FUCK!

Skiter snart i detta nu. Ska resten av mitt liv bestå i att gå runt och oroa mig huruvida mina barn har en pappa eller inte dagen efter? Varför i helvete hjälper man inte in psyksjuka människor i det här landet och ger dem vård? Varför ska jag eller någon av hans vänner behöva ta ansvaret att jaga tag på en sjuk människa och se till att han inte gör något dumt? Är det inte till sånt vi betalar skatt? Jag har lämnat honom av en anledning! Jag ORKAR inte längre. Jag vet inte vad jag ska göra, för jag håller på att slå knut på mig själv. Jag vill inget hellre än att gå vidare med mitt liv, bli lycklig, vara glad och må bra. Men varje gång jag känner att nu vänder det så gör han något så att jag ramlar ännu djupare igen. Det är inte rättvist. Jag vill inte ha det så här mer. Jag vill kunna känna mig trygg och säker på att mina barn har två föräldrar som älskar och tar hand om dem även om vi inte lever tillsamman. Det är inte rättvist att jag ska behöva bära bördan att det är mitt fel om något händer. Det är inte rättvist att jag inte ska få må bra någonsin igen. Det är helt enkelt inte rättvist... Är jag så hemsk för att jag inte orkade mer? Är jag så hemsk för att mina känslor för honom tog slut? Är jag så hemsk att jag förtjänar detta? Det kommer aldrig bli bra har han präntat i barnen. Nej det kommer aldrig bli bra, det har jag med förstått. Men jag kunde inte stanna. Hade jag gjort det hade det varit på bekostnad av mig själv. Jag var inte beredd att betala det priset. Jag mådde inte bra. Nej jag mår inte bra nu heller men jag lever inte i en lögn längre. Nu lever jag i en bubbla som håller på att kväva mig. Vet inte riktigt vilket som är värst................