HATAR MITT LIV!

AAAAARGHHHHHH! Hatar att jag inte kan styra mina känslor. Ringde Nisse idag och sa att jag vill ha hälften av pengarna som jag får betala för allt som ska göras vid här innan jag flyttar, men det kunde jag tydligen glömma. Och jag gick igång på varenda cylinder så nu har det bråkats på hög nivå i luren och jag HATAR det! För nu är det jag som är dum och elak igen enligt barnen.... Varför ska det vara så svårt? Jag har inga pengar och vi har bott här bägge två. Jag vet inte vad jag ska ta mig till för jag fixar det inte.... Vill fan inte leva längre. Allt är bara blä ändå. Men det är bara att bita ihop och stå ut. Önskar jag kunde bli liten igen och slippa alla bekymmer. Önskar man kunde vrida tillbaka klockan. Leva om sitt liv och rätta till det som blivit helt fel.  För just nu känns det hopplöst. Som om det aldrig kommer ta slut utan bekymmerna bara hopar sig framför mig och jag klarar inte så himla mycket till....