Varför?

Har haft en ganska hyfsad helg fram till idag. han skulle komma och hämta grejor men när han väl kommer är det klippt. Plötsligt ska han inte längre åka härifrån utan tänker stanna här varpå helvetet bryter lös. Till slut kommer Hampus och säger: Pappa, inte för att vara sån men nu är det ju faktskt mammas vecka så kanske det är bättre om du går, men tänker ändå ge honom en kram. Han blir tvärarg på Hampus och säger att ja det hörs att mamma proppat er full av lögner. Sen stormar han iväg. Hampus börjar storgråta, det enda han ville var att slippa bråkandet. Och han ville ge sin pappa en kram, men han stormar istället iväg! Hampus är 10 år! Han ska INTE behöva ta sånt! Sen har dagen bara varit ett fullständigt kaos. Jag vet inte varför han gör så här, vet bara att jag håller på att gå fullständigt i sönder inuti. Jag har under kvällen varit ömsom förbannad och ömsom förtvivlad och verkligen bönat och bett att han ska söka hjälp, om inte för sin egen skull så för sina barn. Jag har äntligen lyckats få barnen att sova, men de är oroliga och sover inte bra. För han har varit här igen och besöket var allt annat än trevligt. Jag har försökt att förklara att deras pappa inte mår bra och att de inte ska lyssna på honom. Jag hör hur de ligger och gråter sig till sömns och det gör ont! Känner mig fullständigt misslyckad som mamma då jag inte ens kan få dem att känna sig trygga i sitt eget hem. Jag ber till och med till gud öm att hjälpa mig och att se till att han söker hjälp. Ett barn har rätt till båda sina föräldrar, det står i FN:s barnkonvention. Men till vilket pris? Jag börjar bli rädd att mina barn ska tvingas klara sig utan en. Det vet jag att de inte vill, jag vet också att det inte är vad han vill. Men de mår inte bra av sin pappa just nu. Och derad pappa mår inte bra av sig själv. Vet inte vad jag ska göra eller var jag ska vända mig. Har bara en stor klump i magen och även jag ligger här och gråter. Jag är livrädd för vad som ska hända. Hoppas gud kan hjälpa mig och ge mig ett svar för detta börjar bli mig övermäktigt.