Barn kan vara elaka......

Idag har jag haft barnen en stund. Vi har tittat på den nya lägenheten och sen följde de med hem för att klä granen. Det var väldigt mysigt men sen kom frågan från Samuel. Varför vill du inte fira jul med oss? Hur kan du göra så mot oss dina egna barn? Han kunde lika gärna stuckit en kniv rakt in i mig. Jag VILL fira jul med mina barn men jag vill inte fira jul med Nisse. Varför är det något konstigt att förstå? Jag försökte förklara för barnen att det inte vore så lyckat om jag var med dem på julafton men de ville inte förstå. Då kommer det dessutom från Samuel: Eftersom du ändå inte älskar mig kan jag lika gärna flytta hem till pappa.... Jag har nog aldrig blivit så ledsen i hela mitt liv. Han kunde lika gärna slitit ut hjärtat ur bröstet på mig och stampat på det. Han sa sen att han inte menade det utan han sa det bara för att han ville få mig att gå med på att fira jul med dem men nu maler den tanken i hjärnan på mig hela tiden. Tänk om han flyttar hem bara till pappa.... Skulle jag klara det? Nej det skulle jag inte. Har jag inte mina barn då kan jag lika gärna lägga mig ner och dö. Jag vet att om han skulle välja det finns inget annat jag kan göra än att accepter det men då hade jag blivit bara ett tomt skal. För mitt hjärta hade brustit i tusen miljoner bitar och det hade aldrig blivit helt igen. Jag är så orolig för min älskade Samuel för han säger inte så mycket utan håller det inom sig, och när han säger något blir det mest hatiska och elaka saker. Frågan är, är jag så hemsk? Har jag gjort honom så illa? Jag älskar honom mer än livet men jag kunde inte stanna hos hans pappa..... Om han skulle ha sin mamma kvar var jag tvungen att ta mig därifrån.... Men hur förklarar jag det för en 15-åring som bara ser att hans mamma gjort hans pappa ledsen...... Jag får bara hoppas att han en dag kommer att förstå mig. Och att han förstår att jag älskar honom så mycket att det gör ont och ber till gud att han inte hatar mig så mycket som det verkar......