Ännu mera tankar.......

I morgon är det fredag igen och det är äntligen min tur att få komma hem till barnen. Samtidigt som jag längtar infinner den där klumpen sig i magen.... Har bett honom att vara borta ur lägenheten när jag kommer och jag hoppas vid gud att han är det. Jag vill inte, orkar inte med mer bråk.....

Idag har varit en sån där mellandag. Jag har klarat mig igenom utan alltför stora problem. Var hos Stella igen och har fått berättat för mig att en polisanmälan är vad jag borde göra. Har alltför många borden och måsten i mitt liv just nu. Jag VET vad jag borde och måste men jag ORKAR inte. Min själ är trött, min själ vill bara ha lugn och ro.... Därför orkar jag helt enkelt ta och göra en anmälan. Men har lovat mig själv att ALDRIG någonsin bli utsatt för något sådant igen.

Hon riskbedömde min situation idag och det var en hemsk syn att få svart på vitt att jag faktiskt är fysiskt och psykiskt misshandlad.... Det värsta är att den psykiska delen pågått så mycket längre än någon kan ana. Jag vet att vi inte haft ett bra förhållande de senaste åren, inte många förhållanden har varit så destruktiva som vårt, för till hans försvar kan jag säga att jag inte alltid är så himla snäll heller. Jag har ett sjuhelvetes temperament, jag exploderar snabbt och intensivt, och provocerar honom nog ganska bra. Hade jag bara inte gjort det hade det kanske varit bättre, men ändå.... Det är skrämmande att en människa kan tillåta sig själv att bli utsatt för sånt här. Jag, en stark och självständig tjej som alltid gapat om kvinnors rätt har låtit mig bli nedtryckt i skorna under de senaste åren! Jag har helt enligt boken sopat igen spåren och sagt att det är synd om honom, han är sjuk, han menar inget illa....

Någonstans på vägen glömde jag bort mig själv. Därför är jag där jag är idag. Känner mig så ensam och förvirrad och är så ledsen för allt. Mitt liv är kaos, jag klarar knappt av mitt jobb, jag klarar knappt av att leva överhuvudtaget, mina barn mår dåligt, den man jag varit ihop med sedan jag var 16 år, alltså i 19 år,  har blivit mer eller mindre galen och folk går runt och oroar sig för mig. Det värsta av allt är att det mer eller mindre är mitt fel.....