skuld.....

Är ute hos min syster. Har varit här i tron att jag skulle kuna känna mig trygg. Jag känner mig inte trygg. Det kommar aldrig aldrig aldrig någonsin ta slut. Jag skäms och känner mig bara dum. Trodde att jag skulle kunna hantera det här. Det kan jag inte. Behöver hjälp men vet inte var jag ska vända mig. Det blir bara fel. Jag ville inte att det skulle bli så här. Försöker samla kraft att stå upp för mig själv, men ramlar lika snabbt igen. Han är sjuk, jag vet att han är sjuk, han skulle inte göra så här annars. Samtidigt vet jag att det inte är okej att han gör så här. Men även jag har fel och brister och även jag gör oändligt många fel. Det har blivit en mardröm och jag vet inte om jag kommer lyckas att ta mig ur den.... Alla tycker jag ska göra en anmälan men det är inte så himla lätt. Det är barnens far och de älskar honom och han älskar dem. Jag vill bara att han ska få hjälp. Han har lovat att inte göra så mer, vet inte om han kommer att hålla det, men jag vet och han vet att om det händer igen kommer jag att göra en anmälan. Trodde aldrig jag skulle hamna i denna situationen, det är något man läser om, något som andra råkar ut för, inte jag! Känner mig rotlös, svag och jag skäms! Varför varför varför? Vad är det som händer? Jag vill inte, har ångest och känner mig rädd och otrygg. Just nu känner jag bara skuld för att jag utsatt mig själv, mina barn, min syster och mina vänner för det här. Jag känner mig svag för att jag verkligen inte vet om jag orkar ta mig igenom det här. Svag för att jag så lätt låter mig påverkas av hans påhopp, svag för att jag inte står upp för mig och för mina barn..... Säger förlåt till er alla här, och tack för att ni underbara finns, är van vid att kunna klara mig själv men det gör jag inte längre. Jag behöver er!