Hemma.

Är hemma från en helt fantastisk och underbar vecka! Det är något visst med sverige och dess natur och jag önskar jag hade modet att flytta härifrån för oj vilken skillnad det är på mitt välmående här hemma i hålan än när jag är vid havet på gotland eller som nu uppe i fjällen. Visst har jag varit enasam däruppe i fjällen men där var det liksom hanterbart.Naturen, omgivningarna och luften gjorde att man mådde bra!

 Nu när jag kom hem kändes det bara BLÄ! Jag fixar inte att sitta här hemma och ha ångest för det är vad jag har här. Jag hatar vareviga sekund av mitt liv när jag är ensam här hemma! Jag fattas liksom något. Men jag vet inte vad! Men det äter upp mig inifrån och bara då jag har sällskap blir ångesten uthärdlig. Samtidigt vet jag att jag måste lämna mina barn om jag flyttar och där är nog den stora anledningen till att jag inte flyttar. För utan dem kan jag inte leva någonstans.

Jag älskar fjällen!

Jag är helsåld på det här med fjällvandring! Skulle kunna göra det hur mycket som helst! Frisk luft, massor med motion och så fantastiskt vackra vyer så jag känner mig nära nog kär! Idag gick vi upp till något som heter Oscarsstugan. En trevlig tur, dock blåste och regnade det en hel del men med rätt kläder var det inga problem! Hela känslan av att uppleva det man upplever gör det värt det! Jag ska absolut åka hit privat någon gång och vandra. Bilder kommer att läggas upp men har inte hunnit överföra dem till datorn och nu börjar klockan bli mycket så jag måste sova! i morgon bär det av till Hävlingestugorna för övernattning ute på fjället:)! Härligt! Sov gott världen!

Sverige ÄR fantastiskt vackert!!!!!!

Befinner mig just nu i Grövelsjön! 84 mil på tråkig väg upp i landet men det var det baske mig värt! Jisses vilket vackert ställe detta är! Idag har vi varit 1274 meter upp på toppen till salsfjellet Jag blir helt förstummad och hade jag kunnat tror jag att jag hade stannat här! Här kommer första dagen i bilder:

Så fantastiskt vackert att det gör ont i mig och detta var bara första dagen här. önskar bara att jag hade en riktig kamera så jag kunde få ännu bättre bilder men dessa får duga. Idag har vi varit vid Njupeskär och även där så otroligt vackert. dessa bilder kommer förhoppningsvis i morgon! Nu är det sova som gäller. I morgon vandrar vi upp på fjället igen!

God natt alla! Peace and love from Helena!

Vet inte riktigt hur länge till min själ orkar....

Är mentalt helt utpumpad. Jisses vad jag önskar att jag kunde få energi någonstans ifrån. Känns som om inget jag gör blir vidare bra och det slits i mig från alla håll och kanter. På jobbet, här hemma, jag själv, mina tankar  ja ÖVERALLT! Jag är ingen övermänniska som har lösningar på alla problem! Jag önskar jag hade det men det har jag inte! Jag fixar det inte mycket längre! Jag är trött! jag behöver sova, jag behöver lugn och ro! Fasiken! Jag märker ju själv hur sur och krängd jag är i princip hela tiden så jag blir nästan rädd för mig själv! På jobbet funkar det väl hyfsat att behålla lugnet men mina stackars barn får utstå en hel del. Inte blir det bättre av att de verkligen promenerar på mina nerver och bara gnäller och tjatar HELA tiden. Nej jag hoppas att fjällenveckan nästa vecka kan göra underverk för mina utbrott är inte hälsosamma för mig själv. Så till er alla därute, jag är bara trött så ta inte åt er om jag hugger.... För jag menar det egentligen inte har ont i magen, har huvudvärk och är bara trött, trött, trött och åter trött och har massor med tankar i mitt huvud och det är bara så .............

Over and out! .

Stop stealing my heart away!

Har träffat någon.... Och det känns helt fantastiskt att där verkligen finns någon som vill ha mig MEN jag håller på att falla och jag vill inte samtidigt som jag vill!! Jag är livrädd för det! Det går för snabbt och jag vet inte om jag är redo för det här! Jisses! Vi träffades första gången för en vecka sedan. Eller nåja vi har träffats lite som hastigast en gång innan dess. Men Herregud! Det går på tok för jäkla snabbt och jag börjar få panik! Vi känner ju inte varandra ens en gång! Vad sysslar jag med? Är det kär jag börjar bli eller är det bara mitt eftersatta bekräftelsebehov som behöver sig en kick? Jag VET att jag bara borde flyta med och se vad som händer men jag vet ju inte om jag vågar! Tänk om det blir pannkaka igen.... Tänk om han inte är så snäll som han verkar? Tänk om han bara lurar mig..... Men samtidigt, tänk om det blir alldeles alldeles underbart!