Önskan om att bli fri

Jag brukade vara en glad tjej som älskade livet. Det var jag fortfarande för tre år sen men redan då började det att dö. För varje gång man får höra att man är värdelös dör en liten bit av ens inre. För varje gång man får heta fitta eller något annat elakt dör ytterligare en bit. För varje gång ens barn tvingas se när pappa och mamma bråka långt över gränsen av vad som är tillåtet dör det ännu mer. Mitt inre är på väg att dö helt. För tre år sedan trodde jag att det skulle gå över och gå att reparera. Den tanken övergav jag för 1,5 år sedan. För ett år sen hade jag nog egentligen bestämt mig redan men först nu vågade jag slå mig fri. Men fri blev jag inte. Istället befinner jag mig vid branten av hopplöshet där jag så förtvivlat inte vill ramla ner. Jag är inte längre en glad tjej som älskar livet. Jag är en mycket ledsen och olycklig människa som undrar hur livet kunde bli så fel.