Självhat.

Skulle skrivit ett glatt inlägg om min underbara vecka med barnen, om Samuels födelsedag och om Lowas barndop. Det inlägget kommer men jag måste verkligen ha ur mig detta först.

Igår var jag på fest hos Ingela. Hon bor i huset mittemot Nisse och man ser hans balkong från hennes lägenhet. Gillar inte riktigt att vara så nära men wtf, någon gång måste jag också få ha trevligt. När jag och syster kom stod han på sin balkong, jag låtsades som om jag inte såg honom. När vi sedan är uppe hos Ingela och jag är ute på hennes balkong så kom där en familj gående. Mamma, pappa och två barn. När de kommer närmre ser jag att det ena barnet är Hampus. Och det är Nisse, någon tjej och hennes barn. Och de såg verkligen ut som lyckliga familjen.  Jag SKITER i om han träffar någon ny men den reaktionen jag fick var helt märklig. Det kändes som någon slog mig rakt i ansiktet och jag blev jätteledsen. Tror att det beror på att Hampus var med. Jag vill inte att han ska ha någon ny extramamma. Jag vill inte att han ska tycka om någon annan än mig! Jättetramsigt men det var helt sjukt! Han såg mig däruppe på balkongen så jag fick ju hälsa. De går upp till sitt och fem minuter senare kommer bara Nisse, tjejen och hennes jävla hund ut och går iväg!

När jag har frågat om han kan passa Gandhi, som han själv var med och skaffade kan han inte för han har ALLERGI: Men hennes lilla fjanthund går tydligen bra. Så himla kasst att jag blir urförbannad! Saken är den att Gandhi är absolut min hund och jag vill inte bli av med honom för allt i världen men det är tufft att vara ensam om en så pass krävande hund och ibland känner jag att jag är väldigt låst på grund av honom. Dessutom är det så att orsaken till att vi skaffade en så pass stor hund var för att HAN ville ha det! Jag ville egentligen haft en mellanstor hund. Har sagt till honom att jag skulle tycka det vore bra om han kunde ställa upp och passa Gandhi emellanåt så att jag kan göra saker, eftersom pappa faktiskt börjar bli gammal och orkar inte riktigt med hunden när han är där,men nej det går inte för hans allergi. Sen ser jag han ha någon annans hund. Som dessutom var av någon långhårig ras.

Hela min reaktion kring denna händelse är helt absurd. Jag vill inte påverkas så men det gjorde jag och det kändes rent ut sagt för jäkligt. Tror som sagt att mycket berodde på att Hampus var med och sen är det också själva grejen. Han gör mitt liv till ett helvete vilket gör att jag knappt vågar visa mig bland folk sen går han och skaffar en ny och går vidare och är lycklig och tycker att livet är underbart. Men grattis! Vad kul för dig! Själv går jag här och är så himla ordentlig och präktig så jag i princip spyr på mig själv.