är väldigt synd=(.

Så ser syskonskaran Sjöstedt ut... Eller ska vi hårddra det, syskonen Larsson/Sjöstedt, då Tomas faktiskt heter Larsson efter mamma..... Men mina syskon är det och jag känner mig lyckligt lottad som har så många!

Dag 09 – Min tro

Jag har nog ända sen jag var liten varit en sökare. Jag vill finna det där svaret om vilken mening livet egentligen har. Jag vägrar att tro att allt skulle vara så meningslöst att vi föds, vi lever och vi dör. That´s it. Där måste finnas något annat. Jag tillhör den kristna tron och kan inte påstå som så många andra att jag skulle vara ateist. För när jag går i kyrkan får jag ett sånt där inre lugn. Jag känner mig trygg. Men vad tror jag egentligen? Jag tror definitivt på en högre makt, jag tror på gott men jag tror också på ont. Men tror och hoppas att det goda kommer att övervinna det onda till slut även om det känns hopplöst ibland. Jag tror nämligen att allt som sker, sker av en anledning och även om där ibland inte finns någon rim och ranson i det som sker så finns där en anledning som till slut kommer att mynna ut i något gott. Detta är en av anledningarna till att jag överhuvudtaget orkar kämpa vidare. Tron och hoppet är ju det man har att ta till när allt är hopplöst och livet går i svart. Det är tron och hoppet som gör att man trots allt kan ana det där ljuset långt borta. Det är tron och hoppet som får en att kämpa! Så jo, en tro har jag. Även om jag just för tillfället kämpar med mina tvivel......

Dag 08 – Ett ögonblick

Ett ögonblick.... Vad svårt! att välja ut just det där ögonblicket som verkligen var ett ögonblick man minns. Jag minns så många ögonblick.... Men om jag ska välja ett specifikt så blir det nog den där dagen då jag skulle börja trean. Vi hade precis flyttat till huset , det låg bara tvärs över järnvägen men jag skulle ändå vara tvungen att byta skola. Så rädd jag var den dagen! Minns att jag inte kunde sova på hela natten och på morgonen var jag så nervös att jag inte kunde äta. Jag och storasyster skulle byta skola. Ola fick gå kvar på väster eftersom han gick i högstadiet. Mamma följde med oss den morgonen och på den tiden höll jag mig tätt intill henne. Åsas klasskompisar hade visst redan fått information om att de skulle komma en ny tjej så de drog med henne i leken på skolgåden nästan bums och kvar, kvar blev jag. Till slut ringde det in och jag gick in i klassrummet. Gud vad hemskt det var när jag fick stå ensam inför klassen och berätta om mig själv. På den tiden var jag en extremt blyg och tillbakadragen och tyckte inte alls om den uppmärksamhet jag fick. Skolstarten gick emellertid bra men det var ändå en sån där dag som finns kvar i minnet. En dag som ändå på något sätt förändrade mig och fick mig att utvecklas. För det var trots allt jag och inte mamma som berättade om mig där längst fram i klassrummet inför tjugo nyfikna blickar.......

Är ganska mycket ledsen och önskar att någon vore här.......

Åh gud vilken natt.... Just nu är det som någon satt igång en vattenkran och jag får inte stopp på tårarna. Varför varför ska han lyckas med det här? Känner mig ensam, liten och rädd. Önskar att någon ville prata med mig, krama mig, trösta mig. men det är försent att ringa någon. Måste klara det själv. Måste vara stark. Måste...... 

When the day is long and the night, the night is yours alone. When you're sure you've had enough of this life, well hang on. Don't let yourself go,'cause everybody cries and everybody hurts sometimes

Kan inte sova.... Även om jag vet att jag ska upp tidigt i morgon eftersm jag ska jobba. Ligger och vänder och vrider på mig och tänker.... Nisse svarade inte på barnens godnattsms idag. Istället RINGER han mig nu mitt i natten för att bråka om vilka jag är vän och inte vän med på den satans jävla facebook. Jag är ett jävla luder och knullar med alla killar jag har addade där. och har någon form av sjukt bekräftelsebehov. Jag blockade honom på telefonen, då ringer han till Samuels telefon. Nu är bägge barnen vakn. hampus är livrädd, ledsen och kan inte andas. Och jag är snart ett vrak. Jag ORKAR inte mer! Jag ORKAR inte mer! Kan någon bara ta bort honom från mitt liv för jag fixar det imte mer. Jag VILL verkligen inte ens leva mer men måste för barnen men varför? Det är inte lönt att leva så här. Det är tydligemn mitt fel att barnen mår dåligt och inte kan sova om nätterna. Jag är en värdelös människa, en urkass mamma coch en hora. Jag vill inte mer. Jag fixar det inte längre..... Jävla skitliv! Jag vill inte mer. Jag vill inte mer.........................................  

Dag 07 – Min bästa vän

Min bästa vän. Jag har faktiskt ett par som jag ser som mina bästa vänner.

Först har jag min storasyster. Min älskade fina storasyster som alltid finns för mig. Du är mitt allt näst efter barnen!

Jag och storasyster!

Sen är det Petra. Vi har inte känt varandra jättelänge men oj vad det klickade mellan oss och hon är en person som har kommit att betyda enormt mycket för mig. Hon har stöttat mig under hela hösten och aldrig varit trött på mig trots att hon får utstå så himla mycket från mig.  Hon har blivit som en extra storasyster. Det känns som om vi känt varandra hela livet. Petra jag älskar dig och skulle inte klara mig utan dig! Överge mig aldrig..... 

Jag och Petra!

Sen är det Jenny! En gammal vän som funnits där sen vi gick i sjuan. Vi har ett av och på förhållande liksom och ibland går det år innan vi ens pratar med varandra trots att vi bor ett hus ifrån varandra. Weird! Men när det verkligen gäller finns vi där för varandra och det har vi verkligen behövt den här hösten. Både hon och jag. Jenny! Är så glad att du till slut sträckte ut din hand och att jag tog den! Finns där alltid när du behöver mig oavsett vad precis som du gör för mig <3!  

Jenny!

Sist men inte minst har vi Carolin! En vän som visat hur stort hjärta hon har genom att bara bry sig! En underbar människa helt enkelt <3! Är så glad att du finns och att du är MIN vän!

Carolin!

Dessa fyra är väl dem som jag anser vara mina "girls".

Sen måste jag ju också säga min hund Gandhi! Han är min absolut trognaste vän! Han blir glad varje gång han ser mig, han tröstar mig när jag gråter och det är han som håller mig varm om nätterna! Han är min allra bästa vän!

Gandhi!

Har några helt suveränt underbara vänner till och ni vet vilka ni är men jag kan ju inte skriva om alla ;)!

Dag 06 – Min dag

Idag har jag varit extremt lat. Men sen har jag heller absolut ingen energi att prata om. Gick upp i morse med föresatsen att röja här hemma eftersom barnen skulle komma idag men det hände absolut ingenting. Vilket gör att jag känner panik nu eftersom jag jobbar resten av helgen så nu kommer ingenting bli gjort=(. Var uppe hos doktorn men på det skitstället är det ju lönlöst att försök få hjälp på eftersom alla pensionärer är där först och snor åt sig alla nummerlappar så jag får väl fortsätta mitt sömnlösa liv fram till sportlovet nu då och göra ett nytt försök då.

Vid tolvtiden åkte jag och Jenny först hem till hennes mamma och Roffe där vi fick lite lunch, tack Helén, och sen fortsatte vi upp till stan för att träffa Sass! Åh vad roligt det var att träffa henne. Har inte sett henne sen gymnasietiden men det var precis som det var igår när vi satt där! Det var vi tre som höll ihop under hela högstadiet och då på den tiden trodde vi nog aldrig att något skulle splittra oss. Men sen kom vi på något vis ifrån varandra. Men nu har vi återtagit kontakten och jag hoppas det fortsätter! Nästa gång är det jag och Jenny som tar oss ner till Malmö och hälsar på henne!

Halv tre skulle jag hämta barnen och vid tjugo över två ringer jag Nisse för att be honom skicka ner barnen när jag kommer eftersom vi skulle på kalas i Hästveda. Varpå hans kommentar är: Är du nykter idag då? Har ju sett att du har supit nästan hela veckan. Och sen var där en massa annat som han hade synpunkter på om hur jag lever mitt liv, vilka jag umgås med, vad jag gör, vad jag säger, vad ANDRA säger (vilket tydligen är mitt fel det med) och en massa annat tragg. Jag exploderade! För det första så har han INGEN som helst att ifrågasätta huruvida jag är nykter eller inte efter att han söp sig igenom julen NÄR BARNEN VAR DÄR! För det andra är det INTE att supa för att jag drack lite glögg hos Petra i tisdags eller för att jag drack någon drink hos Jenny igår. För det tredje ska han GE FAN I ATT ANVÄNDA HAMPUS FACEBOOK FÖR ATT KOLLA MIG! Bråket var ett faktum och mina stackars föräldrar fick nog en chock när de plockade upp mig för att köra och hämta barnen.

När barnen väl var hämtade körde vi ut till Hästveda för att fira Amanda som fyller sju år idag! Så stor hon blivit den lilla loppan. Det var trevligt trots mitt allmänt dåliga humör och syster hade gjort smarrig varm smörgåstårta. Mätta och belåtna skulle vi åka hem. Tyvärr strejkade Samuel och skulle stanna hos moster. Lite tråkigt eftersom jag kappt sett honom men orkade helt enkelt inte bråka om det varpå han fick stanna. Jag och Hampus åkte till Maxi handlade godis och sen hem. Nu har vi myst i soffan framför Let´s Dance, men han tycker nog hans mamma varit hemskt tråkig eftersom jag legat och halvslumrat framför TV:n hela kvällen.....

Japp det var min dag idag. En inte alltför bra dag men barnen har kommit hem och det känns skönt. Dock vet jag att nu inleder jag en ny vecka med terror, för det är så det är. När barnen är där är det mestadels lugnt på den fronten, något enstaka sms men hanterbart. Men när barnen är här. Då blir det ett helvete om kvällar och nätter med sms och telefonsamtal. Men jag stänger av telefonen. Eftersom jag tydligen är dömd till att leva ett liv där jag ska behöva hitta former för att stå ut med hans stalking. Är bara så trött på att vara trött. Är trött på att ständigt bråka. Är trött på att alltid behöva redogöra allt jag gör. Är trött på att bli kontrollerad. Är trött på att inte få leva som jag vill. Är trött på att ständigt vara på min vakt. Är trött på att inte veta vem jag kan lita på och vem som vill mig illa. Är trött på att be om ursäkt för min existens. Är trött på att känna mig dålig. Är trött på att bli behandlad illa. Är trött på mig själv. Är trött på allt. Ja, jag är trött helt enkelt...... BLÄ!

Dag 05 - Vad är kärlek?

Kärlek..... Ett så vackert ord men ändå så hemskt. Tror att den största strävan man har i livet är att få känna kärlek. Att känna sig älskad. Sen finns det olika sorters kärlek. Den till familjen, den till sina vänner och till den som finns där ute med stort D.

Först och främst har jag kärleken till mina barn. En oändlig och helt villkorslös kärlek. De kan göra vad som helst och jag skulle aldrig sluta älska dem. Jag älskar dem så oerhört mycket att det inte går att beskriva i ord och jag känner mig så lyckligt lottad som har barn!  Sen har jag kärleken till min övriga familj. Mamma, pappa. syskon och hund. Skulle göra allt för dem och även dem älskar jag helt villkorslöst. Kärleken till mina vänner. Ja jag älskar många av mina vänner. De som alltid finns där för mig, de som bryr sig och de som tar mig för vad jag är och inte försöker förändra mig. Er älskar jag och jag hoppas ni vet vilka ni är så jag slipper räkna upp er här;)! Är nog ganska dålig på att visa det iofs men det är något jag ska försöka bli bättre på. Med början här. Ni som vet med er att ni är mina vänner: Jag älskar er <3!!!!!!

Till sist har vi kärleken med stort K. Den som jag fortfarande söker. Jag undrar ibland om den egentligen finns eller om det är en illusion vi människor skapat för att på så sätt känna oss mer attraktiva.... Jag hoppas att den finns. För jag vill så innerligt gärna finna den. Jag vill känna den där pirrande känslan i magen när jag ser på en annan människa. Jag vill känna den där lyckan efter att ha fått bekräftat att denne känner detsamma. Jag vill vakna på morgonen och titta på en annan människa i sängen och tänka att vi, vi hör ihop. Jag vill känna mig älskad. Jag vill ha någon som berättar för mig hur vacker och underbar jag är trots alla skavanker. Jag vill ha någon som JAG kan berätta för hur underbar och fin denne är. Jag vill hitta någon som skrattar med mig när jag är glad, tröstar mig när jag är ledsen och som förlåter mig när jag är dum. För det är det som jag ser som kärlek. Jag vill finna den där människan som är min själsfrände. För jag tror och hoppas att det finns en sån. Det måste finnas en sån.

Dag 04 - Det här åt jag idag

Detta tenderar till att bli världens kortaste blogginlägg..... Till frukost åt jag nämligen ingenting. Lunch ingenting. Men sen kom Petra hit med smördegsknyten med äpple, röd lök och cheddarost samt pepparkakspaj så lite mat i magen blev det ikväll=)! Var något suspekt gentemot pepparkakspajen när jag hörde talas om den men den var faktiskt väldans god! Nu ska här jobbas vidare! Ha det bra mina vänner!

Dag 03 - mina föräldrar

Min mamma heter Inga-Britt och kommer från Gotland. Under hela min uppväxt var hon hemma för det mesta med oss barn och hade någon liten städning som hon gjorde om kvällarna. Pappa heter Per-Åke och kommer härifrån göingebygden, och har tidigare jobbat som militär. Min relation till mina föräldrar har varit väldigt omväxlande. Som liten höll jag mamma hårt i kjolarna och skulle aldrig göra något som jag inte fick, pappa var han som arbetade jämt varför jag nog får säga att jag var mammas flicka. När jag började högstadiet och kom in i tonåren blev min och mammas relation drastiskt sämre och jag var hemsk många gånger! Minns speciellt en gång när jag sa till mamma att jag hoppades att flyget med henne skulle störta, något jag ångrade fruktansvärt efteråt. Till slut kunde vi knappt vistas i samma rum och när jag var sexton flyttade jag hemifrån. Pappa däremot hade jag respekt för och vågade inte trotsa honom lika mycket så när han var hemma höll jag mig till reglerna för det mesta. Men även han råkade ut för min pubertala vrede och mitt namn på honom var yrkesmördare eftersom han var militär.... Nu i vuxen ålder är min relation till både mamma och pappa bra! Och jag älskar dem!  Men idag kan jag nog säga att jag mer är pappas flicka! Han är den jag vänder mig till när jag behöver hjälp och jag tycker om att diskutera med honom då vi ofta kan argumentera om saker i samhället på ett bra sätt. Därmed är inte sagt att vi håller med varandra. Tvärtom är vi ofta på mils avstånd ifrån varandra när det gäller politik och annat men vi har givande diskussioner.

HATAR MITT LIV!

AAAAARGHHHHHH! Hatar att jag inte kan styra mina känslor. Ringde Nisse idag och sa att jag vill ha hälften av pengarna som jag får betala för allt som ska göras vid här innan jag flyttar, men det kunde jag tydligen glömma. Och jag gick igång på varenda cylinder så nu har det bråkats på hög nivå i luren och jag HATAR det! För nu är det jag som är dum och elak igen enligt barnen.... Varför ska det vara så svårt? Jag har inga pengar och vi har bott här bägge två. Jag vet inte vad jag ska ta mig till för jag fixar det inte.... Vill fan inte leva längre. Allt är bara blä ändå. Men det är bara att bita ihop och stå ut. Önskar jag kunde bli liten igen och slippa alla bekymmer. Önskar man kunde vrida tillbaka klockan. Leva om sitt liv och rätta till det som blivit helt fel.  För just nu känns det hopplöst. Som om det aldrig kommer ta slut utan bekymmerna bara hopar sig framför mig och jag klarar inte så himla mycket till....

I natt SKA jag sova!

Har haft en ganska jobbig kväll. Som tur är hade jag Jenny som stod ut med att lyssna på mig. Jag hatar verkligen känslan av att vara ensam. Finns inget värre. Jag saknar barnen så mycket att jag håller på att gå i sönder..... Men nu har jag tagit syntetisk hjälp så i natt hoppas jag få sova ordentligt. Hoppas bara att jag vaknar igen... Tycker inte om sånt där egentligen men va fasiken... Jag MÅSTE sova. Detta funkar inte längre. Om jag onte sover snart så kommer jag ta slut helt enkelt och det vill jag inte heller.... Så jag ger et en chans. Hoppas få sova länge och drömlöst. God natt på er allihop!

Dag 02 – Min första kärlek

Hmmm... Den var svår. Om man ska räkna ända från jag var liten var där en kille när jag gick i tredje klass som frågade chansen på mig och jag sa ja..... Vet dock inte om det var kärlek egentligen. Min första stora riktiga förälskelse drabbades jag nog av när jag gick i sjuan-åttan. En tre år äldre kille som krossade mitt hjärta. Jag var olyckligt kär i honom väldigt länge och han bara lekte med mig. Jag dög när vi träffades på någon fest eller så men annars struntade han fullkomligt i mig. Så det där med kärlek är nog inte min grej helt enkelt.....

Nattankar....

Är jättetrött men kan inte somna. Något gnager i mig och jag känner mig orolig. Vet dock inte varför. Tror det är för att jag saknar barnen. Sover sämst de veckorna som de inte är här nämligen. Hatar att vara alldeles ensam..... Har förvisso Gandhi och jag traggar ner den stackars hunden fullständigt men jag får ju inga svar. Det är tråkigt. Livet ska inte vara så. Förstår inte hur folk som alltid är ensamma står ut. Jag hade blivit knäpp. Visst kan det vara skönt med egentid men inte så här mycket egentid! Det är liksom to much! Jag vill ha någon att prata med.... Får tråka ut er kära läsare istället eftersom jag inte har något annat sätt att kommunicera med någon utan att skriva här..... Får väl ge sängen ytterligare ett försök nu då. Annars kan jag ju alltid sitta och spela mina töntiga fb-spel. Jisses vilket tragiskt liv jag lever. Snälla låt det gå fort om det ska vara så här.... God natt.

Föll för grupptrycket=)!

Eftersom det är ett nytt år och idag är det 30 dagar kvar av den första månaden tänkte jag att jag gör som alla andra och antar den där bloggutmaningen som går ut på att skriva ett inlägg/ dag i en månad. Har tio minuter på mig att hinna det första. Får se om jag lyckas!

Dag 01 – Presentera mig själv
Jag heter Linda Helena Johanna Sjöstedt och än så länge Nilsson. Är 35 år gammal född och uppvuxen i hässleholm. Jobbar som lärare på Norrängsskolan vilket jag trivs ypperligt med förutom att jag behöver heltid. Jag är som person ganska envis, har fruktansvärt kort stubin men det går snabbt över. Samtidigt är jag (tror jag) väldigt omtänksam och kärleksfull och för dem jag älskar gör jag ALLT och då menar jag allt! Är oerhört tävlingsinriktad och HATAR att förlora. Då kommer mina värsta sidor upp.... Hatar också orättvisor och blir oerhört arg när jag ser dem och då blir jag som sagt arg, väldigt arg.

Jag hann =)!

2011..

Första dagen på ett alldeles nytt orört år, som bara jag själv har makten att forma. Det är med blandade känslor jag blickar framåt.... Aldrig tidigare har ett nytt år inneburit så mycket förändring för mig och det är med skräckblandad förtjusning jag kastar mig in i 2011. För första gången i mitt liv ska jag bo själv. Jag ska bygga upp mitt egna liv, ingen ska tala om för mig vad jag får och inte får göra, ingen kan lägga sig i vad jag gör och hur jag gör det. Om några veckor går flyttlasset till min alldeles egna lägenhet och då känns det som om mitt liv äntligen får den nystart jag behöver! Som jag längtar! Ja jag ser fram emot det här året. Jag känner mig hoppfull och tror att detta kan bli ett bra år. Jag kommer säkerligen ha bittra och ledsna dagar även det här året MEN jag ska göra mitt bästa för att de inte ska bli fler än de glada och ljusa dagarna! Mina nyårslöften inför det nya året är:

Ta tag i mitt liv
Ta tag i min ekonomi
Söka nytt jobb (MÅSTE ha heltid helt enkelt om jag ska kunna uppfylla ovan nämnda löfte)
Att oavsett vad som händer stå upp för mig själv och för mina barn
Att bli bättre på att visa min familj och mina vänner hur mycket de betyder för mig

GOD FORTSÄTTNING & GOTT NYTT ÅR till alla mina underbara vänner!