:-/

Den oro och den ångest som jag har just nu går inte ens beskriva med ord...... Det känns som om jag ska kräkas i vilken sekund som helst. Alla möjliga scenarion rullar genom mitt huvud. Oavsett vad som ligger till grund för det här så är det illa nog men om det är gamla orsaker känns det som att det går att lösa. Låt det vara gammalt som ligger till grund så att det inte blir något. Är det inte det bryter helvetet ut i morgon... Just nu pendlar jag mellan hopp och förtvivlan. Funderar på hur jag överhuvudtaget ska lyckas somna ikväll med tanke på hur jag mår...  Hur kunde detta hända? Det finns inte. Det är en ond dröm... Så måste det vara. Kan jag få spola tillbaka mitt liv några år så jag kan ställa allt tillrätta? För detta börjar bli absurt! Jag vill inte vara med mer. Jag vill leva mitt liv utan en massa sånt här nu. Varenda gång som det känns som om jag börjar reda upp saker och ting så händer något som bara raserar allt igen. Kanske är jag tramsig som reagerar så här, men det är min reaktion och det känns som att jag kommer att explodera när som helst. Och det är helt enkelt överjobbigt att liksom inte kunna få ur sig allt och inte kunna vara arg, ledsen, besviken. Nej Helena biter ihop och låtsas vara stark. Varför håller jag på så här? Varför känner jag så här? Kan jag inte bara få bryta ihop och få gråta av mig allt, precis allt jag har inombords? Imorgon förmiddag får jag i alla fall veta vad som hänt. Förhoppningsvis stillar det min oro eller så blir den värre. Det återstår att se. Nu tänker jag gå ut och gå för jag måste rensa huvudet.