saker som jag älskar och saker som jag absolut inte älskar just nu........

Jag älskar det faktum att mina barn just nu ligger och sover i sina sängar här hos mig =)!!!!! Bonus för mig eftersom deras pappa ligger i maginfluensa. Jag skulle kunna stå och titta på dem i timmar där de ligger för jag älskar dem så mycket att det gör ont!

Jag älskar däremot inte att min syster helt missförstod mig idag i telefonen vilket resulterade i att hon slängde luren i örat på mig :´(

Jag älskar inte heller att Samuel ska resa bort hela "min" vecka utan mig och jag saknar honom redan :(. Men jag är glad för hans skull och jag håller tummarna för att det där askmolnet håller sig undan!

Jag älskar inte heller det faktum att jag själv ska åka till Stockholm nästa vecka med jobbet vilket gör att jag inte heller kan ha Hampus här hos mig hela "min" vecka

Jag älskar definitivt inte det faktum att jag bara har arbete i 17 dagar till =S

Till sist kan jag säga att jag HATAR känslan av att vara otillräcklig vilken jag har just nu eftersom jag har tre miljoner saker jag borde hinna med att göra men bara 24 timmar/dygn vilket gör att jag inte hinner riktigt med.

Men dagens älskagrej att jag har barnen en bonusdag väger upp det andra ganska bra så jag känner mig trots allt ganska nöjd just nu. 

Over and out

3 veckor kvar....

I morgon går jag in på den mer eller mindre sista vanliga jobbeveckan för mig innan sommarlov. För sen i nästa vecka är jag i stockholm och sen är det sista veckan innan sommarlov och den är helt rörig! Ser fram emot det med skräckblandad förtjusning för sen är det slut. Jag är sen inte längre en del av Norrängsskolan. Finns några jag kommer att sakna ohyggligt mycket. Jag menar jag saknar er redan eftersom vi inte längre jobbar ihop men nu har jag åtminstonde någon gång ibland träffa på er och kunnat snicksnacka lite. Men nu kommer det inte att bli så mer och det gör mig faktiskt ledsen.....

Men men life goes on och förhoppningsvis hittar jag min plats i det och kan komma vidare. Måste bara hitta ett förbenat jobb..... Just nu funderar jag på om jag ska söka mig utanför skolvärlden. Är så trött på att inte kunna känna mig trygg att här ska jag få vara kvar. Vill ha ett jobb där jag kan känna mig trygg och få en inkomst som jag överlever på.... Samuel är så söt och har letat jobbannonser till mig som han sedan lagt som genvägar på skrivbordet. Han tycker jag ska bli bilförsäljare :)! Enligt honom hade jag alla egenskaper de sökte förutom erfarenhet från bilförsäljning. Men wtf, söka kan jag ju alltid. Kan ju bara få ett nej! Det enda bekymret är att jag fullkomligt SUGER på att skriva personligt brev om mig själv. Jag menar, vad är jag bra på förutom att ställa till det för mig? Nej behöver verkligen hjälp med det så jag måste bara hitta någon som kan tänkas vilja göra det. På något sätt ska jag lyckas så är det bara!

Funderar också mycket på vad jag ska göra för att utvecklas och återfinna lusten att leva! Är ju mest bara bitter och ledsen nuförtiden och jag börjar tröttna på mig själv! Gör något åt ditt liv då din gnällspik tänker jag till mig själv med jämna mellanrum. Så nu har jag bestämt mig. För att utveckla mig själv ska jag vaje månad göra MINST en sak som jag aldrig gjort förut och jag ska göra den själv! Det kan vara allt från att gå och fika med mig själv till att resa bort själv ja eller något annat. För let´s face it. Jag ÄR en ganska blyg person och jag går knappt upp till stan ensam för jag tycker det är jobbigt och vill ständigt ha någon med mig...... Då jag har total brist på fantasi för denna utmaning så vore jag tacksam om ni mina kära läsare ville komma med tips och förslag till mig om vad jag kan göra!

Nej nu är det dax att dra till macken för att jobba. Önskar er alla en skön söndagskväll=)!

Peace, love and understanding/ Helena!

PS: Sverre! Såg din kommentar till föregående inlägg. Jag saknar dig med och hoppas jag får äran att träffa på dig under veckan! Mellan vilka tider är det du jobbar??? KRAM!

Torsdag!

Idag är det torsdag den 19 maj. Idag fyller min älskade syster år! GRATTIS! Hoppas dagen din blir underbar. Ska gratulera dig och Anton snart när jag är frisk igen=)!

Frisk ja, jag känner mig otroligt mycket bättre idag! Märkligt hur lite piller kan göra sån skilnad på bara ett par dagar! Så nu har jag storstädat Samuels rum, hoppas han blir glad=)! Och snart ska jag ge mig på Hampes rum =). Tänkte att de skulle bli glada över att slippa städa själva idag. För då kan vi mysa precis hela kvällen, för i morgon åker de hem till sin pappa=(... Men i morgon tänker jag minsann jobba och sen jobbar jag hela helgen så det går förhoppningsvis fort! Sen är det bara en jobbevecka kvar sen åker jag och barnen til El Stockholmo! Yeay! Längtar!!!!!! Äntligen ska det hända något!!!!

Längtar till i eftermiddag också! För då kommer Petra hit <3!!!!! Ska bli så skönt och få prata lite vuxenprat irl. För det är, om man inte räknar doktorn, en hel vecka sedan jag överhuvudtaget hade det. Och Petra har jag inte träffat sen..... ja, det är nog två veckor sen =(.... Saknar dig mitt hjärta!

Igår var jag nog nära ett sammanbrott. Jisses vad jag mådde dåligt! Kändes som om jag lika gärna kunde försvinna i ett svart hål för det kommer aldrig bli bra ändå. Tror min fina vän Jenny kände detta på sig för hon taggade mig i sin status där hon skrev att jag var en hjälte.... Jenny, älskar dig så otroligt mycket och är så glad att vi hittat tillbaka till varann och du ska veta att jag blev så glad för den taggningen, men samtidigt var det som att vrida på en kran för jag tjöt hela kvällen.... Jag känner mig inte stark och jag känner mig inte som en hjälte.

Det är ni mina vänner som är mina hjältar! Och jag menar er allihop! Älskar er ofantligt mycket och jag skulle göra ALLT för er! Hoppas ni vet det!

Massor med kärlek från Helena!

Tankar om livet, vardagen och framtiden

Är sjuk =(. Hatar att vara sjuk. Dels så orkar man absolut ingenting och dels ger det en alldeles för mycket tid för att tänka. Om tre veckor är jag arbetslös =(. Jag vill verkligen inte bli arbetslös. Dessutom vill jag ha sommarlov. Jag tycker jag är värd att ha sommarlov och slippa att jobba på skitmacken konstant. Kanske ska jag vara tacksam att jag åtminstonde har det jobbet och att jag har chans att jobba heltid, läs mer än heltid, under sommaren men jag är trött på att ALDRIG vara ledig! Jag vill kunna hitta på saker. Något som jag aldrig kan för att jag ska jobba. Vill ha ett normalt jobb som jag kan försörja mig på och vara ledig på kvällar och helger som normalt folk är. Samtidigt vet jag att jag MÅSTE jobba hela sommaren. För till hösten får jag inga mer pengar.... Jag är orolig inför framtiden. Kommer jag lyckas att bo kvar i lägenheten? Eller kommer jag tvingas säga upp den, viket innebär att jag måste låta barnen bo hos sin pappa jämnt. Fan jag hatar att jag alltid lyckas sätta mig i sådana här kompliceade situationer. Och jag hatar att jag inte har någon att prata med.... Alla säger bara att det löser sig. Men om det inte löser sig då?

Herregud vad patetiskt mitt liv har blivit. Pank, arbetslös och ensam. Jävla skitliv! Jag får liksom ingen kläm på vad det är jag söker. Varannan vecka har jag barnen och lever familjeliv för att sedan veckan efter jobba halvt ihjäl mig och sen ut och festa helst både fredagen och lördagen. Patetiskt! Men jag har absolut inget annat att göra. Jag sa att detta året skulle bli mitt år. Nu har snart halva året gått och det som har hänt är att jag har aldrig varit så mycket sjuk som nu, jag kommer de facto att bli arbetslös och jag är ensammare än på länge då mitt sociala liv i princip består av kommentarer på facebook. Snacka om FAIL! Jag hoppas verkligen att jag kommer in på någon av de utbildningar jag sökt till hösten och att jag kommer kunna finansiera den. För att gå i skolan brukar vara det bäst sättet för att träffa lite nya människor så att jag kanske kan få lite mental stimulans igen.

Känner mig förbannat kränkt rent ut sagt!

Här har jag tigit, lidit och gett dig evinnerligt många chanser att reda upp ditt liv av den enkla anledningen att jag VET att dina barn älskar dig och behöver dig. Och jag vet att du är på god väg och det är jag glad över. Men sen när du blir ifrågasatt på grund av ditt missbruk så har du mage att "uttrycka en oro över om barnen verkligen har det bra hos sin mor". Du är för fan helt jävla skadad i hela ditt jävla huvud!!!!!!!!!!!!!!!

En sak ska du ha förbannat klart för dig! Att under första halvtimmen av mitt möte med soc så satt jag och sa att du ÄR lämplig som far eftersom du faktiskt tagit tag i dina alkoholproblem och att jag tror att du vill dina barns bästa och därför kommer att fullfölja den behandling som du ansökt om. Sen får jag ett knivhugg av dig i ryggen din vidriga människa då jag får reda på att du uttryckt en oro om att barnen inte skulle ha det bra hos mig. Jag skulle bra gärna vilja veta VARFÖR SKULLE DE INTE HA DET BRA HÄR?????? För det hade du inte kunnat precisera för soc heller. Nej precis och vet du varför? DÄRFÖR ATT DE HAR DET BRA HÄR! Under nära en timme fick jag sitta och försvara min lämplighet som förälder. Nej jag har inga missbruk, ja jag har mat i kylskåpet, ja barnen har kläder, barnen skickas till skolan varje dag, de gör sina läxor osv! Just nu tror jag fan jag HATAR dig och jag ångrar bittert att jag varken polisanmälde dig eller tog barnen ifrån dig i höstas. För du vet förbannat väl att jag hade vunnit den fajten då. Och ja just nu är det enbart av egoistiska skäl för just nu skulle jag vilja skada dig på värsta tänkbara sätt.

En annan sak jag undrar över är hur du tänker. Om de nu kommit fram till att du inte borde ha hand om dina barn, eller rättare sagt Hampus för det var bara honom det gällde eftersom han är så ung, tycker du det då är så smart att försöka smutskasta mig så att de omhänder tar honom istället? Nej du är ta mig fan inte riktigt klok i huvudet. Jag önskar att jag kunde ge dig denna avhyvling irl men det kan jag inte eftersom då kommer det att falla tillbaka på mig och DET ska du inte lyckas med.

Men du ska också veta att jag gick ifrån soc med ett leende på läpparna då han jag pratade med sa att jag kunde känna mig helt lugn och att de tog ditt påstående mer som något du fått för dig med tanke på din svartsjuka och ditt beteende i höstas men att de var tvungna att följa upp det eftersom det kommit upp till dem. De kommer också att kontakta Hampus fröken och Micke så jag känner mig ganska lugn nu. Jag är inte längre ifrågasatt som förälder! Och socmannen kommer även att kontakta dig och då hoppas jag att du får precis samma ifrågasättande som jag fick. För det var ingen trevlig känsla att bli ifrågasatt på det viset.

:-/

Den oro och den ångest som jag har just nu går inte ens beskriva med ord...... Det känns som om jag ska kräkas i vilken sekund som helst. Alla möjliga scenarion rullar genom mitt huvud. Oavsett vad som ligger till grund för det här så är det illa nog men om det är gamla orsaker känns det som att det går att lösa. Låt det vara gammalt som ligger till grund så att det inte blir något. Är det inte det bryter helvetet ut i morgon... Just nu pendlar jag mellan hopp och förtvivlan. Funderar på hur jag överhuvudtaget ska lyckas somna ikväll med tanke på hur jag mår...  Hur kunde detta hända? Det finns inte. Det är en ond dröm... Så måste det vara. Kan jag få spola tillbaka mitt liv några år så jag kan ställa allt tillrätta? För detta börjar bli absurt! Jag vill inte vara med mer. Jag vill leva mitt liv utan en massa sånt här nu. Varenda gång som det känns som om jag börjar reda upp saker och ting så händer något som bara raserar allt igen. Kanske är jag tramsig som reagerar så här, men det är min reaktion och det känns som att jag kommer att explodera när som helst. Och det är helt enkelt överjobbigt att liksom inte kunna få ur sig allt och inte kunna vara arg, ledsen, besviken. Nej Helena biter ihop och låtsas vara stark. Varför håller jag på så här? Varför känner jag så här? Kan jag inte bara få bryta ihop och få gråta av mig allt, precis allt jag har inombords? Imorgon förmiddag får jag i alla fall veta vad som hänt. Förhoppningsvis stillar det min oro eller så blir den värre. Det återstår att se. Nu tänker jag gå ut och gå för jag måste rensa huvudet. 

Kvällstankar..........

Livet.... livet är ett nödvändigt ont. Jag försöker hålla mig över ytan. Lyckas ganska bra just nu men inombords mår jag inte bra. Just nu fyller jag all min vakna tid med saker att göra, gärna tillsammans med andra för då har jag inte tid att tänka eller känna....  Men nu börjar kroppen säga ifrån. Igår lyckades jag inte ens ta mig upp ur sängen för jag har så ont. Så jag fick helt enkelt stanna där. Jag har så ont i hela min kropp och jag är så sinnessjukt trött. Det värsta är att jag liksom inte kan få fram hur eller vad jag känner. Där finns så många frågor, funderingar och situationer som jag skulle vilja reda ut men jag kan inte. Av den enkla anledningen att jag vet att jag ändå inte kommer få några svar. Är rädd för att såra någon, är rädd för att trampa någon på tårna och är rädd för att folk ska se mig som gnällig för om jag någon gång skulle få för mig att säga vad jag tycker rackas det genast ner på mig. Varför kan inte jag få säga vad jag tycker, tänker eller känner? Varför känns det som om jag är belagd med munkavel? Varför känns det som om jag inte duger? Jag har massor som jag skulle vilja säga till vissa men jag gör det inte. Jag tiger och jag lider. Och för varje dag som går blir jag allt mer uppgiven inombords.

Valborg!

Har haft en helt fantastiskt trevlig valborg tack vare Petra och Patrik! Tack mina fina vänner=)! Det enda var att mina barn inte verkar veta hur man uppför sig och var igång och bråkade och kivades en stor del av dagen =(. Men kvällen blev lyckad! Vi satt och pratade om allt mellan himmel och jord och bla kom det här med nya förhållanden upp. Samuel deklarerade att jag INTE fick träffa någon ny, för han ville inte ha någon korkad styvpappa. Såvida jag inte träffar en fotbollsstjärna eller en kunglighet. Då var det ok! Snacka om jobbig utmaning när man bor i hässlehåla att hitta någon sådan! Han är för skojig min son=)! Jag förklarade för honom att det inte är särskilt troligt att jag skulle träffa någon ny det närmaste decenniet ändå och definitivt inte någon fotbollsstjärna eller kunglighet så han kan va lugn=)! Sedan var det dags för mat!Hampus var grillmästare med översyn av Patrik och han var så otroligt stolt efteråt! Så nu är det bestämt att vi ska hem till familjen Färdig-Mössler på onsdag igen då Hampus ska grilla hamburgare tillsammans med Patrik och Samuel ska friseras av Petra=)! Oj vad jag älskar mina fina vänner! Jag vore ingenting utan er <3!