2010

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?

Ja det kan man lugnt säga. Tog ett steg som jag borde tagit mycket tidigare......

2. Höll du några av dina nyårslöften?
Japp. Jag sprang broloppet=)! Duktiga jag=D!

3. Är det något du saknar år 2010 som du vill ha år 2011?
Jag vill ha lycka och må bra!

4. Vilket datum från år 2010 kommer du alltid att minnas?

25 juli. Dagen då jag sa till att jag ville skiljas. 6 september. Dagen då han fullständigt tappade all min respekt genom att han verkligen gav sig på mig fysiskt.

5. Vad var din största framgång 2010?

Hmmm.... Tror inte jag är så framgångsrik så där finns något att prata om... Jo jag fullföljde broloppet. Något som jag är mäkta stölt över.

6. Största misstaget?

Att jag var alltför snäll vid vår delning vilket resulterat i att jag är luspank och har alldeles för många skulder....

7. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2010?
Eminem feat. Rihanna; Love the way you lie och Kent Socker. Båda beskriver mitt liv på ett skrämmande sätt.

8. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Väldigt mycket ledsnare. Har nog aldrig gråtit så mycket som under det här året....

9. Vad önskar du att du gjort mer?

Stått upp för mig själv och inte tolererat att bli behandlad som en dörrmatta.

10. Vad önskar du att du gjort mindre?

Bråkat............

11.  Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
Hmmm... Hata är ett starkt ord.... Men jo jag hatar det faktum att jag känner mig fullständigt misslyckad och värdelös....

12. Vad gjorde du på din födelsedag 2010?
Blev firad av mamma, pappa, syster, mina barn och Petra.......

13. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?

Tja, var ska jag börja? Nej men det som skulle varit absolut bäst vore om han kunde acceptera och gå vidare.

14. Vad fick dig att må bra?

Mina barn, Min syster, Petra och mina föräldrar har varit mitt stora stöd i vardagen<3!!! Även mina andra vänner, då menar jag er som finns kvar och verkligen är mina vänner, har varit alldeles underbara och era ord och ert stöd har varit det som gjort att jag orkat upp på morgonen. Att jag och Jenny hittade tillbaka till varandra var också en höjdare och har visat att gammal vänskap rostar aldrig och även hon har varit ett stort stöd för mig <3!

Gott slut alla mina vänner och önskar er alla ett nytt år fyllt med glädje och lycka=)!!!!

FUCK!

Skiter snart i detta nu. Ska resten av mitt liv bestå i att gå runt och oroa mig huruvida mina barn har en pappa eller inte dagen efter? Varför i helvete hjälper man inte in psyksjuka människor i det här landet och ger dem vård? Varför ska jag eller någon av hans vänner behöva ta ansvaret att jaga tag på en sjuk människa och se till att han inte gör något dumt? Är det inte till sånt vi betalar skatt? Jag har lämnat honom av en anledning! Jag ORKAR inte längre. Jag vet inte vad jag ska göra, för jag håller på att slå knut på mig själv. Jag vill inget hellre än att gå vidare med mitt liv, bli lycklig, vara glad och må bra. Men varje gång jag känner att nu vänder det så gör han något så att jag ramlar ännu djupare igen. Det är inte rättvist. Jag vill inte ha det så här mer. Jag vill kunna känna mig trygg och säker på att mina barn har två föräldrar som älskar och tar hand om dem även om vi inte lever tillsamman. Det är inte rättvist att jag ska behöva bära bördan att det är mitt fel om något händer. Det är inte rättvist att jag inte ska få må bra någonsin igen. Det är helt enkelt inte rättvist... Är jag så hemsk för att jag inte orkade mer? Är jag så hemsk för att mina känslor för honom tog slut? Är jag så hemsk att jag förtjänar detta? Det kommer aldrig bli bra har han präntat i barnen. Nej det kommer aldrig bli bra, det har jag med förstått. Men jag kunde inte stanna. Hade jag gjort det hade det varit på bekostnad av mig själv. Jag var inte beredd att betala det priset. Jag mådde inte bra. Nej jag mår inte bra nu heller men jag lever inte i en lögn längre. Nu lever jag i en bubbla som håller på att kväva mig. Vet inte riktigt vilket som är värst................

Snart slut på detta året!

Idag är det den 29 december. Återstår alltså endast två ynka dagar på detta skitår. Åh vad jag önskar att nästa år ska bli bra! För mig, för mina barn, ja även för deras far så han kan gå vidare, och för alla andra som har demoner att kämpa emot. Känns som om det kan bli bra, det kan ju iaf inte bli sämre.... Men jag känner det som en ny chans liksom. Att lägga allt det gamla bakom mig och börja om på nytt! På nyårsafton ska jag ut till syster yster och co i hästveda. Problemet är nu bara hur..... Samuel ska liksom ha kompis med sig så helt plötsligt blev vi ju en för mycket i liftbilen.... Men men det löser sig. Hoppas på att jag kanske ska kunna låna pappas bil. Är ju inte tvungen att dricka alkohol. Funderar starkt på att inte göra det för barnens skull. De har fått uppleva baksidan av den alltför ofta. Samtidigt är det lite tråkigt att inte kunna skåla i champagne på 12-slaget men som sagt det är inte hela världen. Jag hade först tänkt att sitta här hemma själv på nyår men systra min pratade mig tillrätta och ja, för barnens skull ska jag fira. Vad mig anbelangar hade jag lika gärna legat här hemma under täcket och tjurat. Men syster, du behöver inte vara orolig. Jag ska göra mitt bästa för att ha skoj.

En typisk Helenadag anno december 2010

Shit vad trött jag är på min tillvaro. En typisk dag i Helenas liv är att stiga upp vid typ halv sex/sex efter en natts väldigt osammanhängande sömn eftersom jag av någon anledning alltid drömmer mardrömmar...... Därefter sätter jag igång en kanna kaffe, när det är klart tar jag ett glas kaffe och springer runt och plockar lite i lägenheten. Vid sjutiden tar jag på mig och går långpromenix med hunden. Kommer in plockar lite till. Vid nio brukar det första smset komma från Nisse. Svarar jag inte tillräckligt snabbt kommer där x antal till, svarar jag så är det troligtvis fel ändå varför det följs av x antal sms också.... Suck. Vid tiotiden vaknar kidsen, vi ja eller de käkar frulle, jag diskar, går ut med vovve igen, kommer in, tvättar, städar och plockar. Gör middag, diskar, sitter framför datorn, går ut med vovve, kommer in, hänger tvätt, städar efter kidsen, gör kvällsmat, sitter vid dator lite till, läser, tjatar på barn, går ut med vovve, kommer in och förhoppningsvis är klockan så mycket att jag kan gå och lägga mig... Ja ni ser. Jag har typ världens tråkigaste liv! Jag vill ha roligt! Jag vill kunna hitta på saker! Håller på att tråka ihjäl mig själv............

Varför kan jag inte känna mig glad?

Äntligen är julhelgen över. Bara en massa stress och folk som sliter och drar i en att man ska hinna hälsa på där och där och där och där.... Sinnessjukt är det! Men visst samtidigt är det trevligt att träffa de sina men jag är bara så trött! Orkar inte kraven. Orkar inte vara trevlig. Känner mig väldigt låg nuförtiden, är ledsen och vet inte riktigt vad jag ska göra för att bli glad. Min högsta önskan just nu är att få sova en natt tills jag är utvilad och vakna på morgonen och må bra! Jag hade gett vad som helst för det. Fast jag börjar kunna funka hyfsat nu. Jag går på autopilot liksom. Och när ingen hör eller ser släpper jag lite på trycket. Skitbra Lena, rätt sätt att skicka mig själv till ett sammanbrott! Samtidigt tycker jag det är bra att jag inte är lika gnällig längre, jag menar jag vill ju att folk ska orka med mig, har redan tappat några som jag verkligen trodde skulle finnas där och jag vill absolut inte tappa fler. För det gör ont. Det gör förbannat ont när man inser att någon man tycker om och litar på helt enkelt skiter i en egentligen. Men här tänker jag fortsätta att gnälla och beklaga mig och ni som inte pallar det, sluta läs! För någonstans måste jag få ut lite av det där som håller på att äta upp mig inifrån.

Ge mig kraft att säga ifrån...

Tankarna virvlar, det finns inget slut. Hur ska jag göra? Jag måste göra något, men hur? Är orolig, det ska inte vara så här. Snälla vakna upp och se vad du gör. Är rädd, för jag är maktlös. Varför, varför, varför? Är ensam för ingen hör eller ser. Gud, vad jag hatar detta. Håller på att sprängas inifrån för jag vill bara skrika! Men där kommer inget när jag försöker. Jag kan inte, vågar inte. är rädd för vad som händer om jag berättar.  Snälla låt det få ettt slut. Låt honom inse vad han gör. Snälla ge mig kraft att våga säga ifrån. Snälla hjälp.........

God jul?

Nu är det nästan en hel vecka sedan jag skrev för jag har verkligen inte haft tid... Jag som inte skulle stressa har inte gjort något annat den här veckan. Men nu är julen här och nej jag är inte klar med alla måsten men just nu känner jag att jag inte bryr mig!
Hur var då julafton i år? Ja jag hade ju inte barnen så det var ingen julafton direkt. Det var som en vanlig fredag förutom att mamma och pappa bjöd på julmat och jag gick i kyrkan på kvällen. På morgonen åkte jag ich Ola upp till barnen en stund för att jag i alla fall skulle få kramas lite med dem på julafton, sen bar det av till mor och far och sen hade vi tacokväll här hemma med Jenny innan vi gick till kyrkan i den kalla julnatten. Så jag kan väl inte direkt klaga på dagen den var väl ok men jul det var det inte. Julafton blir idag istället när mina älskade söta barn kommer hit! Så God Jul till er alla!

Barn kan vara elaka......

Idag har jag haft barnen en stund. Vi har tittat på den nya lägenheten och sen följde de med hem för att klä granen. Det var väldigt mysigt men sen kom frågan från Samuel. Varför vill du inte fira jul med oss? Hur kan du göra så mot oss dina egna barn? Han kunde lika gärna stuckit en kniv rakt in i mig. Jag VILL fira jul med mina barn men jag vill inte fira jul med Nisse. Varför är det något konstigt att förstå? Jag försökte förklara för barnen att det inte vore så lyckat om jag var med dem på julafton men de ville inte förstå. Då kommer det dessutom från Samuel: Eftersom du ändå inte älskar mig kan jag lika gärna flytta hem till pappa.... Jag har nog aldrig blivit så ledsen i hela mitt liv. Han kunde lika gärna slitit ut hjärtat ur bröstet på mig och stampat på det. Han sa sen att han inte menade det utan han sa det bara för att han ville få mig att gå med på att fira jul med dem men nu maler den tanken i hjärnan på mig hela tiden. Tänk om han flyttar hem bara till pappa.... Skulle jag klara det? Nej det skulle jag inte. Har jag inte mina barn då kan jag lika gärna lägga mig ner och dö. Jag vet att om han skulle välja det finns inget annat jag kan göra än att accepter det men då hade jag blivit bara ett tomt skal. För mitt hjärta hade brustit i tusen miljoner bitar och det hade aldrig blivit helt igen. Jag är så orolig för min älskade Samuel för han säger inte så mycket utan håller det inom sig, och när han säger något blir det mest hatiska och elaka saker. Frågan är, är jag så hemsk? Har jag gjort honom så illa? Jag älskar honom mer än livet men jag kunde inte stanna hos hans pappa..... Om han skulle ha sin mamma kvar var jag tvungen att ta mig därifrån.... Men hur förklarar jag det för en 15-åring som bara ser att hans mamma gjort hans pappa ledsen...... Jag får bara hoppas att han en dag kommer att förstå mig. Och att han förstår att jag älskar honom så mycket att det gör ont och ber till gud att han inte hatar mig så mycket som det verkar......

Har officiellt börjat återta mitt liv!

Nu händer det grejor. Jag har sakta men säkert påbörjat operation bygga upp MITT liv. Det första jag gjort är att jag skaffat mig ny telefon med nytt nummer. Det gav mig ett par lugna dagar i alla fall men nu har han fått tag i numret. MEN jag har en app, blockera uppringare som jag trycker på när det blir too much. Och den har redan använts kan jag såga. En mycket bra app eftersom jag bara tar bort blockeringen efter ett tag. För någonstans känns det ju som om det ändå kan vara bra att kunna få tag i varandra. Vi har ju trots allt barn tillsammans. Sen i förrgår bestämde jag mig för att återaktivera fejjan, som jag de facto stängde ner på grund av honom. Och ja, det första jag gjorde var att plocka bort honom från vänlistan. Något som inte var särskilt populärt och han har redan skickat x antal vänförfrågningar men icke en chans! Sen igår gick jag faktisk ut och dansade! Shit vad jag behövde det! Det var med Jenny, Jenny, Linda och syster yster och vi hade en superrolig kväll!!!!! Dessvärre hann jag dock bara beträda dansgolvet sen var där ett argt sms i min telefon. Men det hörde jag inte då utan först efteråt när han började ringa och ringa och ringa....och natten blev en lång pina tills jag tryckte på blockeringsappen!

Jag har bestämt mig för att nu är det nog! Han ska INTE kontrollera mitt liv något mer och jag tänker göra saker utan att ha dåligt samvete. Så det så! Men det blir en lång och kantig väg dit, det vet jag för fortfarande lyckas han komma åt mig genom att ge mig dåligt samvete för barnen.....Och jag HATAR det för mina barn är ALLT för mig och jag tycker inte att jag övergett dem....

Idag ska jag endast fokusera på de positiva sakerna.....

Känner att jag måste förändra mitt sätt att se min tillvaro. Alltför ofta känns det som jag befinner mig i ett vacum där det inte finns någon luft och allt är nattsvart. Ska därför försöka med omvänd psykologi med mig själv genom att ikväll endast ta upp de bra sakerna som inträffat idag.

Dagens första positiva sak var luciatåget på jobbet som jag varit med och arrangerat. Det blev superfint och eleverna var så himla duktiga att jag känner mig riktigt stolt som fick vara en del av det! Massor av beröm fick både eleverna och vi som varit med och fixat, trixat och övat av alla dem som varit och tittat! Kul! Sen i eftermiddags fick jag en fantastiskt fin blombukett av Niklas & co som tack för ett fint luciatåg! Känns så himla roligt när man får cred för det man gör=)! En egoboost som var välbehövlig! 



Denna fina blomma fick jag=)!
Passade sjukt bra på mitt köksbord!



Men inte nog med detta. nu ikväll var jag och tittade på Samuel när de gick lucia på västerskolan. Det var ett vackert och stämningsfullt luciatåg och Samuel var grym som tomte=)!



9:ornas luciatåg var vackert och stämningsfullt med levande ljus
och fina dekorationer i salen som eleverna gjort själva!



Grymmaste tomten ever=D!
Min Samuel<3!

Kära tomten del 2!

Kom på att jag missade några saker sist så här kommer lite till....

• En hårfön! Ja, han tog den. Fråga mig inte varför! Jag går runt och ser helt enkelt inte klok ut i håret på grund av att jag inte har någon fön......
• En ny brödrost! I svart eller rostfritt....
• Presentkort på massage! Kommer inte ihåg om jag skrev det sist men jag behöver det verkligen väldigt väldigt mycket!
• Presentkort på smink. Precis som med håret så ser jag inte klok ut i ansiktet heller. Lite smink kan kanske förbättra det något.....

Nu tror jag att jag fick med allt....
Kram igen från Helena!

Tredje advent.....

Tiden bara rusar iväg. Idag är det dax för tredje ljuset och vi ska baka och pyssla hela långa dagen! En liten avstickare till Willja ska vi också göra som fyller 2 år=)!!!!! Stora damen börjar hon bli! Nu har vi haft lång mysfrulle=)! Samuel har sovit hos kompis så han får vi mysa med senare!

Ska försöka sova bort min illatillmodskänsla......

Hatar att gå runt och känna att något är fel..... Jag vet inte vad det är men något är det som inte stämmer. Önskar jag visste vad som var fel så jag kan ställa det till rätta men ack nej.... Ska försöka sova bort den där jobbigt gnagande känslan. I natt sover Hampe inne hos mig så då kan jag nog somna!

Nu blir det myspys med Hampe!

Idag har mina underbara barn äntligen kommit hit igen! Så himla skönt med lite liv här hemma och idag har jag gjort middag för första gången sen i måndags! Förvisso bara spaghetti och köttfärssås men gott blev det! Och så har jag äntligen tänt det andra adventsljuset, Hampus påpkade att det inte varit tänt men  det är ju inte så att jag jätteofta sitter och äter med tända ljus när jag är själv......

Samuel har åkt till en kompis i Lur för att sova där, lite tråkigt eftersom jag inte sett honom på en vecka, men jag får väl inse att när man är femton är inte att sitta i TV-soffan och mysa med mamma en fredagskväll det ultimata alternativet...... Men lillkillen har jag hemma och vi ska mysa allt vad vi bara kan!!!!! Trollkarlens lärling vankas på DVD:n och vi ska käka skumtomtar och dricka julmust.

Varför blir allt jag gör fel??????

Satt och skrev ett tänkt inlägg till bloggen idag. Det var ett ganska långt inlägg, och ett väldigt ledset inlägg för jag är väldigt ledsen över vissa saker i mitt liv men jag beslutade mig för att inte publicera det. Det hamnar i min egna privata dagbok istället. Det var lite för privat, jag blottade mitt innersta lite väl mycket. För jo, det går. Jag har en väldigt sårig och skadad själ, men vissa saker ska jag behålla för mig själv. Å andra sidan ska jag nog börja behålla allt för mig själv. Någon som vet väldigt mycket om mig förser nämligen honom med den informationen så nu har helvetet brutit löst igen. Jag tycker väl i och för sig att om man gör något så korkat som han gjorde får man stå för det men det jag berättar för folk är ju i förtroende och jag orkar inte mer bråk nu. Så jag får väl helt enkelt väga min ord på guldvåg från och med nu. För uppenbarligen kan jag inte lita på någon överhuvudtaget.

Will I ever find my place in this world or am I forever doomed to wander around with no place where I can be just me?

Orkar inte mer nu. Det är nog. Jag klarar inte mer. Varför gör du så här? Varför kan jag inte bara få vara ifred? Du håller på att köra mig i botten fullständigt. Antar att det är ditt mål även om du hävdar att det inte är det. Jag känner mig inte trygg. Jag känner inte att jag någonsin kan slappna av. Ständigt går jag runt med den där förbannade klumpen som gör att jag inte kan andas. Den där klumpen som växer varje gång jag hör telefonen ringa eller plinga till av ett sms. Du säger att du inte vill mig ont. Ändå är det det enda du gör just nu. Det går inte att prata med dig. Varenda gång vi pratar slutar det med bråk, tårar och fullständig kaos. Jag skulle gå och lägga mig tidigt idag.... men nu sitter jag med ångesten som gör att jag inte kan sova. Helvete! Säger till mig själv att jag ska behålla lugnet om du ringer. Men du vet precis vad du ska säga, vilka knappar du ska trycka på för att jag ska trilla dit och kaoset är ett faktum. Men nu orkar jag inte längre. Ska så fort jag bara kan byta telefonnummer och du kommer inte att få det! Jag tänker ta tillbaka mitt liv nu. Det ska inte vara så här! Våra barn mår skit på grund av oss. Och jag hatar mig själv för det. Och jag hatar dig för att du inte kan inse att de behöver sin mamma och sin pappa just nu. Men de har oss inte, för vi lägger den lilla energi vi har på att bråka med varandra.

I just wanna be.....happy......

Ytterligare en kväll då jag inte kan sova.... Jag är så trött, så ofantligt trött men ändå går det inte. Varje gång jag somnar kommer mardrömmarna och jag vaknar med ett ryck bara efter en liten stund. Inser ju dock att detta inte kommer att fungera så länge till. Att bara sova ett par tre timmar per natt är för lite helt enkelt för nu är jag så trött i kropp och själ att det är en ansträngning att överhuvudtaget existera. Börjar bli rädd för att jag inte håller så länge till.... För det känns som jag går i sönder snart. Men jag vill inte gå i sönder.... jag vill bara bli lycklig.

 

Wonder if I will find my christmasspirit........

Nu är det lite drygt två veckor kvar till julafton.... Men jag hittar inte den där julkänslan någonstans. Känner mest för att skita i alltihop och sova bort julen istället. Jag är så ofantligt trött och jag fattar inte vad som händer inom mig, Jag orkar inte, orkar inte..... Jag håller på att kvävas. Orkar inte alla krav och alla som drar i mig. Jag fattar inte vad det är som är så svårt att förstå. Nej, jag kommer aldrig, aldrig, ALDRIG gå tillbaka till det som var. Nej jag älskar inte honom längre.  Nej jag tänker absolut inte fira jul med er. Jo jag älskar mina barn trots det. För deras skull borde ni inte ens fråga för med oss i samma rum lär julen vara totalförstörd för er alla. Nej jag är inte ute efter att knäcka honom, ursäkta men han styr över sitt eget liv och får börja ta ansvar för sina handlingar. Jag har gjort slut, jag ska inte behöva ta det här, jag tänker inte ta det här något mer. Gör det mig till en dålig och egoistisk människa, ja då är jag väl det då. För nu orkar jag inte med det här något mer. Enough is enough!  Vill bara vakna från den här mardrömmen någon gång. Vill helst bara dra mig undan från världen. Krypa ihop och bara vara ifred. Samtidigt vill jag inte vara ensam. Jag HATAR ensamheten. Jag är trött på att ha ångest, jag är trött på att gråta, jag är trött på skuldkänslorna men mest av allt är jag trött på mig själv....... Något inom mig har gått i sönder och jag vet inte om det någonsin kommer att gå att laga igen.

Blev ett litet mindre blä-slut på denna otroligt tråk-tråkiga helg.....

Innan idag när jag var ute och promenerade med Gandhi beslutade jag mig för att gå hem till mamma och pappa för att få någon prata med. När jag sedan skulle gå hem tyckte pappa synd om mig som tvingas gå överallt i detta snöskit (snöröjning är något som hässleholms kommun uppenbarligen prioriterat bort i budgeten eftersom den fullständigt ignoreras) så jag fick låna bilen tills på tisdag! Därför kunde jag köra ut till min underbara vän Petra!  Där vankades det kaffe och nybakade lussebullar som Therese bakat! Är så glad att du finns Petra. Du ställer alltid upp och får mig nästan alltid på bättre humör igen, och du står liksom alltid ut med mig även när jag är sur och gnällig!
Nu är det sängen som gäller. I morgon är det måndag. Natti!

Åhhhh.... Allt är bara så ....blä!!!!!!!

Skulle varit flytthjälp till Petra och Patrik men på grunda av vädret körde de bara ett lass och jag hann inte hjälpa till.... Förlåt! Min syster skulle nämligen komma in och lämna vardagsrumsbord och ett skrivbord till mig så jag fick vänta in dem som på grund av vädret inte kunde köra så fort.... De hade dock bråttom hem igen och nu är Petra också hemma igen så summan blev att jag sitter här ensam=(...... Blä! Önskar att någon hade haft tid med mig idag för jag vill inte vara själv. Men men jag går väl ut med hunden en sväng igen istället. Han undrar nog om jag blivit knäpp..... Tredje långrundan idag blir det. Men han gillar snön så han är glad.

Kära tomten....

Detta året önskar jag mig mest av allt lugn och ro. Att jag ska kunna reda upp mitt liv, bli stark och få må bra och att mina barn ska må bra. Och får jag det är jag mer än nöjd! Men om jag skulle få några klappar i år önskar jag mig följande:

• En mixer - eftersom jag i princip aldrig klarar att äta frukost vore det suveränt med en mixer så att jag kan mixa till mig smarriga fruktsmoothies på morgonen. Den får gärna vara svart eller i rostfritt.....
• En hushållsassistent - jo jag klarar mig utan men det går så mycket smidigare att baka med en sådan och jag hatar att bli kladdig om händerna. Även denna vill jag ha i svart.... eller rostfritt.
• En ny kaffebryggare - helst en krups i svart och rostfritt med espressofunktion, men blir glad för en vanlig med=)!
• Ett strykjärn - eller nej det önskar jag mig egentligen inte men jag har insett att jag behöver ett och jag skulle aldrig få för mig att köpa ett.
• En TYST dammsugare - får huvudvärk av den jag har för den låter så himla högt.
• Fyra stycken Rörstrand/Filippa K muggar - Det ska vara de svarta och vita med det "taggiga" mönstret. Har sex rutiga och två taggiga så det vore nice med fyra sådana till.
• Presentkort på IKEA - behöver en del nytt där faktiskt.
• Smycken - älskar smycken! Halsband, armband och örhängen gör mig glad!
• Ny matservis - i svart och vitt!
• Snygga dricksglas  - inget jättenödvändigt men mina är så tråkiga
• Presentkort på JC - behöver nya snygga jeans!
• En ny stetton kaffetermos - i grått eller svart, min gamla har gått i sönder =(.....
• Presentkort på synsam - är i desperat behov av nya glasögon.
• Nya bäddset! -mina är gamla och fula...
• Nya handdukar och badlakan - Äger typ en uppsättning.
• En kökslampa - tycker inte om lysrörsbelysning, får jag nog av på jobbet.
• Ny lampa till vardagsrummet - är lite mörkt härinne.....

Många kramar från Helena

Blä-morgon......

Varför känns det så jobbigt att vakna? Är inget kul att gå upp i en tyst lägenhet. Vill att mina barn ska vara här. Jag saknar dem så jag håller på att gå i sönder. Idag är det 2:a advent... Och tänker jag. Tänker inte tända något ljus idag för det är inget kul när man är själv. Varför mår jag så här idag? Skit.... Allt börjar ju lösa sig men jag sitter bara här och bölar som vanligt.... Varför kan inte jag vara stark? Är så trött på att sitta här och stänga in mig och känna mig som världens mest misslyckade person.... Längtar tills Petra ringer. Då ska jag iväg och vara flytthjälp igen och då springer tiden ganska fort så jag slipper sitta själv. För jag vill inte vara själv... Jag hatar ensamheten. Visst kan det vara skönt ibland men nu är det alldeles för mycket. Livet ska inte se ut så här. Gud vad jag längtar tills nästa år. 2011 ska jag göra till mitt år. Då ska jag bli glad igen och INGEN ska få förstöra det.

God natt...

Japp... så är det. Jag säger god natt redan kvart i nio en lördagskväll. Så spännande och intressant är mitt liv. Yeay!

Fredag!

Idag är de fredag och det är bara tre veckor kvar till julafton. Jisses vad det går undan.... Idag har varit en hyfsad dag! Lite väl kallt för min smak bara..... Har hjälpt Petra och Patrik med att bära kartonger hela eftermiddagen så mina fötter är just i detta nu placerade i ett varmt fotbad! För de är mer eller mindre djupfrusna.... Men bärandet gick bra och lägenheten var superfin! Längtar tills de bor i stan för då är det på gångavstånd från mig! Nu ska jag gå och lägga mig. I morgon blir det till att flytthjälpa igen! Jag kommer snart ha världens mest superslimmade kropp av all gratisträning jag får=)!

Har hittat mitt alldeles egna hem!

Nästa år kommer att bli min vändpunkt! Pratade med Jenny idag och vi beslutade att nästa år är det minsann våran tur att bli lyckliga. Ska bara hitta vägen dit också. Och jag har börjat leta efter den. Idag har jag varit och skrivit på kontraktet till min alldeles egna lägenhet och det var första steget på min väg. Och jag bara längtar tills jag kan flytta dit! Där blir det bara mitt, och jag får en chans att liksom börja om på nytt. Så just nu känner jag att kanske, kanske blir där en ljusning. Tycker det är sjukt spännande för det är första gången som där finns ett lägenhetskontrakt som är bara mitt!!!!!!!! På dörren kommer där bara stå mitt namn=)! Men oj vad jag har att gör nu!  Det blir full rulle hela jullovet för att fixa i ordning den här lägenheten, så frivillaga ombedes att anmäla sig för måleri- och diverse reparationsarbeten ;)!

Till min älskade storasyster

En dag ska jag ge tillbaka allt du ger till mig just nu! Du är mitt stora stöd och jag älskar dig så otroligt mycket. Utan dig hade jag inte klarat vardagen. Utan dig hade mitt liv aldrig gått runt. Du är mitt solsken och mitt hopp. Du finns alltid där när jag behöver dig och aldrig knorrar du utan du kommer direkt. Du känner på dig när jag mår dåligt och du söker upp mig även när jag försöker gömma mig för omvärlden och jag älskar dig för det, för det är ju egentligen just då som jag behöver någon som mest. Jag älskar dig min underbara storasyster!

Arg.........

Just i detta nu är jag bara så in i helvetes ledsen och trött men mest är jag förbannad. Riktigt jäkla förbannad. Börjar så sakta inse att jag aldrig mer kommer att få må bra. Det kommer du se till. Men vad får dig att tro att du ska kunna göra så här? Vad vill du uppnå med det? Vill du komma åt och straffa mig? Grattis du har lyckats. Men dina barn då? Vill du skada dem med eller? För det är vad du gör när du gör så här! Jag kan inte med mitt liv förstå VARFÖR DU GÖR DETTA MOT DINA BARN? Hur tycker du att jag skulle förklara för dem? Fattar du inte att du förstör just i detta nu dina egna barn! Jag har så många frågor men tyvärr kommer jag väl adrig få några svar eftersom du inte fattar! Du fattar inte ett endaste skit och just i detta nu ångrar jag varenda sekund jag ödslat på dig. Hade det inte varit för barnen hade jag fullständigt struntat i vad du gör med ditt liv, men du är pappa till mina barn så se för helvete till att börja bete dig som en sån!

My shadow's the only one that walks beside me

I'm walking down the line, that divides me somewhere in my mind
On the border line, of the edge and where I walk alone

Känner mig så ensam nuförtiden... Ännu mer ensam än innan. Det spelar ingen roll hur många jag träffar eller pratar med, på insidan är jag ensam..... Jag är liksom alldeles tom samtidigt som jag bara längtar efter någon. Någon som vill och orkar lyssna på mig. Någon som ser mig. Någon som bryr sig. Någon som bara vill hålla om mig och säga att allt kommer att bli bra så småningom... Jag vill ha någon som finns här på kvällen då tankarna börjar virvla, jag vill ha någon som kan sortera dessa virvlar åt mig för jag får liksom ingen struktur överhuvudtaget. Ibland känner jag det som om jag egentligen inte existerar.  För jag känner mig osynlig, ickeexisterande och fullständigt meningslös. Vilken roll spelar jag i den här världen egentligen?

Please cheer me up because I´m about to die of boredom....

Japp... så är det... jag behöver ha något skoj för att orka med mitt så kallade liv..... Så om någon känner sig manad så kom hit och muntra upp mig! 

Mysfredag...

Ikväll har jag och Hampe alldeles egen kvalitets tid. Samuel sitter just nu i en bil ca 10 mil från Stockholm och när han väl ringt och sagt att de är framme kan jag äntligen bli lugn! Hampe är och leker med en kompis och jag ska alldeles snart gå och hämta honom! Och då ska det bli pizza och sen enmassa godis=)!

Ledsen..............................

Jag vet inte om jag orkar. För min kropp gör ont och min själ har blivit gammal.

Jag vet inte om jag klarar. För jag är så ofantligt trött så att varje sekund får jag kämpa för att inte ramla ihop.

Jag vet inte om jag vill. För det går inte längre att må så här.

Jag vet inte om det går. För klumpen i bröstet blir bara större och tomheten inom mig är oändlig.

Jag vet inte hur jag ska göra. För jag är vilse och ingenstans hittar jag vägen.

Jag vet inte vad jag ska säga. För ingen tycks förstå.

Jag vet inte om jag orkar. För jag ser inget ljus i tunnelns slut.

Cold november rain.....

Jisses vilket väder. jag känner bara BLÄ! Hur mycket kan det regna egentligen? Dessutom är det iskallt ute så det är inte inspirerande alls! Allting blir dessutom fel så det är en skitdag helt enkelt. Jag är dyngblöt efter cykling till och från jobbet, hann inte ens torka mellan turen dit och hem. Glömde hälften som jag skulle haft med mig här hemma. Är bara trött, trött, trött och åter trött och vill inte vara där överhuvudtaget. Ska dock snart dit igen och ikväll kommer Nisse hit..... Orka!..... Men efterom jag fick i uppdrag av terapeauten igår att hitta någon positiv händelse varje dag har jag faktiskt kommit på tre! Det ni!1. Fick supergod chiliconcarne till lunch. tack Peter! 2. Fick värdens mest välbehövliga kram, tack Petra! 3. Har fått låna bil nu i eftermiddag, tack pappa! Så helt bortkastad blir väl inte dagen ändå. Hoppas dock på att det ska gå foooooooooooort när Nisse är här för jag vill ju bara lägga mig ner och slappa.

Behöver mental pepp....

Är trött, trött, trött, trött. Fattar inte vad det är med mig. Antar att vädret påverkar sitt men jag är sjukt trött! Min enda motivation att gå upp är att ju fortare jag tar mig till jobbet desto fortare är dagen över och jag kan gå och lägga mig igen.... Idag är det dock mycket ångest.... Ikväll ska vi dela upp julgrejorna och jag är lite nervös. För i helgen var han sådär riktigt psykotisk i telefonen igen som han var då han gav sig på mig och det gör mig nervös.... Men vi får hoppas att det går bra. Lite kul är det dock att jag får ett sms att han behöver julgrejor för han ska ha adventsmys med barnen innan de kommer hit! Han har typ ALDRIG ens brytt sig om advent eller julen utan snarare tyckt att det var blöh! Men jag är samtidigt glad att han gör något för barnen.
På fredag kommer Hampe äntligen hit. Samuel ska åka upp till stockholm till min kära storebror som fyller år men jag fick inte råd att tamig dit =´(.... Igår ringde dock min faster och erbjöd sig att betala tågresan upp men nu är det för tight ínpå.... Har ju Gandhi, och då måste jag be Nisse ta honom eftersom mamma och pappa också åker dit och ber jag honom vet jag att det blir ett jäkla liv om resan bara....  Och sen är det julbasar på skolan på söndag och jag har lovat att jobba där eftersom jag ändå inte skulle åka.  Ja det blev ett himla meck men gud vad jag önskar att jag kunde åka. Men men det finns fler tillfällen. Får boka in en helg när jag inga barn har och åka upp så kan jag boka i förväg så det blir lite billigare.  Nu i helgen får jag istället tillbringa all min tid med Hampe. Vi ska julbaka, titta på tågen här i hässleholm (järnvägen här i stan firar 150 år) och ut och promenera i skogen. Så det kan nog bli bra ändå.

Undrar vem som ringer.......

Det har börjat ringa någon med skyddat nummer till mig i tid och otid.... De säger ingenting. Jag hör bara att någon är där för de lägger inte ens på...  Min första tanke var att det är Nisse men han ringer själv oxå så det är det nog inte.... Tycker det är lite läskigt för det börjar bli ganska ofta så jag är glad att jag har hund.

I går hade jag besök av Patrik=)! Han tittade hit med lite goa öl sen promenixade vi ner till Zuperbowl och hälsade på Petra och Tebbe som fick jobba och slita de stackarna....Jag och Patrik delade en flaska rödvin och det har mitt huvud fått sota för idag kan jag lova! Kvällen var riktigt trevlig förutom att min telefon envisades med att ringa konstant..... 19 samtal från Nisse och 7 från min anonyma stalker..... Funderar allvarligt på att vara utan telefon.... är ju ändå bara de två som ringer mest hela tiden och det vill jag ju ändå inte. Kvällen avslutades iaf med att jag fick en inbjudan till zb:s personalfest av chefen därnere.... Trots att vi inte riktigt var överrens angående vilket fotbollslag man borde heja på =P.... En rolig prick var han dock! Får väl se om jag vågar mig dit på den där festen.....

Idag har jag mest tagit det lugnt. Samuel har varit hemma och hälsat på och han gkorde mig sällskap på en långpromenix med hunden. Mysigt! Saknar barnen så det gör ont så jag blev så glad att han tittade hit en sväng! sen har jag varit och handlat julmust och clementiner! Julstämningsvarning på det faktiskt! Sen har jag hyrt New Moon så jag sitter och tittar på den här i min ensamhet....

Nisse har ringt x antal gånger ikväll med.... Tom att titta på film är tydligen förbjudet. Så det var ett himla väsen i telefonen... Är så trött på att han ska lyckas att ta ifrån mig varenda stund då jag har roligt eller mår bra. För det gör han. Känner jag någon gång att ångesten är mindre, att den där klumpen i magen och bröstet lättar ser han till att den kommer på plats och helst då större än innan.... Jag HATAR att jag inte bara kan strunta i alla hans påhopp.... Jag skiter i honom men han blandar ALLTID in barnen och talar om för mig hur illa JAG gör dem....  Jag undrar ibland om han någonsin kommer att släppa mig fri.... För jag är inte fri. Jag har gjort slut, skilsmässopapperna är undertecknade och inskickade och han har flyttat. Men fortfarande KONTROLLERAR han mitt liv..... För så är det. Jag avstår från att göra saker för att undvika bråk. Jag vet ju att vad jag än gör får han reda på det och sen är det igång... Det är inte så här jag ville leva mitt liv. Jag vill kunna leva utan att känna skuld. Jag ger snart upp och skiter i allt för det är ändå inte lönt...... För hur jag än gör blir allting bara fel ändå.....

Jag har blivit en bitterfitta.............

.....och det vill jag verkligen inte vara....... Ibland undrar jag varför jag känner mig så ensam. Jag har vänner, bra vänner som jag vet alltid finns där. Ändå sitter jag och känner mig absolut ensammat i världen. Men faktum är att jag faktiskt har mig själv att skylla... Det är inte så att jag är speciellt inbjudande till folk längre utan jag är ganska tvär och sur mot allt och alla nuförtiden och ofta fräser jag av folk utan anledning. Det är inte sådan jag vill vara. Idag sade någon till mig att jag var otrevlig och sur och det tog..... För det är sant. Jag har blivit förbannat otrevlig mot folk som inte förtjänar det överhuvudtaget.... Jag har blivit en BF och jag är uppriktigt sagt väldigt ledsen över det och jag ska göra mitt bästa för att från och med nu bli en bättre och trevligare Helena.

Suck....

.....varför kan jag inte sova???? Ligger och funderar och funderar. Funderar på hur jag ska hinna allt som ska göras, hur jag ska KLARA allt som ska göras. Lägenheten börja sakteliga bli ordentligt städad men jisses vad grejer här är som jag måste göra vid innan jag flyttar. Behöver åtmonstonde tapetsera om i två rum och sen måste jag måla och spackla på en hel del väggar. Sen alla lister och dörrar som jag måste fixa. Börjar få smått panik.....

Jaha... då var det igång igen...........

Sådär nu är det igång igen.... Nu rings och smsas det konstant. Jag VISSTE att det skulle komma nu. Det värsta är att han fortfarande har en massa kvar här som jag vill att han ska hämta, men tro inte att han vill bestämma någon tid. Nej han kommer någon gång när han har tid. Jag vill inte ha det så. Jag vill att han ska ta sina grejor NU och ge mig nyckeln och låta mig vara ifred för jag orkar inte mer nu. Men det kommer aldrig bli lugnt... Tydligen är jag känslokall och egoistisk. Ändå försöker jag slå knut på mig själv för att det ska bli så bra som möjligt. Jag försöker vara glad, jag försöker fixa med allt som ska fixas och jag försöker vara stark. Jag ska tydligen orka hur mycket som helst men nu ger jag upp. Nu lägger jag mig ner och jag skiter i allt. För jag ORKAR inte mer och jag vill inte mer. Jag bryr mig överhuvudtaget inte mer. Låt mig bara försvinna så jag slipper ha ont i magen, i huvudet ja i hela kroppen. Låt mig försvinna så jag slipper all den ångest jag har om kvällarna när jag ska försöka sova, låt mig försvinna så jag slipper alla mardrömmar när jag sover för jag vill inte mer. Jag villl verkligen inte mer, jag är bara så trött....  Jag är inte glad, jag orkar inte fixa med allt och jag är allt annat än stark. Och jag är fan inte känslokall och egoistisk heller för då hade jag inte mått som jag gör. Jag hade inte suttit här och gråtit. Jag är en fullständigt misslyckad människa som blir överkörd om och om igen för att jag är så rädd att göra andra illa och så har det väl alltid varit. Har alltid varit omgiven av olika människor som styrt och ställt med mig och nu är det nog. Förlåt men för första gången i mitt liv gör jag något för att JAG ska må bra. Är det egoistiskt och känslokallt.... ja då är jag väl det men nu är det nog. 

Sjuk............

Blä, blä, blä! Är dunderförkyld och har feber.... Jag har verkligen inte tid! Det värsta är att jag känner mig helt yr när jag ställer mig upp så hur fan jag ska få i ordning här hemma vet jag inte..... Orkar inte detta oxå. Varför i hela friden skulle jag gå och bli sjuk nu? Vill ju så gärna få fint här till på fredag när barnen kommer..... Får väl försöka fixa lite mellan varven för det funkar inte att vara uppe mer än typ en kvart åt gången......

KAOS.........

Mitt hem ser ut som om en atombomb blivit släppt här.... Vet inte riktigt var jag ska börja eller var jag för den delen ska göra av allt. Han har uppenbarligen gått efter mottot att jag tar alla förvaringsmöblerna men låter alla grejor ligga kvar. Inklusive allt skit som ska slängas. På köksbordet, på diskbänken, i soffan, i ungarnas sängar och sen fanns här inte fler möbler att lägga grejorna på. Sovrummet är tomt så det ekar och jag har ingenstans att sova om jag inte först röjer något av barnens rum så det är väl bara att sätta fart..... Ingen mjölk var här heller och det ekade ganska tomt i kylskåpet överlag. Vilket iofs inte spelar någon roll eftersom jag inte har något att laga maten i ändå. Jo, en 1! gryta lämnade han kvar så jag får väl koka lite makaroner. Sen får jag väl börja ta tag i detta kaos. Håller på att få panik på alla grejor och vet fan inte vart jag ska börja.... SUCK!

Helgen.....

Helgen har väl varit sådär... I fredags satt jag mest och tyckte synd om mig själv när jag insåg att jag verkligen inte har något liv. Jag satt hemma hos mamma och pappa en lååååång fredagkväll för precis alla andra hade fredagsplaner.... Men men man behöver ha tråkigt ibland också sägs det.

I går däremot var jag hembjuden till Carolin och Lenny på kvällen och det var najs! Egentligen skulle det blivit tacokväll men eftersom de varit på kalkonmiddag var de av förklarliga skäl ganska mätta så jag och syster köpte pizza istället. Något min mage betalar ett HÖGT pris för idag men gott var det!

Idag har varit en JOBBIG dag. Har varit hemma i lägenheten och delat upp barnens grejor..... Det var tufft. Jag vill ju ha dem hos mig alltid hela tiden men nu ska de helt plötsligt bo någon annan stans varannan vecka... Visst jag har bara träffat dem varannan vecka nu i snart fyra månader men de har liksom ändå bara bott i mitt hem.... Dessutom blir man mentalt slutkörd av att höra på någon som älter samma sak om och om igen hela tiden...... I cirka fyra timmar stod jag ut sen var jag tvungen att köra därifrån för då höll mitt huvud på att explodera. Men det gick trots allt ganska bra. Långt bättre än jag trodde. Det värsta är ju att lämna barnen. De var jätteledsna idag och då blir man ju själv så himla ledsen och jag känner mig bara helt misslyckad som mamma. Nu sitter jag vid mitt skrivbord häruppe på mitt gamla rum och lyssnar på klassisk musik. Jag börjar bli smått rädd för mig själv..... Jag väljer bara att lyssna på sådana där mörka och dystra stycken. Passar min sinnesstämning. Helgen har ju handlat rätt mycket om döden. Igår var det alla helgons dag och vi sjöng i kyrkan. Det var vackert och stämningsfullt och under själva minnesstunden av de döda spelade man Händels "Lascia ch´io Pianga"  (Dagen är nära på svenska) på orgel och violiner. Det var så vackert att jag nästan började gråta. Jag har laddat hem den nu och man ryser verkligen när man hör den. Idag har jag varit på kyrkogården och hälsade på farmor och farfar. Det var längesen jag var där sist och jag skämdes lite.... Det var så fint med alla ljusen som lyste vid alla gravar och jag tänkte att det är nog inte så hemskt att dö ändå. Jag som brukar vara livrädd för döden har börjat tänka att det nog är ganska skönt i livet efter detta..... Som sagt, jag börjar bli rädd för mig själv.....

Grattis Louise!

I natt kan jag nog räkna minuterna jag sovit på en hand. Ångesten sitter där som en smäck för idag är det den 4:e november och Flisan fyller 20 år! Jisses vad tiden går..... Hoppas hon får en alldeles underbar dag men i kväll är det kalas i fiendeland och jag måste dit. Vill inte, har en stor klump i magen men jag hoppas och ber att det ska gå bra. Att inte hennes födelsedag ska bli förstörd för att jag och hennes far blir ovänner... Tror jag ska kunna hantera det men ikväll är även svärmor där.... Så det kommer att bli tufft. Som tur är har hon även bjudit min syster så jag har någon som kan vara där om det blir alltför tufft. Argh! Kan inte fokusera på någonting längre. Blir ingen struktur på tankarna och min kropp vill liksom inte göra det jag säger åt den att göra..... Orkar inte... Vill inte... Kan inte.... Jag blir tokig!... Gud ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.....

Höstlov!!!!!!!!!!!!!!

Äntligen, äntligen, äntligen! Är ledig i fem dagar framåt nu och det ska bara bli så skönt. Behöver vara ledig! Är så trött i kropp och själ att jag knappt håller ihop och idag gick jag till jobbet på ren och skär vilja. Ska fira det med att ta min kudde placera den under mitt huvud i soffan och bara vara!!!!!!

Jag förstår inte.....

Har fått nattsömnen totalförstörd för nu är det terror på hög nivå........ Jag orkar verkligen inte mer nu. Förstår inte menngen med det här. Jag brukar tro att varje händelse i livet har en mening men jag kaninte riktigt begripa meningen med att jag ska bryta ihop. För det är vad som håller på att hända. Och jag är livrädd för vad som kommer att hända när det sker. Jag FÅR inte bryta ihop. Måste vara stark för barnen..... Jag menar när deras pappa inte är det måste ju iaf jag vara det...... Innan idag var det jobbigt men det kändes ändå som ett steg i rätt riktning. Han har fått lägenhet och flyttar om en vecka, jag har sagt upp den här lägenheten och jag har äntligen fått honom att skriva under skilsmässopapperna.....Men sen...sen började han ringa, smsa och han ger verkligen inte upp....Jag vet att jag kan strunta i att svara och behöver inte ens läsa alla sms men då finns ju risken att han kommer hit. Så jag svarade till slut och nu sitter jag här i mörkret med tårarna strömmande på kinderna och ångesten är på plats...... Jag förstår inte var han vill komma med det här. Det enda han gör är ju att han förstör för barnen. Att han är arg på mig och vill mig ont kan jag förstå och till och med acceptera men varför vill han inte inse att han även gör barnen illa när han gör så här..... Varför kan han inte förstå att de behöver lugn och ro? Nej, jag förstår ingenting och snart ger jag upp...... För jag orkar inte mer. Vill bort. Långt bort där ingen kan nå mig. Där jag kan få lugn och ro i själen. Där jag kan få andas. Där jag kan må bra. Men jag är fast. Fast i en mardröm som aldrig tycks ta slut. Och jag hatar varenda sekund av den.

Hjälp...........

Jag har brakat fullständigt. Kan inte gå ner till mamma och pappa och visa mig sån här och jag har stängt av mobilen. Vill inte vara själv, men kan inte förmå mig till att ringa till någon. En egendomlig känsla det där att vilja ha någon här hos mig så innerligt men jag orkar inte ringa efter någon....... Jag vet inte vad det är som händer med mig.... Vet bara att jag mår fruktansvärt dåligt, har ohyggligt ont i kroppen, får ingen luft och tårarna vill inte sluta rinna. Så snälla hjälp mig........ För jag fixar det inte själv..........

Längtar bort.....

I morse när jag slog upp ögonen ville jag verkligen inte gå upp. Hela jag skrek låt mig vara. Men jag gick upp och jag gick till jobbet. Men inte ens jobbet, som jag egentligen älskar, känns särskilt lockande längre. Vill inte dit, vill inte vara där. Har funderat och börjat kolla möjligheten att flytta. Flytta långt bort härifrån. Känns inte som jag kan komma vidare här. Och jag trivs inte vidare bra här längre hellre. Känner bara.....ja ingenting just nu mer än en stor enorm tomhet och ensamhet. Vill inte leva mitt liv så här. Men sen är det ju det med barnen.... Får jag dem att flytta med? För utan dem klarar jag inte mig.... Tror inte det så jag är väl fast i denna skithålan och får väl leva mitt patetiska skitliv i ensamhet. Även om jag egentligen inte vill. Men det är ju som vanligt. Jag får ju ändå aldrig som jag vill.
Jag saknar mina barn så mycket just nu så det gör ont och ännu ondare gör det eftersom jag vet att de ALDRIG hör av sig till mig när de är hos honom...för då blir deras pappa ledsen.... Men deras mamma är också ledsen men jag säger inget. Jag låtsas som om allt är bra och gråter när jag är ensam istället. För jag vill att de ska få må så bra som det nu går. Men det gör så himla ont ända in i själen att inte ha dem hos mig, att inte kunna prata med dem, krama dem och pussa på dem när jag vill! Fan vad jag hatar att må så här, har precis tryckt i mig enorma mängder smågodis för att försöka döva ångesten. Det gick inte så bra, den blev värre och jag HATAR mig själv för att jag är så jävla svag. Men jag är ledsen och jag mår inte bra! Förlåt..........

Sunday bloody sunday.......

Jävla skitdag idag. Ångesten håller på att äta upp mig för tillfället och det gör ont att överhuvudtaget andas..... Borde känna mig glad. Har haft en trevlig helg med underbara människor. I fredags var det bubbelbad på hälsooasen tillsammans med Petra och Claire och sen fondue (stavas det så?) hemma hos Petra och igår bjöd Petra och Patrik med mig på Local Heroes på Yllan i Kristianstad. Jättetrevliga händelser men ändå sitter klumpen där i magen som gör att jag inte kan slappna av och som gör att jag ständigt är nära till gråt....
Snart ska jag iväg och träna tillsammans med Petra och Therese, kanske Patrik också ska följa med. Är så glad att jag har dem. De är bara så underbara människor som tar mig som jag är och jag hade nog inte klarat mig utan dem. Hoppas de vet hur oerhört tacksam jag är för att de alltid finns där och ställer upp!Ska bli skönt att träna. Hoppas på att kunna springa ifrån ångesten där på löpbandet..... Jag vill verkligen inte må så här mer. Jag behöver hjälp. Önskar någon bara kunde ta hand om mig och ta bort den där klumpen. Den äter upp mig inifrån och jag orkar inte längre. I mitt huvud är det ett virrvarr av tankar och jag kan liksom inte strukturera upp dem och få ordning. Jag har fullständigt tappat kontrollen och jag fixar inte det! Jag orkar inte ta tag i någonting och ändå på något sätt måste jag göra det nu. För det går inte att leva så här mycket längre......

Räknar får......

Ännu en sån där natt när det är helt omöjligt att somna.... Fattar det inte. Är så trött så det snurrar i huvudet på mig ändå går det inte att somna... Den onda gnagande klumpen i magen och det irriterande trycket över bröstet gör det omöjligt. Och så de förbannade hemska mörka tankarna.... De kommer hela, hela tiden. Bort! Vill inte! Låt mig vara ifred!!!!!! Jag vill SOVA! Undrar hur länge kroppen klarar sig utan att få sova ut ordentligt egentligen? Måste få bukt med mina sömnproblem snart. Börjar känna mig som en levande zombie.... Inte ens smink hjälper längre då även mina elever har börjat kommentera mina mörka påsar under ögonen.... Tar väl en runda till med hunden och ser om det hjälper.... Natti!

Nej se det snöar!

Inga superbra bilder, men här är bevisen. Första snön 2010-10-20!

Det har snöat! Och det är inte ens november ännu.... Helsjukt... Men samtidigt gillar jag det. Världen bäddas liksom in i bomull och blir så mycket vackrare.......Världen kan behöva bli vackrare, finns så mycket fult i den just nu. Dessvärre blir det väl bara slask av den här men nog är det vackert när den allra första snön lägger sig på marken som ett vitt oskyldigt täcke.

Kedjebrev......

Fick ett sånt där kedjebrev idag som jag skulle skicka vidare till TOLV kvinnor.... Jag hade fyra att skicka det till. Jisses vad patetiskt. FYRA tjejer som jag kände var värda det som stod i meddelandet..... Ja, där finns väl på sin höjd ett par till som skulle förtjäna det men deras mail har jag inte..... Inser att jag verkligen är väldigt ensam.....

Jag får liksom ingen ordning på mitt liv.........

Tycker att tiden går alltför fort samtidigt som jag känner att jag inte kommer nånvart..... Förstår inte vad det är som händer egentligen men på något sätt snurrar allt runtomkring mig i ljusets hastighet men jag har fastnat och står still..... Ser livet susa förbi men jag har glömts kvar.... Har så många måsten och så mycket jag ska göra men får inget gjort. Nu har helgen gått och alla de där samtalen, alla de där sakerna som skulle läggas ut på tradera, allt som skulle skrivas, alla de där skåpen som skulle rensats och allt annat som stod på min att göra lista är fortfarande kvar på listan..... I morgon är det måndag och jag vet att jag inte kommer att göra något av sakerna då heller. Orkar inte liksom....  Fan! Jag fixar det inte...... Fixar inte att vara, känna, leva så här....... Jag hatar det! Just nu går det mestadels neråt och allt känns bara mörkt.... Gud, jag hoppas att botten snart är nådd för när jag väl träffat den kan det ju bara gå uppåt igen väl? Behöver se ljus, behöver känna hopp, behöver vara glad! Snälla, låt mig snart komma dit......

Sammanfattning av de fjorton! senaste sms:en till min mobil.........................

"Du är en ond, misslyckad egoist som ALDRIG kommer kunna hitta någon som älskar dig som jag gör...... "

Nähä, nej men då klarar jag mig bra själv tack.
Jisses....Jag undrar om han någonsin kommer att ge upp. Människan har uppenbara problem. Undrar ibland om jag missat nåt för uppenbarligen ser han mig som sin ägodel och jag ska bara foga mig efter vad han tycker. Han uttrycker sig verkligen som jag vore en sak. Jag fattar det inte! När hände detta! En människa jag levt med i NITTON år har blivit fullständigt knäpp och uppför sig tvärtemot ALLT jag och därmed vårt förhållande brukade stå för. Dvs, jämlikhet och respekt för varandra.

Men visst, kanske är jag en ond misslyckad egoist som aldrig mer blir älskad men då får jag väl vara ensam då. Det har jag trots allt ändå varit i snart tre år ändå.... Men det gör ont, så in i helvetes ont. För varje ord skär in i min själ och som vanligt sitter jag här och bölar som ett litet barn. Det värsta av allt är att samtidigt som jag VET att detta är fel, så fel som det bara kan bli så tror jag till slut på orden. För om man får höra en lögn tillräckligt många gånger blir det till slut en sanning......

Har haft en bra kväll ju=)!!!!!!

Idag har jag klippt mig. Blev väldans nöjd faktiskt! Lite Rihannastuk på håret just nu. Hoppas det blir lika bra när jag själv fixar till det fast det är väl ingen risk... Men ska göra så gott jag kan.

Nu är jag hemma efter en väldigt trevlig kväll ute med mina gamla kollegor. Var så himla kul att träffa dem! Vi har varit på Infinity och käkat och det var riktigt gott men oj vad mätt jag blev. Ska fråga om man kan beställa en halv portion nästa gång......  Men skoj har jag haft och det var extra kul att träffa Andreas och Jenny som jag inte sett på evigheter! Funderar ibland på varför det blir så. Det är två människor som är bland de snällaste och mysigaste jag träffat och ändå dröjer det så länge mellan varven! Fast nu har vi bestämt att det inte ska gå lika länge till nästa gång. Nu är det sängen som kallar! Sweet dreams!

Jag har ett hål i mitt hjärta.....

Jag är vilsen, ensam och övergiven. Jag är otrygg, rädd och ledsen för jag vet inte riktigt vad som väntar mig resten av livet. Jag känner mig fullständigt misslyckad. Jag har kraschlandat fullständigt och jag kan liksom inte komma på rätt spår igen. Jag äter inte, jag sover inte, jag orkar knappt ens prata med någon längre..... Varenda dag är hemsk, och jag kämpar varenda minut för att inte bara bryta ihop. Men på något sätt lyckas jag ta mig igenom dem hyfsat bra. Men kvällarna och nätterna är fruktansvärda! Då kommer alla tankar. Det är inga fina tankar och jag skäms över dem. Jag är en vidrig människa.......
Jag hatar att vara ensam. Det är då jag börjar tänka. Jag vill ha någon hos mig. Någon som tröstar min gråt när jag gråter, någon som tar bort alla hemska tankar. Någon som bara finns där för mig.

Nu i helgen när jag var på Gotland sa min ena brorsdotter till mig, att du fixar det här. Du är stark det säger alla och det har vi alltid sagt.... Men om jag inte är det då? Tänk om jag inte vill vara stark då? Om jag vill lägga mig ner här på golvet och gråta och skita i allt, är det okej? Jag är trött på att vara stark. Jag vill inte mer! Varje morgon när det är dax att stiga upp vill jag inte. Varje dag när jag ska gå till jobbet vill jag inte. Varje eftermiddag som jag ska gå hem vill jag inte. Varje kväll när jag ska gå och lägga mig vill jag inte. Jag vill helt enkelt inte existera längre...... Skulle jag kunna skulle jag försvinna. Men det gör jag inte för jag vet att jag måste existera. Jag måste ju finnas.....

En intensiv miniweekend på Gotland i bilder

Vi gör stan under lördagen=)! 

Födelsedagsbarnet!!!!!!!

Jag och Louise......

Ovan Åsa och Louise
Nedan Åsa och Samuel

Här inne ska kvällens partaj hållas!

Hemma med lite fynd, bla ett skärp och ett halsband!

Kvällens outfit!

Tja....Gjorde mitt bästa för att bli en partypingla....

Fördrink hos storebror!

Tomas och Kicki!

Söta festtjejer!

Vi ser ju glada ut iaf=D!

Dagen efter.......

Något trött på hemresan........


Och till sist lite vyer ute på havet!



Visby hamn.



Vi lämnar Gotland =(.



En öde ö skulle man varit på tänkte jag när vi åkte förbi den här.



Solen tittar fram vid min ö!



Gotland, here I come!

Sitter och väntar på syster som snart hämtar upp mig, Samuel och Louise för en weekend till underbara Gotland!!!!! Ska bli så skönt att komma iväg lite. Tråkigt bara att Hampus valde att stanna hemma men men han får följa med en annan gång. I morgon ska vi fira Jenny som fyller trettio och hoppas det kan bli kul. Behöver ha kul! Men jag hoppas också på att hinna promenera vid havet och finna kraft och energi av luften och miljön. Jag behöver det verkligen..... Ser helt enkelt fram emot en undrbar helg tillsammans med mina syskon och två tredjedelar av mina barn.

Ha en bra helg alla!

AAAAAAARGGGGGGHHHHHHH!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Vill inte mer.... Allt är bara så jäkla.... AAAAARGGGGHHHHHH!!!!!!!!!! Jag vill inte, orkar inte, tänker inte!!!!!!!! Är så trött på alla som ska tala om för mig hur jag ska tycka, tänka, känna och bete mig!!!!!! Dra åt.....!!!!! Jag vill inte lyssna fatta det. Jag vill vara ifred!!!! Vill jag gråta så gråter jag, vill jag skrika så skriker jag, vill jag strunta i alla måsten gör jag det! Hör ni det!!!!!!!!!

Torsdagstankar.....

Är så trött på mig själv att jag kan spy! Jag vet att jag har en handfull riktiga vänner som bryr sig om mig en hel massa ändå känner jag mig så ensam och bortglömd. Varför? Har aldrig haft så sjukt mycket bekräftelsebehov som nu och jag hatar det!!!!!!!!! Jag brukar väl fullkomligt skita i vad andra tycker om mig och nu helt plötsligt fiskar jag efter komlimanger och uppmuntrande ord. Min hjärna skäller ständigt på mig: "Sluta Helena. Skärp dig!!!! Du ska väl för guds skull inte bli en sån där människa som så många andra som bara är ute efter att bli omtyckt. Det är ju ändå bara yta! Skit i om du inte pallar sminka dig en dag, skit i om du skulle råka gå till affären i mysbyxor. Kan inte folk ta dig som du är så kan det ju va!!!!!!" Jag vet att min hjärna har rätt. Jag retar mig vanligtvis på sådana människor som springer runt och försöker vara alla till lags för att bli omtyckta. De inte bara retar mig, de stör mig något fruktansvärt. Men just nu skriker mitt hjärta efter bekräftelse. Vill bara vara omtyckt.

Men egentligen vill jag ju bara vara omtyckt av dem som tar mig som jag är. Även med mina fel och brister.  Inte av de som använder sig av mig som någon form av dörrmatta. De som använder sig av mig för att själva hamna i bättre ljus. De som använder sig av mig för att de vet att jag ställer upp för att sedan bara strunta i mig. För tyvärr finns de de som gör det. De flesta har dock börjat försvinna nu när jag behövt dem, men vissa börjar komma krypande tillbaka och tror att jag bara ska ta emot dem med öppna armar. Det värsta av allt är att jag är så korkad att jag släpper in dem igen. Önskar jag kunde bli stark och säga ifrån. Att nej, det är slut på att trampa på mig. Jag behöver inte "kompisar" som inte drar sig för att hugga mig i ryggen. "Vänner" som låtsas att de bryr sig för att sedan sitta och skvallra om och skratta åt mig när jag inte är där.

Blä..... min bok är slut=(

Fortfarande ingen positivitet i närheten...... Behöver ha kul!!!!!!!! Snälla! Kan någon se till att få iväg mig på något kul? Känns som om livet håller på att rinna bort från mig.......

Om ni inte har några förslag på kuligheter så ge mig något bra boktips för jag behöver en alternativ värld att gå in i och jag har läst ut min nu. På tal om böcker så ska jag i morgon ska få se vem som får nobelpriset i litteratur! Själv hoppas jag på Joyce Carol Oats. Vilket förvisso beror på att jag faktiskt läst några av hennes böcker. Fast troligtvis går det inte till henne av just den anledningen. Eftersom hennes böcker går hem hos mig är hon väl inte tillräckligt bra enligt förståsigpåarna i svenska akademien. Vi får väl se i morgon vem det blir. kanske det kan bli någon intressant prick vars verk man faktiskt kan läsa. Jag hoppas!

Nu ska jag gå och lägga mig och lyssa på Phantom of the opera för femtielfte gången idag. Dramatisk och mäktig musik som gör att huden knottrar sig! Shit vad jag önskar jag kunde sjunga så!!!!!

Natti alla vänner! Säger det igen, Tack för att ni finns! Utan er är jag ingenting!

En sån där dag då jag bara vill skrika........

Mår konstigt... Jag har ont i magen, ont i huvudet och ont i kroppen. Jag kan inte sitta still men har ändå ingen som helst ork..... Får panik av att bara sitta men när jag försöker göra något går det inte. Ligger på soffan nu, borde gå och duscha och borde gå in på AV-media för att hämta filmer innan de stänger men jag kan inte.... Det blir liksom tvärstopp. Vet inte riktigt hur jag ska beskriva känslan... Känns som panik.... Måste göra något men kan inte.... Vet inte vad som händer med mig.... Vill bara skrika! Skrika ut allt det onda där inne i magen. Skrika ut den där känslan av att vara misslyckad, dålig och hemsk. För det är ungefår så jag känner mig just nu..... Skrika ut all trötthet, uppgivenhet och hopplöshet. För det är vad jag är just nu. Skulle behöva ta time-out från livet ett slag. Vore bra om man kunde det. Liksom trycka på en pausknapp eller kanske rent av kunna spola tillbaka och radera vissa saker..... Någon sa till mig, du det blir bättre! Där finns en ljusning på andra sidan när du tagit dig igenom det här. Jag längtar tills jag ens kan se den ljusningen.... För just nu är det bara svart, svart, svart, svart mörker......

Oj vad klockan går!

Nu har jag suttit och lekt med designerverktyget här på bloggen så att jag knappt orkar göra ett inlägg.... Men jisses vad skoj det är att sitta och leka! Får tiden att gå och min hjärna funderar över andra saker än min verklighet! Har suttir ett par timmar nu och det känns som fem minuter! Har hittat en verklighetsflykt! Ska nog läsa en programmeringskurs för detta var ju skoj!!!!!

Idag har jag varit hemma med Hampe som är sjuk. Är lite långtråkigt att sitta här hemma bara men jag har hunnit med en hel del idag! Tyvärr lär jag få vara hemma i morgon med. Saknar jobbet faktiskt, där känner jag att jag gör nytta och framförallt har jag lite vuxet folk att prata med ibland.

Nej, nu ska jag leka lite till!
Natti alla!

Huvud- och ögonvärk från helvetet.....

I morse när jag kom till jobbet hände något. Det sa pang i mitt huvud och nu sitter huvudvärken som en smäck..... Eller rättare sagt som en sten. För så känns det inne i mitt huvud. Det är sån huvudvärk som gör att du blir ljud- och ljuskänslig och blir superirriterad för varje ljud. Så mina barn och min hund har inte det lätt ikväll...... Dessutom har jag kopiöst ont i mina ögon..... Det svider och skaver och det känns som om de är snustorra inuti. Kan vara att jag stirrat på en datorskärm för mycket idag.... Har varit på föreläsning nu i eftermiddag och det var en powerpointföreläsning. Förvisso en mycket intressant och bra sådan men mina ögon och mitt huvud fixar det inte. Hoppas därför på att mina barn vill gå och lägga sig tidigt ikväll..... För det vill jag. Jag behöver mörker.

Skogspromenad och bullbak!!!!!

 


Jag och min älskade Hampus!

 



Då var det söndagkväll igen och helgen har gått så ofantligt fort! Ändå har jag knappt gjort ett endaste dugg! Är bara trött, trött, trött, trött..... Funderar på om man kan dö av trötthet. För i så fall är jag nog snart i riskzonen.... Är så in i nordens trött på precis allt så hade där funnits ett hål jag kunde krypa ner i hade jag gjort det.



Idag tog jag dock mig själv i kragen och körde ut till hovdala och gick i skogen där med Gandhi och Hampus! Hampus ville inte alls till en början men nog ser det allt ut som om även han njöt av promenaden! Vi såg många svampar men inga ätbara och Hampus tyckte det var synd att vi inte hade en svampbok med oss eftersom hans mamma verkligen suger i svampkunskap!



Men Gandhi fick motion och vi fick lite energi så sen åkte vi hem och bakade kanelbullar inför morgondagen! Även min älskade syster kom hit och hon gjorde middag åt oss! Pasta med någon pastasås! Mumsigt värre=)! Under bullbaket kom också Louise hem och hälsade på och hon tyckte tydligen att jag behövde att göra varpå hon fyllde tvättkorgen med tvätt som jag ska tvätta åt henne....





Det gäller att ha tungan rätt i mun när man bakar!!!

 

Finfina bullar blev det!

            

Söta storasyster tar hand om mig=)!



Och jag tar hand om Flisans tvätt.....

Ännu mera tankar.......

I morgon är det fredag igen och det är äntligen min tur att få komma hem till barnen. Samtidigt som jag längtar infinner den där klumpen sig i magen.... Har bett honom att vara borta ur lägenheten när jag kommer och jag hoppas vid gud att han är det. Jag vill inte, orkar inte med mer bråk.....

Idag har varit en sån där mellandag. Jag har klarat mig igenom utan alltför stora problem. Var hos Stella igen och har fått berättat för mig att en polisanmälan är vad jag borde göra. Har alltför många borden och måsten i mitt liv just nu. Jag VET vad jag borde och måste men jag ORKAR inte. Min själ är trött, min själ vill bara ha lugn och ro.... Därför orkar jag helt enkelt ta och göra en anmälan. Men har lovat mig själv att ALDRIG någonsin bli utsatt för något sådant igen.

Hon riskbedömde min situation idag och det var en hemsk syn att få svart på vitt att jag faktiskt är fysiskt och psykiskt misshandlad.... Det värsta är att den psykiska delen pågått så mycket längre än någon kan ana. Jag vet att vi inte haft ett bra förhållande de senaste åren, inte många förhållanden har varit så destruktiva som vårt, för till hans försvar kan jag säga att jag inte alltid är så himla snäll heller. Jag har ett sjuhelvetes temperament, jag exploderar snabbt och intensivt, och provocerar honom nog ganska bra. Hade jag bara inte gjort det hade det kanske varit bättre, men ändå.... Det är skrämmande att en människa kan tillåta sig själv att bli utsatt för sånt här. Jag, en stark och självständig tjej som alltid gapat om kvinnors rätt har låtit mig bli nedtryckt i skorna under de senaste åren! Jag har helt enligt boken sopat igen spåren och sagt att det är synd om honom, han är sjuk, han menar inget illa....

Någonstans på vägen glömde jag bort mig själv. Därför är jag där jag är idag. Känner mig så ensam och förvirrad och är så ledsen för allt. Mitt liv är kaos, jag klarar knappt av mitt jobb, jag klarar knappt av att leva överhuvudtaget, mina barn mår dåligt, den man jag varit ihop med sedan jag var 16 år, alltså i 19 år,  har blivit mer eller mindre galen och folk går runt och oroar sig för mig. Det värsta av allt är att det mer eller mindre är mitt fel.....