Helgen.....

Helgen har väl varit sådär... I fredags satt jag mest och tyckte synd om mig själv när jag insåg att jag verkligen inte har något liv. Jag satt hemma hos mamma och pappa en lååååång fredagkväll för precis alla andra hade fredagsplaner.... Men men man behöver ha tråkigt ibland också sägs det.

I går däremot var jag hembjuden till Carolin och Lenny på kvällen och det var najs! Egentligen skulle det blivit tacokväll men eftersom de varit på kalkonmiddag var de av förklarliga skäl ganska mätta så jag och syster köpte pizza istället. Något min mage betalar ett HÖGT pris för idag men gott var det!

Idag har varit en JOBBIG dag. Har varit hemma i lägenheten och delat upp barnens grejor..... Det var tufft. Jag vill ju ha dem hos mig alltid hela tiden men nu ska de helt plötsligt bo någon annan stans varannan vecka... Visst jag har bara träffat dem varannan vecka nu i snart fyra månader men de har liksom ändå bara bott i mitt hem.... Dessutom blir man mentalt slutkörd av att höra på någon som älter samma sak om och om igen hela tiden...... I cirka fyra timmar stod jag ut sen var jag tvungen att köra därifrån för då höll mitt huvud på att explodera. Men det gick trots allt ganska bra. Långt bättre än jag trodde. Det värsta är ju att lämna barnen. De var jätteledsna idag och då blir man ju själv så himla ledsen och jag känner mig bara helt misslyckad som mamma. Nu sitter jag vid mitt skrivbord häruppe på mitt gamla rum och lyssnar på klassisk musik. Jag börjar bli smått rädd för mig själv..... Jag väljer bara att lyssna på sådana där mörka och dystra stycken. Passar min sinnesstämning. Helgen har ju handlat rätt mycket om döden. Igår var det alla helgons dag och vi sjöng i kyrkan. Det var vackert och stämningsfullt och under själva minnesstunden av de döda spelade man Händels "Lascia ch´io Pianga"  (Dagen är nära på svenska) på orgel och violiner. Det var så vackert att jag nästan började gråta. Jag har laddat hem den nu och man ryser verkligen när man hör den. Idag har jag varit på kyrkogården och hälsade på farmor och farfar. Det var längesen jag var där sist och jag skämdes lite.... Det var så fint med alla ljusen som lyste vid alla gravar och jag tänkte att det är nog inte så hemskt att dö ändå. Jag som brukar vara livrädd för döden har börjat tänka att det nog är ganska skönt i livet efter detta..... Som sagt, jag börjar bli rädd för mig själv.....