Jag är vilsen, ensam och övergiven. Jag är otrygg, rädd och ledsen för jag vet inte riktigt vad som väntar mig resten av livet. Jag känner mig fullständigt misslyckad. Jag har kraschlandat fullständigt och jag kan liksom inte komma på rätt spår igen. Jag äter inte, jag sover inte, jag orkar knappt ens prata med någon längre..... Varenda dag är hemsk, och jag kämpar varenda minut för att inte bara bryta ihop. Men på något sätt lyckas jag ta mig igenom dem hyfsat bra. Men kvällarna och nätterna är fruktansvärda! Då kommer alla tankar. Det är inga fina tankar och jag skäms över dem. Jag är en vidrig människa.......
Jag hatar att vara ensam. Det är då jag börjar tänka. Jag vill ha någon hos mig. Någon som tröstar min gråt när jag gråter, någon som tar bort alla hemska tankar. Någon som bara finns där för mig.
Nu i helgen när jag var på Gotland sa min ena brorsdotter till mig, att du fixar det här. Du är stark det säger alla och det har vi alltid sagt.... Men om jag inte är det då? Tänk om jag inte vill vara stark då? Om jag vill lägga mig ner här på golvet och gråta och skita i allt, är det okej? Jag är trött på att vara stark. Jag vill inte mer! Varje morgon när det är dax att stiga upp vill jag inte. Varje dag när jag ska gå till jobbet vill jag inte. Varje eftermiddag som jag ska gå hem vill jag inte. Varje kväll när jag ska gå och lägga mig vill jag inte. Jag vill helt enkelt inte existera längre...... Skulle jag kunna skulle jag försvinna. Men det gör jag inte för jag vet att jag måste existera. Jag måste ju finnas.....
Man får vara ledsen, arg, liten o svag!! Om man inte tillåter sig att vara allt det så är man inte mänsklig! Det gör ont att inse att man inte är där i livet man hade som mål att vara! Men alla människor är värda att leva ett rikt, kärleksfullt, respektfullt och lyckligt liv! Att känna att man får tillbaka när man ger... Finns här, vännen!! Styrkekramar!!!!
SvaraRaderaHjälp mig gud att vara stark!
SvaraRaderaJag är inte stark!
Jag är en svag patetisk människa.
Jag vill vara stark. Jag vill inte mer. Jag orkar inte mer.
Gode gud ge mig den styrka som krävs för att ta mig igenom och avsluta detta nu. Ge mig kraften i kropp och själ att stå emot. Jag vill inte. Detta är inte bra för mig. Jag går under!!!! Jag går under!!! Jag dör! Jag är en tragisk, patetisk, svag människa. Gud ge mig styrka!!!!!! Tabletter!!!!! Hjälper!!!! Ge mig glömska!!!! Ge mig sinnesro!!! Ge mig kraft, kraft, KRAAAAAAAFT. Jag går under! Gå under med mig! Någon rädda mig!!!! Hjälp mig ur mitt miserabla liv. Ta mig bort, bort från mig själv, mitt svaga, ynkliga sinne!
Jag kanske bara ska släppa taget och drunkna....gå under!!!! NEEEEEEJJJJ! Hela mitt förstånd gör motstånd mot denna svaga kropp.
45 minuter kvar till sömn och glömska. Jag vill inte mer, orkar inte mer, kan inte mer......Det finns inte mer för mig att ge. Jag blir till ingenting.
Detta skrev jag för en månad sedan....det du skriver stämmer så väl in på mig....Det går upp och det går ner...så är det bara...Love u
Skickar massor av kramar till er båda! Önskar jag kunde göra mer, kunde trösta och skänka hopp. Tror dock att ett litet ord och en blick av äkta värme, gör det värt att kämpa vidare.. inte mer än precis, just bara precis..
SvaraRaderaKramar från hoppfull <3