My shadow's the only one that walks beside me

I'm walking down the line, that divides me somewhere in my mind
On the border line, of the edge and where I walk alone

Känner mig så ensam nuförtiden... Ännu mer ensam än innan. Det spelar ingen roll hur många jag träffar eller pratar med, på insidan är jag ensam..... Jag är liksom alldeles tom samtidigt som jag bara längtar efter någon. Någon som vill och orkar lyssna på mig. Någon som ser mig. Någon som bryr sig. Någon som bara vill hålla om mig och säga att allt kommer att bli bra så småningom... Jag vill ha någon som finns här på kvällen då tankarna börjar virvla, jag vill ha någon som kan sortera dessa virvlar åt mig för jag får liksom ingen struktur överhuvudtaget. Ibland känner jag det som om jag egentligen inte existerar.  För jag känner mig osynlig, ickeexisterande och fullständigt meningslös. Vilken roll spelar jag i den här världen egentligen?