Behöver luft......

Idag är det fredag igen.... Fel fredag och i vilket fall som är fredag förknippat med ångest. Mer ångest än vanligt. Jag måste träffa honom. Idag var jag först hos en familjestödjare, Stella. Det var ett bra möte. Hon såg mig. Hon såg min ångest. Efter en dryg halvtimme sa hon till mig: Helena, nu måste du andas. Sen du steg över tröskeln har du tagit max fem andetag. Det värsta är att hon har rätt. Jag har glömt bort hur man andas..... Luften runtomkring mig är slut. Det värsta är att jag drar in alla jag tycker om i samma luftrum. Och nu är jag livrädd att driva bort dem med min ångest. Jag får ju ångest av mig själv. Det funkar inte längre! Jag orkar inget längre! All min energi är slut. Jag känner det som om jag blivit körd genom en mangel. En sån där stor mangel som figurerar i Stephen Kings film The Mangler......

Efter mitt möte med Stella var jag dock så pass styrkt att jag med gott mod körde hem för att hämta min packning och säga hej då till barnen och sen bege mig hem till mamma och pappa. Den styrkan och den kraften varade i ungefär 2 sekunder efter att jag kommit in genom dörren. Det blev en mardröm...... Min tröja var tydligen för urringad!!!!!!!!!!!!!! Först blir det bråk, skrik, porslinskastning för att han sedan stormar ur lägenheten. Barnen kommer hem blir hysteriska eftersom pappa ringer och deklarerar att han inte tänker komma hem någt mer. Han ska sedan "prata" med mig vilket resulterar i ännu mer hårda ord, Jag bryter ihop i en hög på golvet och barnen är ännu mer hysteriska.

Till slut dyker han dock upp och ska köra mig hem till mina föräldrar. Jag vill inte åka med honom själv men han har tagit mina väskor så jag har inget val mer än att sätta mig i bilen..... Jag ber Samuel att följa med men det får han inte. Redan då visste jag att detta blir inte bra...... Men för att inte oroa barnen åker jag med. Det blir ett himla väsen i bilen och han kör som en galning. Han hotar med att han ska köra och krocka med oss båda i bilen... Jag har nog aldrig varit så rädd i hela mitt liv och skriker hysteriskt att han ska stanna bilen. I nära en timme kör han rundor med mig i bilen och vägrar att släppa av mig. Till slut lugnar han sig något och jag lyckas få honom att köra mig hem till mamma och pappa.

Nu är jag i Hästveda hos Åsa. Hon kom instörtande till mamma och pappa. Jag hade tydligen råkat ringa upp henne under bilfärden så hon hade släppt allt hon hade för händerna för att komma in till mig. Jag är lyckligt lottad som har min syster, är bara rädd att jag sliter ut henne......

Jag är trött nu. Väldigt trött. Jag orkar ingenting längre.... Jag vet bara att om jag inte får luft väldigt snart kvävs jag.