There is a girl crying in my mirror and there is nothing I can do to make her feel alright.....

Så är det. Har dock blivit ganska duktig på att hålla muren utåt men även det tär. Det tär som fan. Och just i detta nu rämnade muren och det blev ett sånt där bittert inlägg som jag skulle sluta med. Fuck! Inte ens det klarar jag av. Varför kan jag inte bara hålla kvar den där känslan av att må bra? Varför är där något där inne som skaver och gör ont? Jag HATAR det! Ta bort det NU! För jag vill må bra nu. Jag är trött på att vara ledsen, trött på att gråta, trött på att vara orkeslös, trött på att ha ont, trött på att vara osynlig, trött på att vara meningslös och framför allt trött på att vara mig. Jag vill inte mer så nu går jag och drar täcket över huvudet och rymmer till mitt drömland där allt svävar på små äckliga fluffiga rosa moln och när jag vaknar i morgon hoppas jag att min verklighet består av desamma.