Jaha..... Well får väl helt enkelt ta nya tag, börja om på noll och hoppas att kanske, kanske, kanske kommer det att lösa sig.

Orkar inte ens vara ledsen längre. Känner att det gör ju inte saken ett endaste dugg bättre. Snarare tvärtom.Så nu är det slutdeppat och sluttjurat för OM jag överhuvudtaget ska lyckas ordna upp den jäkla röra som jag sitter i så får jag se till att ta tag i det nu. Är bara så trött på att ständigt gå runt och behöva oroa mig. Att inte kunna sätta mig ner och slappna av och tänka, jag mår bra nu.  Grejen är den att jag på grund av all denna oro är så trött och spänd i kroppen att jag knappt orkar fokusera på det jag måste göra. Mitt huvud består just nu bara av ett enda virrvarr av tankar och jag lyckas liksom inte strukturera upp dem så att jag får ordning och kan beta av min mentala att göra lista. Jag skulle behöva åka bort, "försvinna" ett tag för att få ordning på mig själv. Först därefter kanske jag skulle kunna få ordning på mitt liv. För just nu håller det på att slås i spillror om jag inte lyckas hitta en lösning. Men jag SKA klara det och efteråt hoppas jag att jag kommer ut som en bättre och starkare människa. Fick höra något väldigt klokt idag faktiskt. Att då en dörr stängs så öppnas en annan. Tyvärr fokuserar vi människor så mycket på den stängda dörren så att vi inte ser den som öppnats. Jag tänker inte missa min "nya" dörr! Jag SKA hitta den och gå in genom den.