Mina drömmar... Detta kommer att ta en stund. Min dröm var i allafall definitvt INTE att bli ensamstående tvåbarnsmamma vid 35-års ålder med ett psykotiskt ex som förföljer mig.....
Jag har så många drömmar och några av dem är just bara drömmar men vissa hoppas jag verkligen att jag ska kunna förverkliga en dag. Ska försöka ta upp de som jag tror någon gång kan förverkligas.
Jag skulle vilja utbilda mig vidare, Jag vill bli något som gör någon nytta liksom. Bli NÅGON! Dessvärre känner jag att tiden börjar bli knapp för hur det än är så blir jag äldre.... Men tankarna finns och jag tänker definitivt kolla upp möjligheterna inför hösten.
Jag har alltid brunnit för utsatta barn och ungdomar och skulle kunna tänka mig att jobba vidare med det. Antingen här på hemmaplan men mest av allt skulle jag vilja åka till Asien och arbeta med barn och ungdomar där! Där finns så många utsatta barn som tvingas arbeta för slavlöner och inte har någon som helst möjlighet att få gå i skolan och lära sig läsa och skriva vilket gör att de är dömda till ett liv i fattigdom i all evighet med någon hemsk kapitalist som suger ut allt de kan av dem. Det är en dröm jag haft länge och jag hoppas att jag någon gång när mina egna barn blivit äldre kan åka dit och göra vad jag kan för att få stopp på detta barnarbete. Så länge försöker jag hjälpa till så gott jag kan här hemifrån genom att handla så mycket som möjligt som är rättvisemärkt. Funderar också på att skaffa ett fadderbarn men måste komma igång själv här hemma först.
För min egen skull har jag drömmar om att kanske så småningom träffa någon. Någon speciell som förstår mig och älskar mig för den jag är. Jag vill finna min själsfrände helt enkelt.... Jag vill slippa vara ensam. Ha någon jag kan prata med och någon som pratar med mig! Någon som ger mig feedback och som peppar mig. Någon som kramar om mig när jag kommer hem, någon som bara finns där helt enkelt och ger mig den närhet som jag faktiskt behöver. Jag är ju bara människa för guds skull! Gud vad jag hoppas att det händer!
Jag drömmer också om att kanske så småningom köpa mig ett litet ställe där jag och barnen kan bo. Skulle kunna tänka mig att bo någostans utanför stan. I skogen eller på landet. Hade Slättsjö varit moderniserat hade jag faktiskt kollat upp med pappa och faster om jag fått hyra det. Där tror jag faktiskt att jag skulle trivas! Lugn och ro men ändå inte alltför långt till stan. Fast då hade jag iofs varit tvungen att ha bil men det hade jag ju fått ordna! Jag drömmer också om att kunna ut och resa! Det vill jag! Är inte så berest och där finns så mycket jag skulle vilja se och visa mina barn! Sånt som jag läst en massa om men aldrig fått uppleva i verkligheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar