Stop stealing my heart away!

Har träffat någon.... Och det känns helt fantastiskt att där verkligen finns någon som vill ha mig MEN jag håller på att falla och jag vill inte samtidigt som jag vill!! Jag är livrädd för det! Det går för snabbt och jag vet inte om jag är redo för det här! Jisses! Vi träffades första gången för en vecka sedan. Eller nåja vi har träffats lite som hastigast en gång innan dess. Men Herregud! Det går på tok för jäkla snabbt och jag börjar få panik! Vi känner ju inte varandra ens en gång! Vad sysslar jag med? Är det kär jag börjar bli eller är det bara mitt eftersatta bekräftelsebehov som behöver sig en kick? Jag VET att jag bara borde flyta med och se vad som händer men jag vet ju inte om jag vågar! Tänk om det blir pannkaka igen.... Tänk om han inte är så snäll som han verkar? Tänk om han bara lurar mig..... Men samtidigt, tänk om det blir alldeles alldeles underbart!