Nattlig Ångest

Känns som jag lever i en bubbla för tillfället. Det är ingen trevlig bubbla. Den krymper och ser till att jag inte kan andas. Jag vet inte riktigt hur länge till jag orkar det här för det är jobbigt att gå runt och inte få luft. Jag känner mig liten, ensam och rädd.  Jag är så himla trött, helt slut faktiskt, men kan inte sova. Varför varför varför? Ångesten gnager i mig. Är det så fel att jag vill må bra? Varför kan inte jag få vilja vara lycklig? Är det så himla själviskt att jag fått nog och försöker få mig själv på fötter?  Varje dag undrar folk hur jag mår. Jo tack, det går svarar jag. Men det gör det inte! Jag mår skit och jag orkar inte mer. Jag vill bara stänga in mig i ett rum där jag kan vara ifred, där jag slipper tänka och där jag slipper prata. Visst jag har valt att ta ut skilsmässa själv men jag har inte valt det helvete jag går igenom just nu. Enda anledningen att jag går upp varje morgon är mina barn och enda anledningen att jag går till jobbet är också mina barn, de behöver mat på bordet och det måste jag fixa.. För min egen skull hade jag helst lagt mig ner och somnat och aldrig någonsin vaknat igen. Bubblan blir nämligen bara tjockare och tjockare. Vill inte! Önskar där fanns någon som kunde sticka hål på den bubblan. Önskar där fanns någon som kunde krama mig och berätta allt kommer att bli bra.