Är bara så trött.....

...på kylan, på att livet står och stampar och på att jag inte tycks kunna ta mig upp ur det hål jag trillat ner i. Jag menar jag har en massa bra saker också i mitt liv men just nu förefaller det som om jag inte riktigt klarar av att fokusera på dem utan bara ser allt det där som är negativt. Jag menar jag har ett jobb, men varje morgon längtar jag tills jobbet är slut och jag får gå hem, jag har underbara fina vänner, men det enda jag tänker på är dem som gjort mig illa, jag har ett hem, som faktiskt är förbaskat fint, men jag känner mig ensam och instängd. Samtidigt så har jag blivit extremt osocial och känner mest för att bara stänga in mig och slippa träffa någon! Måste bryta denna onda cirkel och se till at ta mig upp, ut och starta livet igen. Det funkar inte längre för varje dag som går blir allt bara jobbigare och tyngre och jag är helt slut i kroppen. Längtar till sportlovet nu så himla mycket! Då ska jag vila ut, baka, gå långpromenader, umgås med mina barn, åka till ishallen, gå på bio och annat som gör att jag kommer ut ur denna lägenhet!  För nu vill jag komma tillbaka till verkligheten och känna att livet leker igen!