Just leave me alone..............

Vad hände? Det har varit lugnt så länge och jag tänkte att nu....nu vänder det. Har dessutom sista halvan av veckan haft riktigt roliga dagar men idag tog det slut och jag är tillbaka i det svarta hål där jag befunnit mig det senaste halvåret. Jag fick höra en helt sjuk låt med Akon, I just had sex heter den och sa lite skämtsamt att den, den ska jag lägga ut på fb när jag haft sex.  Något jag givetvis inte skulle göra eftersom ingen har med att göra om eller när jag skulle haft sex. Nåväl, låten lades ut på fb av min kära vän Jenny som dedikerade den till mig PÅ SKÄMT! För nej, jag har INTE haft sex. MEN då jag dessutom varit ute i helgen så förvandlades min braiga söndag till ett helvete. För givetvis ringer Nisse till macken när jag jobbar och börjar anklaga mig för saker och kalla mig diverse vidrigheter, dessutom säger han till barnen att jag minsann varit ute och knullat rundor. Ja enligt honom så hade ju de själva dragit den slutsatsen, vilket är bullshit, men ändå. Så följden blev att nu sitter jag här med ångesten och klumpen i magen över att i synnerhet Samuel är jättearg på mig. Jag orkar verkligen inte mer och tror helt enkelt att jag skiter i att ha skoj istället. Det är bättre att jag sitter här hemma och ruttnar i min ensamhet för det ska inte vara så här. Är så in i nordens trött på att behöva förklara mig och försvara mig så fort jag går utanför dörren. Jag kommer aldrig bli fri. Inte förrän mina barn är vuxna iaf. Jag hatar mitt liv och just nu önskar jag att det bara kan försvinna, för jag får inte ha roligt. Jag får inte vara glad. Och jag kommer aldrig, aldrig, aldrig någonsin få må bra igen. Önskar bara att få vara ifred för jag orkar inte mer nu..........

Börjar nog bli gammal ;-)........

Oj oj oj. Har haft två superroliga kvällar med mycket vin och fnitter=)! Tack Petra och Tina=)))! Men OJ vad sleten jag känner mig idag. Börjar nog bli gammal tror jag. Förstår inte hur folk orkar. Är egentligen meningen att jag ska partaja ikväll med men tror faktiskt att jag hoppar av det tåget. Japp, jag är en mes! Men får helt enkelt inse att jag inte är tjugo längre. Ska dessutom jobba ikväll och i morgon kväll så kan nog behöva ta det lugnt ikväll för sen är det vanlig vecka med jobb igen på måndag. Over and out från trötter!

Mysdag med kidsen=)!

Idag har jag och pojkarna haft en helt underbar dag! Vi har käkat pizza, varit en sväng på stan där vi shoppade skor och jag hittade mig ett par riktigt snygga stövlar på rea=)! Avslutade gjorde vi med bio! Harry Potter blev det, sorry Sandra, men det var sista dagen den gick och jag och Hampe hade inte sett den ännu, tar en annan bia med dig=)! Filmen var superbra förutom att där var en massa ormar hela tiden vilket jag inte riktigt fixar..... Men barnen tyckte det var skoj när mamma fick sitta och hålla för ögonen stup i kvarten=P! Nu blir det minsann sängen, är något trött efter en näst intill sömnlös natt igår så jag tror jag kommer att sova gott. I morgon ska Hampe spela fotboll i qpoolen hela dagen, Samuel är snäll och ställer upp och ska vara med honom där eftersom jag bestämt med Petra att hon och Patriks systerdotter Sara ska komma hit för att Sara ska klippa klor på Gandhi! Sov sött alla! Jag hoppas jag får göra det=)!

Mardrömmar

Trodde de slutat nu. De där hemska drömmarna som jagar mig. De har inte varit där på ett tag nu men i natt så var de tillbaka med sina mörka skuggor. Så nu sitter jag här. Vaknade med ett ryck och är alldeles dyngsur av svett. Bort med er, vill inte ha er här! Nu kan jag inte somna om och den där fruktansvärda ångesten är på plats. Det där som gör att jag inte kan andas. Jag har en hemsk känsla, att något ska hända. Vet ju att det bara är drömmar men det är svårt att få väck. Varför, varför, varför envisas ni med att komma tillbaka? Låt mig va ifred. Det räcker nu. Jag vill ha tillbaka mina fina drömmar. De drömmarna där jag mår bra. Det är ju dem som gör att jag funkar i övrigt. Jag hoppas det bara var en engångsföreteelse för jag orkar inte med er mer nu. Jag vill lämna de där mörka tankarna och gå vidare.

Vill hitta på något skoj NU!

Jisses vad uttråkad jag är! Det händer ju absolut ingenting!!!!!! Har inte skrivit på några dagar vilket beror på just det. Det händer absolut ingenting! Idag skulle jag, Åsa och Petra åkt till Malmö och haft en riktig tjejeftermiddag men ack nej. Det blev inställt! Jag, Petra och mina barn åkte istället hem till min faster en sväng i Vittsjö vilket var trevligt MEN jag behöver hitta på något kul snart! Dagarna går så fruktansvärt långsamt just nu. Jag gör absolut inget annat än sitter här och ugglar eller är ute och går med hunden. Så tråkigt är det! Har typ aldrig någon att prata med eller bara umgås med. Barnen har fullt upp med kompisar så de är inte hemma så mycket, de får ju inte umgås med kompisar hemma hos sin pappa för han tycker det är jobbigt! Följden blir att de alltid umgås med kompisar när de är här eftersom jag anser att de måste få fortsätta ha så "normala" liv som möjligt trots att vi bor på varsitt håll... Följden blir att jag mest sitter ensam och ugglar. Tråk, tråkigare, Mitt liv. Så är det just nu. Längtar efter våren, solen och värmen. Då kanske det äntligen händer något! Om inte annat är det lättare att vara ute och kanske träffa lite folk.

Lite nervös är jag allt.....

I morgon ska jag köra ner till Malmö direkt efter jobbet. Jag ska besöka farbror doktorn. Jag ska visa mina ben för doktorn=S. Gillar det inte alls men samtidigt vore det så himla skönt och få dem vidgjorda så att även jag kan få gå i shorts och bada på badstranden. Mina ben är min akilleshäl. Den kroppsdel som jag verkligen avskyr. Vet att ingen annan bryr sig om hur mina ben ser ut men det sitter i mitt huvud. Därför hatar jag dem. Dessutom är det ju faktiskt så att jag även har ont i dem samt att de svullnar upp titt som tätt så det är faktiskt inte bara av kosmetiska skäl som jag vill göra vid dem. Dock har jag gjort misstaget och läsa om hur operationen går till och det verkar vara allt annat än behagligt. Detta ska de dock inte göra i morgon hoppas jag för då kommer jag inte hem därifrån eftersom jag inte kan köra bil då. Har lite ot i magen för att åka dit, dels för att det är till doktorn, dels för att jag ska visa mina ben men också för att jag ska köra i denna hemska stad. Hatar att köra där, nästan varenda gång jag gjort det har jag lyckats med att bryta mot någon trafikregel och bli stoppad av polisen. Och sen är det så drygt att köra dit ensam. Dessutom hittar jag ju inte i stan och eftersom jag inte ser så bra kan jag inte läsa gatunamnen på skyltarna inifrån bilen! Som tur är är Petra snäll och lånar mig deras gps så det ska nog gå bra ändå. Men som sagt lite nervös är jag allt.....
Over and out!

Är bara så trött.....

...på kylan, på att livet står och stampar och på att jag inte tycks kunna ta mig upp ur det hål jag trillat ner i. Jag menar jag har en massa bra saker också i mitt liv men just nu förefaller det som om jag inte riktigt klarar av att fokusera på dem utan bara ser allt det där som är negativt. Jag menar jag har ett jobb, men varje morgon längtar jag tills jobbet är slut och jag får gå hem, jag har underbara fina vänner, men det enda jag tänker på är dem som gjort mig illa, jag har ett hem, som faktiskt är förbaskat fint, men jag känner mig ensam och instängd. Samtidigt så har jag blivit extremt osocial och känner mest för att bara stänga in mig och slippa träffa någon! Måste bryta denna onda cirkel och se till at ta mig upp, ut och starta livet igen. Det funkar inte längre för varje dag som går blir allt bara jobbigare och tyngre och jag är helt slut i kroppen. Längtar till sportlovet nu så himla mycket! Då ska jag vila ut, baka, gå långpromenader, umgås med mina barn, åka till ishallen, gå på bio och annat som gör att jag kommer ut ur denna lägenhet!  För nu vill jag komma tillbaka till verkligheten och känna att livet leker igen!

Klumpig, klumpigare, Helena

Lyckades med konststycket att gå och trilla när jag skulle gå och handla. Summan av det blev trasiga byxor ett stort sår på knäet som dessutom är svullet =(..... Är nog den klantigaste som finns. Fattar inte hur det gick till men plötsligt flög jag bara i backen. Hoppas på att det gör mindre ont i morgon..... Annars har dagen varit bra. Hade först syter på besök som jag tänkte bjuda på våfflor. Dessvärre var järnet sönder men vi stekte dem på stekjärnet ist. De blev lite degiga men helt okej ändå. Nu ikväll var lillebror här och jag blev äntligen av med en massa tomkartonger. Nu ska jag lägga mig och tycka synd om mig själv och mitt knä. Natti!

Alla hjärtans dag.

Tycker det är en riktig fjantdag faktiskt. Enda syftet är att man ska köpa grejor och göra av med pengar. Kan man inte visa att man tycker om någon mer än en dag om året så kan man lika gärna låta bli. Jag älskar att ge presenter till de jag tycker om men det ska vara spontant. Inte för att man måste. Min allahjärtans dag har jag firat genom att gå långpromenad med Gandhi, äta rester från igår och dricka vin. Så nu efter fyra glas är jag sådär lagom trött så jag lär sova gott ikväll! Därför ser jag till att komma i säng nu innan det gått ur kroppen.  Börjar bli alkisvarning på mig som känner att om jag dricker lite på kvällen så sover jag bättre..... Får väl se till att skärpa mig på den punkten. Inte sunt att sitta själv och pimpla vin. Men jag behövde det idag. Är nog inte så mentalt stark ännu som jag trodde. Idag cyklade jag hem efter att ha lämnat bilen till pappa storgråtandes utan någon egentlig anledning. Jag behöver låna bilen på fredag för att ta mig till doktorn i Malmö och han sa att han inte bestämt om han behövde den eller inte. Vet att det var på skoj, men ibland klarar jag det inte. Är så trött på att inte kunna klara mig själv utan behöva ligga allt och alla till last och då blir sådana kommentarer till fullt allvar för mig. Så följden blev att jag drog i hundranittio därifrån och cyklade i raketfart med tårarna sprutandes genom stan. Så såg ni ett patetiskt vrak som kom cyklandes så var det jag. Så vinet var välbehövligt. Nu tänker jag inta drömmarnas underbara värld. Det enda stället där jag mår bra. God natt världen.

I wonder if I ever cross your mind.......

Det börjar bli ett enormt tjatande på folk om min vikt. Innan var jag för tjock, nu är jag för smal. Hur fan ska ni ha det? Jag kan härmed dementera: NEJ, jag är inte sjuk, har inga ätstörningar och jag bantar inte ens en gång. Jag äter när jag är hungrig och jag äter vad jag vill. Dessutom är jag inte så himla smal. Ska vi se till BMI har jag fortfarande en massa kilo kvar att gå ner och let´s face it, ni har inte sett mig utan kläder så ni har helt enkelt inte en blekaste aning om hur jag ser ut. Så sluta att tragga OM mig när ni tror jag inte hör. Prata hellre MED mig. För det vore mycket trevligare eftersom jag inte har så många som gör det.

Idag har jag dessutom helt gett upp hoppet om någon som jag trodde var min vän. När denne kom in på macken idag för att handla så var det ett minst sagt kyligt bemötande jag fick. Tänker att jag inte ska bry mig men det kändes. En liten bit av mitt hjärta gick sönder. Märkligt hur folk kan förändras. Jag visste det egentligen men jag tänkte väl att kanske när vi träffas blir det annorlunda. Nu känner jag mig mest dumpad. Av någon jag trodde alltid ändå någonstans skulle finnas där. Börjar bli många såna brytpunkter i mitt liv nu. För där finns ju fler som beter sig så mot mig nuförtiden. En efter en visar de att de inte är några vänner. Fattar inte vad som händer! Har jag gjort något egentligen? Något fel? Önskar någon av dem som faktiskt bara dissat mig helt utan förvarning kunde ge mig en förklaring. Då hade jag kunnat släppa det och gå vidare. Nu känns det bara för jävligt. Hatar när folk inte bara kan säga vad som är fel så att man kanske kan rätta till det. Har lagt till en ny ambition på min ambitionslista. Se till att göra mig av med alla puckade "vänner" som ändå inte bryr sig ett smack. Fast jag tror jag snart gjort det faktiskt. Ska bara lära mig att inte bry mig! Åh vad jag önskar att jag bara kunde stänga av mina känslor så jag slapp och känna så här. För det gör ont när man blivit sviken. Nu är det dax att sova. God natt!

Helgen.

Har jobbat på macken i helgen och det var riktigt trevligt att vara tillbaka! Många verkade till och med ha saknat mig=)! I gårkväll var dessutom Petra, Tebbe och mina syskon här och gjorde mig sällskap! Najs! Så skönt är det att jobba för helgen bara flög iväg och i morgon är det äntligen måndag så jag slipper vara så förbenat ensam.

Skitfredag.

Blä blä blä. Jag har blivit pensionär. Sitter i soffan en fredagkväll. Helt jävla själv. Så himla trist. Och ingen ingen ingen att prata med. Saknar barnen så himla himla mycket. Är det så här mitt liv ska se ut från och med nu? Är glad att jag ska börja jobba på macken igen de helgerna jag är barnledig. För då går de lite fortare. Denna helgen ska jag bara jobba lördag söndag men om två veckor jobbar jag fredag, lördag och söndag så då slipper jag skitfredagen. Tror jag hatar de fredagar som barnen åker härifrån. Ensamheten blir så mycket värre de dagarna. Önskar dagen tar slut nu. Hela dan har ändå bara blivit helt fel. Jag är tjurig och tjuriga elever på jobbet och när jag kom hem ringde syster yster och ALLT blev helt knas så det slutade med att hon slängde luren i örat på mig och jag storgrät. Förlåt syster men jag är bara så trött på allt. Sen nu i kväll när jag skulle poppa mig lite popcorn till middag (orkar inte laga nån mat idag så ja, det fick bli min middag)  så börjar grytan att brinna så jag höll på att elda upp köket, men jag lyckades släcka och inget blev förstört, men shit vad rädd jag blev. Så jag tror helt enkelt inte att det är min dag idag. Det enda roliga som hänt i dag är att lillebror och Cilla fick en dotter som ska heta Lova. Grattis önskar jag er och hoppas få träffa underverket snart så jag kan få sniffa lite bäbislukt. Finns inget mysigare! Nu tar jag och går och lägger mig nu så kanske morgondagen blir bättre. God natt därute.

Min hjärna är så konstig så inte ens jag begriper mig på den.....

....hur ska då någon annan begripa den? Ikväll har jag pratat allvar med mig själv. Nu måste min bitterhet få ett slut. Det funkar inte att gå omkring och tro att alla tycker jag är jobbig och att ingen vill ha med mig att göra. Då blir jag ju till slut ensam bara av den anledningen. Idag tex när jag stack för att städa lät jag mobilen ligga hemma, det är ju ändå aldrig någon som hör av sig till mig tänkte jag.... Följden blev att jag missade Petras sms om att jag skulle titta upp en runda=(..... Det hade jag ju velat egentligen. Dumma mig! Kanske är det så att några faktiskt tycker att jag är jobbig och gnällig men å andra sidan är dessa inget att ha som vänner i så fall så I don´t care! Jag menar kan de inte stå ut med mig när jag är ledsen så ska de minsann inte få njuta av mitt sällskap när jag är glad heller. Så det så! Nu har jag haft peptalk till mig själv. Undrar hur länge det hjälper.... Blir säkert mer bitterhet från mig den närmsta tiden men som sagt, Jag jobbar på det!

I morgon är det dax för the big talk tillsammans med Nisse hos Micke.... Det kan sluta precis hur som helst så lite nervös är jag allt men samtidigt är det ett nödvändigt ont. Fortfarande begränsar han mitt liv och DET är något som jag definitivt måste göra något åt. Ska jag någonsin bli glad och börja leva igen måste jag bli fri. Är något förbannad på mig själv för att jag tillåter honom göra det med tanke på att han verkar vara ute och festa rundor varenda helg av bilder på fb att döma.  Så summan av kardemumman är att det han anklagar mig för att göra gör han själv medans jag inte ens orkar umgås med folk för att jag inte pallar hans påhopp. Men som sagt, man känner andra som man känner sig själv. Dessutom festar han med människor som påstod sig vara MINA vänner tidigare. Några har tyckt och tänkt en hel del om honom och varit betydligt pådrivande på mig  om att jag skulle sätta ner foten och bryta upp med honom. Men nu är det ju så jävla synd om honom som är så ensam så nu gullar vi med honom.Falska jävla skitmänniskor som jag önskar jag bara kunde ignorera men tyvärr finns där någon som jag verkligen trodde var min vän då vi faktiskt känt varandra sedan sandlådan. Och en annan som jag ställde upp på till 100 procent då hon behövde det. Så ja! Jag är bitter på dem och jag behöver få ut det för jag tycker de betett sig vidrigt i den här situationen. Jag saknar dem inte. Inte så som de lever nu för det livet vill jag verkligen inte leva men jag trodde bättre om dem helt enkelt. Känner mig grundlurad och sviken. Och någon gång hoppas jag de får vad de förtjänar.

Dag 31 - Den här månaden

Ja vad kan jag säga. Det har varit en lååång och intensiv månad då allt kretsat kring min flytt. Nu är den äntligen avklarad. Här och nu börjar mitt nya liv. Frågan är om jag trivs. Inte än men det kommer kanske. Hoppas på det. Detta är ju det jag sett fram emot så länge och jag vägrar låta mig nedslås av att jag är helt fucked up! Hoppas på att det är tillfälligt som jag känner så här. För lägenheten är fin och jag borde trivas här. Kanske det blir bättre till våren. Så länge tänker jag härda ut för nu är det på tiden att mitt liv börjar! Sov gott alla!

You're the storm that I've been needing

Shit vad det blåste inatt. Trodde ett tag att mina fönsterrutor skulle gå i sönder som det blåste. Tycker egetligen det är ganska mysigt när regnet piskar mot rutan och vinden viner men i natt var det inget kul. Är ju dessutom mörkrädd av mig och alla dessa ljud som jag inte är van vid gjorde att jag inte kunde sova. Hampe vaknade och var livrädd så han fick flytta ut till mig så vi har legat och trängts i min 120 säng. Grejen är den att han är som en propeller när han sover så jag har mer ont än någonsin i ryggen nu och jag har inte sovit en endaste blund. Tur att det var kort dag idag.

Skulle egentligen till Micke idag men hans barn var sjukt så det blev flyttat till torsdag. Skit med. Hade behövt det idag. Är så sur och disträ så jag blir arg på mig själv för jag snäser av i princip allt och alla nu. Så jag försöker rhålla mig undan folk. Måste skärpa till mig. Nu ska jag städa lite sen i eftermiddag kommer Jenna! Så härligt med lite sällskap! Hoppas hinna vila en liten sväng med så jag kanske blir på trevligare humör.

On the outside I can look happy but inside I still cry.

Har ett inlägg kvar att göra på den där listan men det sparar jag tills i morgon. Det ska handla om den här månaden. Men nu ska jag bara skriva om just precis nu. Jag trivs INTE i min lägenhet. Här är trångt och jag känner mig instängd. Dessutom är jag mer ensam än på länge. Har inte så många besökare om man säger så. Det hade jag inte innan heller men på Södergården kände jag folket och det var bara att titta ut så var där någon man kunde snicksnacka med. Här bor man i en trappa där man går in och stänger dörren om sig fort som bara den. Knappt så man hälsar. Men jag orkar inte flytta mer just nu och tror inte att jag har någon som skulle orka hjälpa mig nu redan heller så jag får väl helt enkelt härda ut. Men jag avskyr det. Kanske blir det bättre när allt kommit riktigt i ordning. Är på god väg men behöver inhandla lite saker så det blir helt klart. Men jag trivs inte helt enkelt.Tough luck. Önskar jag kunde trivas. Tror att jag mått bättre i mig själv då för just nu mår jag inte alls bra. Är full av hat och självförakt. Vilken bra förebild jag måste va. Patetiska människa.

På jobbet flyter det på men inte heller där trivs jag riktigt längre. Känner mig trött och orkeslös och tycker inte att jag gör ett bra jobb. Längtar till sportlovet. Behöver vara ledig och ladda batterierna tror jag. Visst det var inte jättelängesen det var jullov men jag gjorde inget annat än stressade då. Idag var jag även hos doktorn och ingenting var bra kändes det som. Blodtrycket var för högt, så jag fick ny medicin. Vilopulsen låg på 110 så jag blev tillsagd att stressa mindre. Dessutom hade jag dåligt blodvärde och sockret var för högt så nu ska jag in och ta ännu mera prover. Tror snart det är dags för pensionen för mig. Har uppenbarligen en gammal och sliten kropp.

Fick dessutom bekräftat att jag har äckliga och fula ben. Jag tog upp att jag ville få bort mina superäckliga åderbråck på benen, varpå han först är ytterst tveksam eftersom det bara är ett kosmetiskt ingrepp. Jag sa att det var så illa att jag inte ens visade mig på badstranden så han ville ta sig en titt. Jag tar av byxorna och visar benen och DEN reaktionen kunde inte misstolkas. Så jag tänker ALDRIG visa dem igen så länge bråcken är kvar. Fast något positivt kom det ur det, jag ska få en remiss till Lund för att förhoppningsvis ta bort dem där. Han la dock in en brasklapp och sa att det inte är säkert men han trodde det skulle gå eftersom de var så illa. Får jag inte igenom det så vet jag inte vad jag gör. tar nog ett lån eller något så jag kan betala för det själv.

I morgon ska jag till Micke. Kan nog vara bra. Har en massa aggressioner som behöver ut, ut, UT! Och i morgon ska även Nisse komma. Är lite nervös för det men samtidigt kan det nog vara bra. Tror vi behöver verktyg för att klara av att kommunicera med varandra. Är bara jobbigt att det är efter jag jobbat klart så jag ska hem efteråt och det ska ju han med så det kan nog bli en tuff hemväg. Får förvisso se om han kommer överhuvudtaget. I går när jag råkade gå på honom när jag var ute med hunden så sa han att han inte skulle komma eftersom jag var så jävla känslokall för att jag inte orkade stå ute på gatan och höra på hans ält. Jag sa att det var helt och hållet upp till honom men att han borde försöka för barnens skull. Men dem hade jag ju redan förstört genom att överge dem så det spelade tydligen ingen roll. Fattar mig inte på den människan. Hur fan kan man fastna på det viset som han gjort? Han beter sig som en zombie eller något. Han har ett sjukt kontrollbehov och jag tänker passa mig noga för att någonsin låta någon få sådan kontroll på mig igen. Det är ett halvårsedan nu och han håller fortfarande på. Sinnessjukt rubbat. Det värsta är att han stryker omkring här nere om kvällarna så jag känner mig förföljd. Han är bara ute och går säger han. Gå någon annanstans svarar jag. men då är jag dum, elak och känslokall igen. Kanske är jag det, men jag vill bara att han ska lämna mig ifred. Weird! Jag känner mig ensam men det enda sällskapet jag har att få är av en människa som jag helst vill ha så lite som möjligt med att göra. Är hellre ensam i så fall.

Inser att många nog tycker att jag är gnällig. Kan vara en orsak till att jag är ensam. har hamnat i en ond spiral känns det som. Och det snurrar bara fortare och fortare. Och det går neråt alltför snabbt. Tycker det borde vända snart, men inombords känns det inte bättre, snarare tvärtom. Jag hatar det.

Dag 30 – Det här upprör mig

• Orättvisor! Jag hatar när folk behandlas olika. Det ska inte spela någon roll om man är ung, gammal, tjock, smal, kille, tjej, svensk, utländsk etc. Alla är lika mycket värda och ska behandlas med respekt!
• När barn far illa! Blir så himla berörd när jag läser eller ser om något barn som farit illa på ett eller annat sätt.
• När djur far illa! Se ovan.
• Mobbing! Av elever eller vuxna människor. Det är lika illa och tycker det är fruktansvärt att det finns så mycket mobbing därute. Ofta även där det verkar vara bra utåt!
• Lögner! Finns inget värre än när man upptäcker att någon ljugit för en. Man blir ledsen, kränkt, sårad och man tappar all tillit och respekt för den människan.
• Ryktesspridning och skitsnack! Blir riktigt arg när man vet att folk snackar om en men kan inte säga något rakt ut till en. Har blivit utsatt en hel del för detta genom åren och vet inte varför jag aldrig upphör att förvånas. Men what goes around, comes around!  

Dag 29 – Det här saknar jag

Jag saknar sällskap. Jag saknar att ha någon att prata med. Jag saknar att ha roligt. Jag saknar mina vänner. Jag saknar att vara glad. Jag saknar att vara jag som jag brukade va.

Dag 28 – Mina ambitioner

Min största ambition just nu är att komma i ordning här och få lite ordning på mitt liv. Jag ska se till att söka in till skolan till hösten och läsa till specialpedagog eller så kanske jag omskolar mig helt och läser till socionom eller något sådant som har med människor att göra. Klart är iallafall att jag måste göra något åt mitt liv. Jag trivs inte alls där jag befinner mig just nu och det mesta går bara på rutin så något måste hända. Missförstå mig rätt. Jag älskar mitt arbete men det funkar inte med min skitlön, att bara ha deltid och att aldrig få en fast anställning. Det känns som de hela tiden hittar vägar att kringå att LASa in mig genom att de har olika typer av anställningar som räknas olika och dessutom är jag så jävla feg som aldrig säger ifrån. Så jag får helt enkelt söka nya vägar och hoppas det blir bättre.

Andra ambitioner jag har är att komma igång med springningen och gymandet igen. Har varit så himla lat senaste månaderna så det är ett under att jag inte svällt upp mer än vad jag gjort. Jag ska anmäla mig till en lydnadskurs med Gandhi. Tror han hamnat i trotsåldern eller nåt för han kan vara helt oregerlig stundtals. Förvisso fattar jag ju att även han påverkats av det senaste halvårets händelser men jag tror det kan vara bra att gå en kurs både för honom och för mig. Om inte annat träffar jag ju lite människor!

Sist men inte minst så har jag en ambition om att jag ska bli bättre på att ta hand om mig själv och på att ta hand om mina vänner. Just nu känner jag mig som världens uslaste vän för jag hör i princip aldrig av mig till någon så det är ju inte så konstigt att jag är själv. Men det ska bli bättre. Har bara varit mycket nu!

Dag 27 – Min favoritfödelsedag

Min favoritfödelsedag... hmmm. Har svårt att välja någon favorit eftersom jag älskar att fylla år! Så jag tycker mer eller mindre de flesta födelsedagar är favoriter. Har lättare och välja ut de födelsedagar som hamnar i botten. Den värsta jag varit med om var i år för då var det knappt någon som kom ihåg mig. Eller det kanske de gjorde men de sket i den. Plus att jag då nog mådde som allra sämst. Hoppas jag aldrig behöver uppleva en sådan födelsedag igen.

Dag 26 – Mitt favoritminne

Ska försöka avverka ett par dagsinlägg ikväll så jag kan få de klara.... Här kommer inlääg 26.

Mitt favoritminne.... Självklart är ju de dagar då mina barn föddes det bästa som hänt mig, så det får bli klockan 15.24 den 1 juli 1995 och klockan 06.17 den 24 juli 2000. Fast egentligen är det nog bara den första som är ett behagligt minne. För det var bara underbart. Den andra minns jag mest med skräckblandade känslor eftersom den var något komplicerad och jag förlorade mycket blod. Så det får bli den 1 juli 1995.

Dag 25 - min första kyss

Tänkte att det var dags att göra mina dagsinlägg klara. Idag ska det handla om min första kyss.

Om man ska räkna den där riktiga första kyssen så var det nog i sjuan. Med en kille i klassen i en lekpark inte alltför långt hemifrån. Oj vad kär jag var. Men det varade inte så länge. Han var den första att krossa mitt hjärta. Idag går jag dock omvägar om jag ser honom för att slippa hälsa..... Han är allt annat än trevlig. Har uppenbarligen en tendens att falla för puckon redan från början. Måste va nåt fel på mig.....