Idag är det en sån där dag igen. En sån där dag då jag inte riktigt förstår meningen med att stiga upp överhuvudtaget. Hjärnan säger gå upp men kroppen och själen säger nej, nej, nej! Vill inte, orkar inte, kan inte! Funderar på om jag någonsin kommer att må bra igen eller ska det vara så här för alltid? Jag har kopplat på autopiloten och har kommit upp och kommit iväg till jobbet. Måste ju vara duktig, måste visa att jag klarar detta..... Hoppas autopiloten klarar av att jobba länge för just nu känns det som om allt går på rutin. Tur att kroppen vet mina rutiner.....
Idag kom han till jobbet igen. Han var förvisso lugn men då jag stod tillsammans med en kollega visste jag att det var av den anledningen. det värsta är att bara hans närvaro stressar mig och ångesten kommer som ett brev på posten. Jag vet liksom vad som komma skall. Och mycket riktigt, sen skulle han med i bilen när jag skulle köra hem och snart var cirkusen igång igen. Jag fixar det inte mycket längre och såg faktisk fram emot att få komma till en Stella och prata i eftermiddag. Inte för jag vet vad jag egentligen säga där men har en förhoppning om att hon ska kunna hjälpa mig att sortera tankarna. Men givetvis hade hon fått förhinder idag och sköt upp min tid till fredag.... Så nu sitter jag här igen med alla tankar i ett virrvarr. Min hjärna består av ett kaotiskt inferno av tankar. De flesta är väldigt mörka tankar och jag vill inte ha dem där!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar