Varför kan jag inte känna mig glad?

Äntligen är julhelgen över. Bara en massa stress och folk som sliter och drar i en att man ska hinna hälsa på där och där och där och där.... Sinnessjukt är det! Men visst samtidigt är det trevligt att träffa de sina men jag är bara så trött! Orkar inte kraven. Orkar inte vara trevlig. Känner mig väldigt låg nuförtiden, är ledsen och vet inte riktigt vad jag ska göra för att bli glad. Min högsta önskan just nu är att få sova en natt tills jag är utvilad och vakna på morgonen och må bra! Jag hade gett vad som helst för det. Fast jag börjar kunna funka hyfsat nu. Jag går på autopilot liksom. Och när ingen hör eller ser släpper jag lite på trycket. Skitbra Lena, rätt sätt att skicka mig själv till ett sammanbrott! Samtidigt tycker jag det är bra att jag inte är lika gnällig längre, jag menar jag vill ju att folk ska orka med mig, har redan tappat några som jag verkligen trodde skulle finnas där och jag vill absolut inte tappa fler. För det gör ont. Det gör förbannat ont när man inser att någon man tycker om och litar på helt enkelt skiter i en egentligen. Men här tänker jag fortsätta att gnälla och beklaga mig och ni som inte pallar det, sluta läs! För någonstans måste jag få ut lite av det där som håller på att äta upp mig inifrån.