Står inför ett livsval faktiskt och jag tycker det är skitjobbigt! Vid 36 års ålder ska man ha livet utstakat! Men inte jag nte..... Fick tidigare i veckan beskedet att jag inte kommer att ha något jobb till hösten.... Något jag bekymrat mig för ganska mycket den senaste tiden men nu blev det plötsligt verkligt! Fick dock reda på det på ett så jäkla dumt sätt så jag blev så himla ledsen och bara kände att jag skiter i det redan nu! Men det kan jag ju inte.... Jag måste helt enkelt bita ihop och härda ut resten av terminen. Och det tänker jag göra, och jag tänker göra ett så bra jobb som möjligt, men gnistan togs ifrån mig helt.
Nu har jag nog börjat förlika mig med tanken på att jag ska sluta på skolan, och samtidigt så kan det nog vara lika bra. Maken till mer skvallrig, och intrigig (vet inte hur jag ska formulera det ordet) arbetsplats har sällan skådats! Personalen är många gånger värre än eleverna och DET är riktigt pinsamt. Det som bekymrar mig mest just nu är vad jag ska ta mig till i höst. Jag har ju satt mig själv i en så korkad situation så det finns inte! Jag har som sagt levt ihop med en människa som under tre års tid inte arbetade överhuvudtaget. Detta gjorde att vår ekonomi fullständigt kördes i botten trots att jag jobbade dubbelt. För att han åtminstonde skulle få sjukpenning baserad på a-kassenivå, betalades hans fack- och akasseavgift in ordentligt varje månad. Själv valde jag att gå ur facket såväl som akassan för att få lite pengar över. Jag hade ju ändå jobb..... Är dock med igen MEN får inte börja stämpla förrän i november, så summan av kardemumman blir att jag inte kommer ha någon inkomst what so ever förrän i tidigast december (om ens då med tanke på byråkratin) Och ja, det var förbaskat korkat, och ja, jag får skylla mig själv men det är det stora orosmolnet på min himmel just nu och här i min blogg beklagar jag mig över precis vad jag vill! Men jag tänker lösa det genom att jobba häcken av mig i sommar så jag kan lägga undan pengar till hösten. Så jag har en plan....
Men nu försöker jag fundera ut vad jag egentligen vill göra med mitt liv. Funderar och funderar och funderar men oavsett hur mycket jag funderar så kommer jag inte fram till något vettigt. Har kollat i alla utbildningar och kurser som finns inom en tiomilaradie och där finns mycket jag är intresserad av och många kurser jag skulle kunna tänka mig. MEN jag måste vara rimlig! Hur länge kan jag läsa? Hur mycket orkar jag läsa? Har jag RÅD att läsa? Förvisso kan det ju spela kvitta eftersom jag ändå får spara ihop pengar för att klara hösten och då kan jag ju lika gärna fördriva tiden med något vettigt.... Men då är det ändå bara en termin. Och vad vill jag göra med resten av mitt liv egentligen? Vill jag fortsätta jobba som lärare eller vill jag prova på något annat? Gud! Jag blir tokig för nu måste jag snart bestämma mig!!!!! Vad vill jag? Vad klarar jag? Vad passar jag som? Många frågor och jag måste finna svaren snart..........
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar