Nattankar....

Är jättetrött men kan inte somna. Något gnager i mig och jag känner mig orolig. Vet dock inte varför. Tror det är för att jag saknar barnen. Sover sämst de veckorna som de inte är här nämligen. Hatar att vara alldeles ensam..... Har förvisso Gandhi och jag traggar ner den stackars hunden fullständigt men jag får ju inga svar. Det är tråkigt. Livet ska inte vara så. Förstår inte hur folk som alltid är ensamma står ut. Jag hade blivit knäpp. Visst kan det vara skönt med egentid men inte så här mycket egentid! Det är liksom to much! Jag vill ha någon att prata med.... Får tråka ut er kära läsare istället eftersom jag inte har något annat sätt att kommunicera med någon utan att skriva här..... Får väl ge sängen ytterligare ett försök nu då. Annars kan jag ju alltid sitta och spela mina töntiga fb-spel. Jisses vilket tragiskt liv jag lever. Snälla låt det gå fort om det ska vara så här.... God natt.