Idag är det hyfsat tror jag......

Är vaken, har varit vaken nästan hela natten. Slumrade en liten stund fram på småtimmarna efter en massa telefonsamtal. Jag stängde av mobilen för att få lugn och ro men då började han ringa på hemtelefonen istället så barnen vaknade och inte heller de har kunnat sova speciellt bra efter det. Men nu är det en ny dag. Jag är uppe, jag har gått ut med hunden, jag har gjort frukost, diskat, röstat och övningskört med Louise. Det har funkat men jag går på autopilot känns det som. Gör det jag måste göra mest bara för att jag måste. Egentligen vill jag stänga in mig och varken se, höra eller prata. Nu ska jag försöka hitta mitt inre lugn, försöka hitta mig själv någonstans där inne bland allt kaos. För hur det än är vill jag försöka hitta styrkan och modet att kunna leva igen. Mobilen är fortfarande avstängd och hemtelefonen har jag också stängt av. För idag SKA jag ha en lugn dag. Till min hjälp har jag sinnesrobönen som jag skrev i mitt tidigare inlägg. En bön som säger väldigt mycket och någonstans inom mig finns där en tro, ett hopp att någon högre makt ska hjälpa mig igenom det här. Jag måste tro, annars hade jag inte orkat.